Egoismen – ett hot mot fackets framtid

DA DebattVad har facket gjort för mig? Ja, så brukar det ibland låta bland vissa av våra medlemmar. De ser det fackliga arbetet som nödvändigt bara om, eller när, de själva hamnar i konflikt med arbetsgivaren.

Bland dem som inte är medlemmar så finns i stället en (över)tro på att de själva som individer är kapabla att tillvarata sina rättigheter. De tänker inte på att det är vårt fackliga arbete som är själva grunden till de rättigheter och den välfärd som byggt upp Sverige under så många år. Jag vet inte om det är kunskapsbrist, eller bara en ovilja till engagemang, som ligger till grund för dessa synsätt. Men oavsett vilket, så hotas fackets framtid!

Samhällsklimatet har förändrats och vi går allt mer mot ett egocentriskt samhälle. Där ”jag” har blivit normen och där det tankesätt som en gång rådde – där vi faktiskt brydde oss om hur våra medmänniskor hade det – håller på att suddas ut.

Jag skulle kunna skriva en lång lista på alla reformer och avtal som den fackliga organisationen jobbat fram under årens lopp. Men jag anser att fackföreningsrörelsens roll i ett demokratiskt och upplyst samhälle är betydligt större än de avtal som vi har kämpat för. Fackets betydelse är långt större än att bara fungera som en motpart i förhandlingar eller hjälpa till vid en tvistelösning.

Facket ska ge en röst åt de svaga, försvara alla människors lika värde och att bidra till förändringar – både på arbetsplatsen och i samhället.

Jag oroas över att toleransen för mångfalden bland många våra medlemmar sätts på prov och över att solidariteten ibland tycks tillhöra det förgångna. Blir vi lurade? Eller lurar vi oss själva att tro att så länge vi har någon att ”skylla” på när det råder ekonomiskt kaos och sämre tider, så blir saker och ting bättre?

Många tar nu den enkla vägen – ”det är deras fel´”.

Undersökningar visar att en hög andel förtroendevalda i våra fackliga led kan tänka sig att rösta på partier som vill krossa fackföreningsrörelsen. Detta måste tas på stort allvar, det är en överlevnadsfråga. Men vad behöver vi göra för att komma tillrätta med problemet?

Jag tror att vi måste rannsaka vår organisation och att vi måste börja tänka i nya banor i allt från information till medlemsrekrytering.

Vi måste vara drivande i samhällsdebatten och i vardagspolitiken. Men för att detta ska ske så måste det även ske en föryngring. Jag är övertygad att jämställdhet och mångfald är nyckeln till framgång.

Vi måste fokusera mer på möjligheterna och se till att erövra alla hinder som dyker upp längs vägen. Men framförallt så måste vi vara med och påverka den politiska debatten, och engagera oss mer i de facklig-politiska frågorna. Vi har den senaste tiden sett hur människor i Sverige och Europa alltmer desperat vill se en förändring. Men förändringen har inneburit att vi gör skillnad på människor och medvetet skapar samhällsklyftor.

Jag minns hur jag 1997 lyssnade på en nationalekonom vid namn Marian Radetzki. Där han uttryckte att vi måste göra skillnad på människor utifrån vad dem gör och den utbildning dem har, men också att vi skulle kraftigt sänka lönerna för den sektor som gör jobb som inte värderas högt. En städare, en industriarbetare, ett affärsbiträde osv skulle ha en lön på 5000 kr. Anledningen till detta skulle vara att ”hungriga lejon jagar bäst” slutcitat. Det kändes så overkligt och så långt bort för att detta skulle kunna ske i Sverige.

Men när jag nu funderar på den utveckling som har skett under dem senaste tio åren av högerstyrd regering, så är vi inte långt ifrån den bild som Marian Radetzki målade upp. Vi har i dags läget människor som befinner sig i FAS3 och som tvingas leva med en ersättning 5600 kr. Jag skulle vilja påstå att utan den fackligaorganisationens påverkan på den svenska arbetsmarknaden så hade detta varit en verklighet på många arbetsplatser runt om i Sverige.

Jag uppmanar alla som någon gång funderat eller sagt ”Vad har facket gjort för mig” Att tänka på hur villkoren och tryggheten hade sett ut på arbetsplatser runtom i Sverige om den fackliga organisationen inte hade existerat?

Arbetsrörelsen hotas på flera håll. Vi hotas av högern och extremhögern och det är i tider som dessa som vi måste enas och stå upp för varandra, både på arbetsplatserna och i samhället. För trots allt så är det på dessa grunder och värderingar som fackföreningsrörelsen/arbetsrörelsen har sina rötter. Det solidariska tänkandet.

Så frågan Vad facket gjort för mig borde i stället vara Vad har jag gjort för facket?

Lästips!

Är egoismen på frammarsch? Läs också vårt reportage om girighet

Hur mycker pengar behöver man

Adrian Avdullahu