”Hade inte överlevt utan varandra”
25 juni, 2014
På tisdagmorgonen började en lastbil brinna drygt tusen meter under jord i LKAB:s Kirunagruva. Fyra gruvarbetare blev instängda och tvingades gå över en kilometer i rökfyllda gruvgångar. De byggde en egen räddningskammare och väntade i tre timmar innan räddningen kom.
– Vi hade panik, det var inte mycket syre kvar, säger gruvarbetaren Bengt Almquist, från sjuksängen i Gällivare.
Gruvarbetaren Bengt Almquist har kört lastbil i sju år i LKAB:s Kirunagruva. Han har lärt sig hitta överallt. Igår morse var han på väg ner med en slambil. När han nådde nivån på 1170 meter slog brandröken fram. Bengt insåg att han måste vända lastbilen och ta sig uppåt. Men det var försent. Han såg ingenting. Han hade sinnesnärvaro att lämna lysen och blinklampor på för att lastbilen skulle synas.
– Jag och min kollega insåg att vi var tvungna att försöka gå uppåt och för att komma undan röken, säger Bengt från sjuksängen på Gällivare sjukhus, dit han fördes med ambulans igår.
Bengt och arbetskamraten hann knappt komma ur lastbilen när de mötte två gruvarbetare som på väg ner i en pick-up. Det var nya killar som inte hittade i gruvan.
– De vill att jag skulle köra, eftersom jag hittar. Vi kastade ut alla verktyg ur bilen för att alla skulle få plats.
Men även för Bengt som hittar var det omöjligt att orientera sig i de rökfyllda gruvgångarna. Han visste att de måste upp till nivån på 1078 meter, där fanns syrgas.
– Två gånger kraschade jag in i väggen. Vi såg ingenting. Sista gången fick vi bryta upp dörren på bilen. Det var bara att lämna bilen och gå.
Bengt och de tre andra bestämde sig för att överleva. De höll i varandra när vandringen uppåt började i den rökfyllda gruvan. Ingen skulle lämnas. Bengts astma gjorde sig påmind. En av arbetskamraterna stöttade honom.
– Han ramlade och skar upp handen. Jag la tryckförband. Jag har ingen tidsuppfattning. Vi skulle bara upp. Jag visste att det fanns en kur där vi kunde söka skydd för röken. Om vi hade panik? Vad tror du?
– Hade vi inte haft varandra hade vi inte överlevt.
De lyckades ta sig upp till 1078 meter, över en kilometer hade de då avverkat i brandröken. Där finns en krosstation och en fikabarack. Men viktigast av allt: syrgas. Med isolering tätades två portar.
– Vi byggde en egen räddningskammare i fikakuren. Drog in slangar med syrgas.
Där fanns också en fast telefonförbindelse. Bengt ringde hem och meddelade vad som hade hänt. De kunde också meddela arbetsgivare och räddningstjänst vart det befann sig.
Totalt tre timmar efter att branden, som startade i en lastbil, hörde Bengt och de tre andra gruvarbetarna sirenerna från räddningstjänsten.
– Min erfarenhet och att jag hittar så bra i gruvan räddade mig. Men det var ett samarbete mellan oss fyra.
Nu vilar Bengt ut på sjukhuset i Gällivare. Han vet inte om han får åka hem under dagen. Han väntar på läkarnas utlåtande.
– Jag är inte rädd för att åka ner igen. Gruvarbete har mitt jobb. Det här kan inte hända två gånger, säger han.
