Pengarna både finns – och inte

Klart det är trevligt att få utdelning på en aktie. Men hur var det nu med att det inte finns pengar, alltså till löneökningarna, frågar sig Marcus Raihle.

”Bra med krafttag, men skydds­ombuden måste också få komma in på alla arbetsplatser”

Chefredaktör Helle Klein om arbetslivskriminaliteten.

En svensk arbetsplats är inte vad den varit.

Da DebattJag är nu 63 år och har under ett yrkesverksamt liv arbetat i olika funktioner inom industrin i Sverige. När jag började mitt yrkesliv efter en utbildning som smed och maskiningenjör kunde en introduktion till ett nytt jobb gå till på följande sätt.

Om skribenten

Tomas Olsson var först industriarbetare – smed, svetsare och plåtslagare och då mycket fackligt aktiv. Han blev på 1980-talet tjänsteman men är nu som deltidspensionär åter industriarbetare och jobbar för olika bemanningsföretag.

Först en rundvandring av företagets representanter som började med att närmsta förman tog hand om mig och vandrade runt för att introducera mig. Under den rundturen fick man träffa funktionerna på kontoret och då framförallt tidsskrivarna, personalchefen  och lönekontoret. Tidskrivarna som inte nog kunde förklara hur viktigt det var att man skrev rätt, återrapporterade på rätt blankett när jobben skulle göras för att inte tala om hur viktigt det var att stämpla in rätt och även ut. Personalchefen gick igenom försäkringar och skrev ut ett anställningsavtal.

Man blev vallad runt på firman och presenterad för förrådsmannen som satte ihop en verktygslåda och kläder man fick kvittera ut. När detta var klart så blev man presentrad för facket som nu tog över och gjorde en presentation av företaget med sina ögon.

Ordföranden visade mig runt ytterligare en sväng där han förhörde sig om vilken lön jag hade fått och om jag jobbat fackligt tidigare. Så småningom lämnades jag över till sekreteraren som tog mina uppgifter och förde över mig till den lokala fackklubben, sedan var det huvudskyddsombudet som visade på lokala skyddsproblem och vad man skall göra vid en olycka som är arbetsrelaterad, följt av en orientering av vart brandsläckare och annat skyddsmaterial finns i form av plåster ögontvätt och så vidare. En studieansvarig kollade att man gått ”facklig grundkurs” om inte, så blev man anmäld på en sådan. Och slutligen kom en representant för Skådebanan som undrade om man ville vara med i kulturföreningen.

När man då sedan fått sina kläder med skyddsskor och ett skåp för ombyte var man klar att hämta ut sin ritning för att göra sitt jobb detta följdes av en rejäl orientering om vart man hämtar material och komponenter samt vart man kan få dem bearbetade för att så måningom utföra sitt jobb.

Hur går det till i dag?

I mina sista jobb som jag hade fram tills nu gick introduktionen till på så sätt att man fick byxor och skjorta och sedan svepte ansvarig chef med handen mot några skåp och sa att – där kan du byta om.

Sedan upp till smedjan som låg på ett halvplan över plåtverkstaden och sen var det bara att köra igång och svetsa, sedan efter några dagar såg jag att en av dörrarna som ofta stod halv öppen var in till lösningsmedels förrådet där brandfarliga vätskor var utsatta för svetsloppor som är 900 grader varma?

Ingen introduktion i skyddsplaner, brand och utrymningsvägar, larm eller sanitetsstationer.

Ingen visste vem som var huvudskyddsombud eller om det fanns en fackförening överhuvudet taget, någon sade att det var förmannen som var huvudskyddsombud, men ingen bar någon bricka som visade detta. Trots att det var kontinuerlig svetsning i rostfritt och svartplåt så tillhandahölls inga skyddsmasker för friskluft.

Vid lunch och kafferaster satt ägarna tillsammans med jobbarna i lunchrummet och kallade  grabbarna för ”Masdjävel, Polackjävel och fällde kommentarer som ”En fallen kvinna är inte det sämsta”.

När lönekuverten delades ut satt  naturligtvis ägaren där och följande dialog utspelade sig mellan en ägaren och en 18-åring.

”Vad skall du med så mycket pengar till”, frågar ägaren.
”Man har väl utgifter”,svarar 18 åringen.
”Jaha, du skall väl köpa horor för pengarna?”, säger ägaren

Mitt jobb som plåtslagare/smed innebar att jag orsakade en massa buller och när jag såg en kille stå bredvid mig utan hörselskydd, tyckte jag han skulle ta dem på sig.

Det visade sig att han tappat bort dem. Jag sa då att jag skulle säga till om att han får nya.

Vid lunchen sa jag till förmannen om hörselskydd varpå ägaren frågade vederbörande om han hade ”problem med buller”. Jag såg hur killen fällde ner blicken och ville sjunka genom golvet samtidigt som han svarade ”Nej”.

Ägaren sa till mig att ”jobba och hålla käften”, och killen fick inga skydd. (Jag letade rätt på några som låg på en bänk och gav dem till honom.)

En kille klämde sig i kantbocken, det var bara hans snabba reaktion som gjorde att han hade fingrarna i behåll. Jag såg att han pratade med förmannen och visade sina klämda fingrar. Men någon utredning och spärrning av maskinen skedde inte.

På ett annat ställe där jag var, jobbade polska plåtslagare sina åtta timmar med takläggning på ett bygge, när de 8 timmarna var till ända gick deras anställning över till ett annat bolag och så kunde de jobba med takjobb åtta timmar till, utan att övertid loggades.

Den här miljön fostrar unga killar som sedan ska ut på andra arbetsplatser. Men det är som om medierna fullkomligt har glömt den svenska arbetarklassen. Den där ”Hen-debatten” är ett exempel så långt ifrån ett lunchrum man kan komma på en svensk verkstads arbetsplats. När Turkiets president går ut och säger satt kvinnorna inte bör vara så glada på offentliga platser så får det massor av publicitet, när den svenska arbetarklassen får sitta och lyssna på kvinnoförnedrande kommentarer så finns det ingen som ger det publicitet.

Hur har det kunnat bli så här? Själv uppfostrades man i idén att paragraf 32 skulle avskaffas. Meidners löntagarfonder skulle göra att inflytandet ökade. Det var bara en tidsfråga innan arbetarna skulle vara med och styra över produktionsmedlen. Vi satt i ”repslag” i Metall och diskuterade facklig politik.

Det vi fått nu är tysta arbetsplatser där den fysiska och psykosociala miljön ligger på 1930-talets nivå.

Det svenska arbetskollektivet är splittrat. På en arbetsplats jobbar folk under olika villkor.

En del har anställning och är rädda om sitt fasta jobb och håller tyst för det, en del har arbetsmarknadsstöd och vet att detta är en konkurrensfördel att få jobb och håller tyst för det, en del är invandrare och tar inte del i de regler som finns på grund av språkbarriärer och håller tyst på grund av det, och de bemanningsanställda vet att de är utan jobb inom en timme om de ställer några krav, och håller tyst för det.

Eftersom varken fackföreningar eller skyddsorganisation finns på många arbetsplatser så är det ingen som för de kollektivas talan.

En svensk arbetsplats är inte vad den varit.

Läs mer: Debatt | Opinion

Tomas Olsson

1Kommentarer

Hasse B:

Mycket bra sammanfattning av den svenska arbetsmarknaden idag, det är väl också ganska bekräftande att det inte blivit någon diskussion i kommentarsfältet heller, medan det ofta blir höga vågor i kvällstidningarnas motsvarigheter så fort nån politiker snubblat på orden eller nån kändis synts full. Många års ”systemomvandling” har hjärntvättat folk att tycka det är okay att utvecklingen gått bakåt på marknivå utom tekniken. Övertron på tjänstesamhället som lösningen på allt bländar, trots att allt pekar mot att det blir en parentes, och de mest grundläggande funktionerna lämnas till oseriösa aktörer medan samhällets ordningsvakter sover nöjt.

Håller du med? Diskutera artikeln här.

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

Avtal 2020

Pengarna både finns – och inte

GÄSTKRÖNIKAKlart det är trevligt att få utdelning på en aktie. Men hur var det nu med att det inte finns pengar, alltså till löneökningarna, frågar sig Marcus Raihle.

1

Striden om tiden har börjat – igen

LEDAREPrecis som företagsledare kräver ökad förutsägbarhet av politiken behöver arbetarna känna ökad förutsägbarhet i arbetet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

DA GRANSKAR SKUGGSAMHÄLLET

Ge skyddsombuden tillträdesrätt

LEDAREBättre samverkan mellan myndigheter är ett viktigt steg för att komma tillrätta med arbetslivskriminaliteten. Men också att skyddsombuden nu får tillträde till alla arbetsplatser, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Myndigheternas samarbete ger resultat”

DEBATTEn utredare ska följa upp och komma med förslag på hur samarbetet mellan myndigheter kan utvecklas för att bekämpa arbetslivskriminaliteten, skriver arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S).

Sveriges Byggindustrier: Vi har nolltolerans mot fusk

REPLIKArbetsmarknadens parter är överens om att bygga Sverige på schyssta grunder. Därför har Sveriges Byggindustrier påbörjat ett strategiskt arbete för sund konkurrens i samarbete med fack och myndigheter, skriver Tanja Rasmusson, näringspolitisk chef.

”Det måste bli kännbart straff för den som köper svart arbetskraft”

DEBATTDe organiserade kriminella nätverken tjänar miljarder på illegala arbetare och den största kunden är svenska staten. Det måste bli kännbara straff för dem som anlitar svart arbetskraft, skriver entreprenören Jessica Löfström.

”Dubbla myndigheternas resurser”

DEBATTDet krävs snabba skärpningar i lagar, regler och rutiner för att komma tillrätta med den organiserade arbetslivskriminaliteten, skriver LO:s andre vice ordförande Berit Müllerström, och Tove Nandorf, arbetsmarknadsutredare på LO.

Amazon är arbetslivets skräckexempel

KrönikaNär allt fler delar av arbetslivet digitaliseras måste de som använder tekniken i jobbet få vara delaktiga i att utveckla den, skriver civilingenjören Peter Larsson.

Replokalen är en magisk plats

KRÖNIKAHur mycket får drömmar kosta?, undrar Carl-Einar Häckner.

”Ge oss en välfärd att lita på, politiker”

DebattVälfärd är plötsligt ordet på alla politikers läppar. Bra så, men vi måste också kunna lita på att vi får del av den, skriver Thomas Nilsson, ordförande i Pappers avd 11.

4

Knarket i industrin

”Utan rehabilitering föds farlig tystnadskultur”

DebattLagstiftningen måste bli tydligare på vilket ansvar som åligger arbetsgivarna, skriver Erik Arnberg, som bland annat jobbat med rehabilitering för SSAB.

Droger på arbetsplatsen hotar arbetarens trygghet

DEBATTUnder för lång tid har politiken inte tagit det växande problemet med droger på arbetsplatsen på allvar, skriver riksdagspolitikern Mattias Jonsson (S).

”Knarklangarna får det tuffare om vi bryr oss om varandra”

GÄSTKRÖNIKADet är ingen lätt sak att förhålla sig till när arbetskamrater är en del av en organiserad kriminalitet – som bryter ner andra människor på jobbet, skriver Volvoarbetaren  Lars Henriksson.

”Arbetsgivaren ska ha ansvaret för drogrehabilite­ringen”

DEBATTLagen säger att arbetsgivaren har rehabiliteringsansvar för ”Alkohol och andra berusningsmedel”. Vi vill att rutiner för rehabilitering även ska omfatta narkotikamissbruk, skriver IF Metalls förbundsjurist Darko Davidovic.

1

Missbrukaren måste få hjälp

LEDAREArbetsgivaren ska inte vara både spanare, polis och domare. Att slänga ut anställda som fastnat i drogtester är fel väg att gå, skriver chefredaktör Helle Klein.

Årtiondets första utmaningar är här

KRÖNIKADet är inte lätt att sia om framtiden. Men klart är att två stora fackliga utmaningar väntar oss redan i närtid. Ett nytt kollektivavtal och förhandlingarna om arbetsrätten, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Skyddsom­buden är livsviktiga

KRÖNIKASedan några månader tillbaka pågår en het debatt om de regionala skyddsombuden. För IF Metall råder det ingen tvekan om att regionala skyddsombud är ovärderliga, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Smörgåsbordet är dukat, varsågoda!

KRÖNIKAArbetsgivarna vill minska fackets inflytande över lönen, tiden och arbetsmiljön. Nu är det viktigt att vi håller ihop så vi får tyngd bakom våra krav, skriver Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

”Därför ska du inte protest­rösta på SD”

DEBATTLåt mig berätta vilken politik Socialdemokraterna vill genomföra – och hur SD röstat i viktiga frågor som rör din ekonomi och ditt arbetsliv, skriver Ermine Khachatryan (S).

4

”Det är en jävla tur att det finns händiga människor”

KRÖNIKATill alla er händiga, som jobbar så att vi andra har en fungerande maskin att köra eller en travers att åka i: I salute you, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

Det våras för välfärden!

LEDAREPlötsligt framträder en ny politisk dagordning bortom brott och straff-hegemonin som rått alltför länge, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein efter årets första partiledardebatt.

”Jag hyllar dem som faktiskt härdar ut”

KRÖNIKAI betraktarens öga ter sig konstnärsmyten romantisk. För de som balansera­r på dess tunna egg är den allt annat än just det, skriver Carl Linnaeus.

När slutade jag vara svensk?

GÄSTKRÖNIKA | SVERIGEBILDENAtt det med tiden skulle bli vår lite mörkare hudfärg som skulle definiera oss fanns aldrig i våra vildaste fantasier, skriver IF Metallaren Emma Eriksson.

3

Den sanna berättelsen om en näthinne­avlossning

GästkrönikaEfter en akut ögonoperaration går det att dra några viktiga slutsatser om samhället vi lever i. Och om svenskans vackraste ord, skriver Dan Strängby.

2

Striden om arbetsrätten

”Vi borde vara mer öppet kritiska till S”

REPLIK | LASDet handlar inte så mycket om intern information som att förbundet behöver visa sin ståndpunkt i den offentliga debatten när självklara fackliga frågor får stryka på foten, skriver Jan-Inge Ogenfalk i ett svar till IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

1

”Vi gör allt för att nå ut i de kanaler vi förfogar över”

REPLIK | LASVi delar inte bilden av att förbundet varit tyst i  debatten om januariavtalet och Las, och om informationen har drunknat i mediebruset är det beklagligt. Det skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson om kritiken.

”Er tystnad slår oss med häpnad”

DEBATT | LASDet hörs inte ett knyst från IF Metalls ledning, varken om att S genom januariavtalet säljer ut politiken, eller nu senast om turerna i förhandlingarna om las. Vi frågar oss varför, skriver flera tidigare förtroendevalda från IF Metall i Linköping.

1

Du har faktiskt rätt att åka till fjällen

KRÖNIKADet är dags att ge individerna mer makt över arbetstiden. Och där kan du ge dig på att arbetsgivarna inte håller med.

Ligger vår framtid i en Pinup-kalender?

KRÖNIKAKommer 2020 bli året då vi får en nakenkalender efter besöket hos tandläkaren eller blir det året där alla pinup-kalendrarna göms i stenåldersgrottan som sedan bommas igen för gott? Industriarbetaren Kennet Bergqvist funderar på efterdyningarna av den så kallade Kalendergate.

3

Vi kräver riktiga löneökningar

KRÖNIKANu ska vi ge järnet för att få igenom våra krav i avtalsrörelsen: Mer pengar, bättre pension, säkrare arbetsplatser och ett jämställt arbetsliv.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.