”Genom samarbeten, och ibland smärtsamma kompromisser, värnas demokratin.”DA:s chefredaktör Helle Klein kommenterar valet av Stefan Löfven till statsminister.

"Det finns tillfällen som uppväger allt. Som den sista föreställningen i Falkenberg."Car-Einar Häckner, krönikör och trollkarl.

En svensk arbetsplats är inte vad den varit.

Da DebattJag är nu 63 år och har under ett yrkesverksamt liv arbetat i olika funktioner inom industrin i Sverige. När jag började mitt yrkesliv efter en utbildning som smed och maskiningenjör kunde en introduktion till ett nytt jobb gå till på följande sätt.

Om skribenten

Tomas Olsson var först industriarbetare – smed, svetsare och plåtslagare och då mycket fackligt aktiv. Han blev på 1980-talet tjänsteman men är nu som deltidspensionär åter industriarbetare och jobbar för olika bemanningsföretag.

Först en rundvandring av företagets representanter som började med att närmsta förman tog hand om mig och vandrade runt för att introducera mig. Under den rundturen fick man träffa funktionerna på kontoret och då framförallt tidsskrivarna, personalchefen  och lönekontoret. Tidskrivarna som inte nog kunde förklara hur viktigt det var att man skrev rätt, återrapporterade på rätt blankett när jobben skulle göras för att inte tala om hur viktigt det var att stämpla in rätt och även ut. Personalchefen gick igenom försäkringar och skrev ut ett anställningsavtal.

Man blev vallad runt på firman och presenterad för förrådsmannen som satte ihop en verktygslåda och kläder man fick kvittera ut. När detta var klart så blev man presentrad för facket som nu tog över och gjorde en presentation av företaget med sina ögon.

Ordföranden visade mig runt ytterligare en sväng där han förhörde sig om vilken lön jag hade fått och om jag jobbat fackligt tidigare. Så småningom lämnades jag över till sekreteraren som tog mina uppgifter och förde över mig till den lokala fackklubben, sedan var det huvudskyddsombudet som visade på lokala skyddsproblem och vad man skall göra vid en olycka som är arbetsrelaterad, följt av en orientering av vart brandsläckare och annat skyddsmaterial finns i form av plåster ögontvätt och så vidare. En studieansvarig kollade att man gått ”facklig grundkurs” om inte, så blev man anmäld på en sådan. Och slutligen kom en representant för Skådebanan som undrade om man ville vara med i kulturföreningen.

När man då sedan fått sina kläder med skyddsskor och ett skåp för ombyte var man klar att hämta ut sin ritning för att göra sitt jobb detta följdes av en rejäl orientering om vart man hämtar material och komponenter samt vart man kan få dem bearbetade för att så måningom utföra sitt jobb.

Hur går det till i dag?

I mina sista jobb som jag hade fram tills nu gick introduktionen till på så sätt att man fick byxor och skjorta och sedan svepte ansvarig chef med handen mot några skåp och sa att – där kan du byta om.

Sedan upp till smedjan som låg på ett halvplan över plåtverkstaden och sen var det bara att köra igång och svetsa, sedan efter några dagar såg jag att en av dörrarna som ofta stod halv öppen var in till lösningsmedels förrådet där brandfarliga vätskor var utsatta för svetsloppor som är 900 grader varma?

Ingen introduktion i skyddsplaner, brand och utrymningsvägar, larm eller sanitetsstationer.

Ingen visste vem som var huvudskyddsombud eller om det fanns en fackförening överhuvudet taget, någon sade att det var förmannen som var huvudskyddsombud, men ingen bar någon bricka som visade detta. Trots att det var kontinuerlig svetsning i rostfritt och svartplåt så tillhandahölls inga skyddsmasker för friskluft.

Vid lunch och kafferaster satt ägarna tillsammans med jobbarna i lunchrummet och kallade  grabbarna för ”Masdjävel, Polackjävel och fällde kommentarer som ”En fallen kvinna är inte det sämsta”.

När lönekuverten delades ut satt  naturligtvis ägaren där och följande dialog utspelade sig mellan en ägaren och en 18-åring.

”Vad skall du med så mycket pengar till”, frågar ägaren.
”Man har väl utgifter”,svarar 18 åringen.
”Jaha, du skall väl köpa horor för pengarna?”, säger ägaren

Mitt jobb som plåtslagare/smed innebar att jag orsakade en massa buller och när jag såg en kille stå bredvid mig utan hörselskydd, tyckte jag han skulle ta dem på sig.

Det visade sig att han tappat bort dem. Jag sa då att jag skulle säga till om att han får nya.

Vid lunchen sa jag till förmannen om hörselskydd varpå ägaren frågade vederbörande om han hade ”problem med buller”. Jag såg hur killen fällde ner blicken och ville sjunka genom golvet samtidigt som han svarade ”Nej”.

Ägaren sa till mig att ”jobba och hålla käften”, och killen fick inga skydd. (Jag letade rätt på några som låg på en bänk och gav dem till honom.)

En kille klämde sig i kantbocken, det var bara hans snabba reaktion som gjorde att han hade fingrarna i behåll. Jag såg att han pratade med förmannen och visade sina klämda fingrar. Men någon utredning och spärrning av maskinen skedde inte.

På ett annat ställe där jag var, jobbade polska plåtslagare sina åtta timmar med takläggning på ett bygge, när de 8 timmarna var till ända gick deras anställning över till ett annat bolag och så kunde de jobba med takjobb åtta timmar till, utan att övertid loggades.

Den här miljön fostrar unga killar som sedan ska ut på andra arbetsplatser. Men det är som om medierna fullkomligt har glömt den svenska arbetarklassen. Den där ”Hen-debatten” är ett exempel så långt ifrån ett lunchrum man kan komma på en svensk verkstads arbetsplats. När Turkiets president går ut och säger satt kvinnorna inte bör vara så glada på offentliga platser så får det massor av publicitet, när den svenska arbetarklassen får sitta och lyssna på kvinnoförnedrande kommentarer så finns det ingen som ger det publicitet.

Hur har det kunnat bli så här? Själv uppfostrades man i idén att paragraf 32 skulle avskaffas. Meidners löntagarfonder skulle göra att inflytandet ökade. Det var bara en tidsfråga innan arbetarna skulle vara med och styra över produktionsmedlen. Vi satt i ”repslag” i Metall och diskuterade facklig politik.

Det vi fått nu är tysta arbetsplatser där den fysiska och psykosociala miljön ligger på 1930-talets nivå.

Det svenska arbetskollektivet är splittrat. På en arbetsplats jobbar folk under olika villkor.

En del har anställning och är rädda om sitt fasta jobb och håller tyst för det, en del har arbetsmarknadsstöd och vet att detta är en konkurrensfördel att få jobb och håller tyst för det, en del är invandrare och tar inte del i de regler som finns på grund av språkbarriärer och håller tyst på grund av det, och de bemanningsanställda vet att de är utan jobb inom en timme om de ställer några krav, och håller tyst för det.

Eftersom varken fackföreningar eller skyddsorganisation finns på många arbetsplatser så är det ingen som för de kollektivas talan.

En svensk arbetsplats är inte vad den varit.

Tomas Olsson

1Kommentarer

Hasse B:

Mycket bra sammanfattning av den svenska arbetsmarknaden idag, det är väl också ganska bekräftande att det inte blivit någon diskussion i kommentarsfältet heller, medan det ofta blir höga vågor i kvällstidningarnas motsvarigheter så fort nån politiker snubblat på orden eller nån kändis synts full. Många års ”systemomvandling” har hjärntvättat folk att tycka det är okay att utvecklingen gått bakåt på marknivå utom tekniken. Övertron på tjänstesamhället som lösningen på allt bländar, trots att allt pekar mot att det blir en parentes, och de mest grundläggande funktionerna lämnas till oseriösa aktörer medan samhällets ordningsvakter sover nöjt.

Håller du med? Diskutera artikeln här.

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer från Dagens Arbete:

”Det finns en gräns för flexibiliteten”

DebattArbetsrätten har nu blivit en central politisk fråga. Men det är inte las som är krånglig och otidsenlig, det är slimmade personalavdelningar och minskad tro på fackliga förhandlingar som ställer till det, skriver Mikael Ybert, avdelningsordförande på Pappers i Skutskär.

1

Skuldfällan

”Det måste bli lättare att få skuldavskrivning”

Debatt”Vi har i dag en för alla öppen kreditmarknad. Det måste rimligen balanseras av en motsvarande för alla öppen väg ut.” Det skriver två forskare efter våra artiklar om skuldfällan.

1

Ovärdigt för ett välfärdsland

LEDARE”Fokus måste nu sättas på kreditinstitutens och inkassoföretagens ansvar”, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

3

Skriv till oss!

På DA Opinion har vi samlat alla ledare, debattinlägg och krönikor. Vill du också skriva på DA Opinion? Hör av dig till vår webb- och debattredaktör Janna Ayres.

Matts Jutterström är förbundsordförande för Pappers.

Friskare arbetsliv – var god dröj

Krönika”Jakten på de sjuka fortsätter oavsett regering. Det är helt galet”, skriver Matts Jutterström, förbundsordförande för Pappers.

2

”Jobbet ska inte ge dig hjärtklappning”

KRÖNIKA”Om så många mår så dåligt, är det verkligen människorna eller samhället – och arbetsmarknaden – det är fel på?”, skriver Daniel Mathisen.

1

INDUSTRI PÅ HÖGVARV

”Inför gränsvärden för belastning”

DEBATT”Om man har en fast gräns för hur mycket som är tillåtet att belasta kroppen under en vanlig arbetsdag, är det mycket lättare att kräva åtgärder om belastningarna ligger över gränsen”, skriver två forskare inom Arbets- och miljömedicin.

Tony Fridh. Foto: Sacharias Källdén

”Det är förbannat lätt att ryckas med”

GÄSTKRÖNIKA”Med svensk industri på högvarv så är mitt liv som ’utbränd överlevare’ en resa genom ett minfält av möjligheter.” Industriarbetaren Tony Fridh, som tidigare bloggat om stress, uppmanar oss att ta makten över vår egen tid – innan någon annan gör det.

”Skyddsombud, agera”

GÄSTKRÖNIKAIndustriarbetaren och ultralöparen Kennet Bergqvist har smärtsamt fått uppleva att träning utan rejäl vila mellan passen är en dålig idé. Nu vill han se samma kunskap i det alltmer stressade arbetslivet och föreslår ett nytt nyckeltal i arbetsgivarnas kalkyler: Återhämtning.

Döden på jobbet

Brotten som kom bort i valet

LEDARE”Industriarbetarnas oro för att skadas på jobbet måste tas på lika stort allvar som oron för gängskjutningar”, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

1

Samma lugn som i livmodern

KRÖNIKA Krönikören Carl Linnaeus om varför han egentligen samlar på hårdrocksgrejer.

Vi måste spänna bågen hårdare

Krönika”Är det någon grupp i detta samhälle som lever på knivs­eggen av stenhård konkurrens är det pappersarbetaren”, skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

1

Sverige gynnas av globalisering

KRÖNIKA”Globaliseringen skapar jobb och bidrar till att även små och medelstora regioner kan utvecklas och erbjuda sysselsättning åt sina invånare”, skriver GS-fackets förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Att håna någons hem är inte ok

KRÖNIKA”’Sveriges fulaste stad’ är utsedd. Men vilka är det som har gjort det?” Författaren Anneli Jordahl reagerar på att det nästan alltid är arbetarstäder som utnämns till något nedsättande.

5

Intet nytt, allting nytt

Ledare”När riksdagen röstar ned Ulf Kristersson (M) som statsminister har inget nytt hänt. Ändå är det startskottet för en helt ny era i svensk politik”, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

1

Fortsätt vara folkrörelse, facket!

LedareFacken måste bli folkbildare och diskutera samhällsfrågor med medlemmarna. Inte bara vart fjärde år.

Arbetsmiljön måste bli bättre!

KRÖNIKA”Arbetsmiljön är en av våra viktigaste frågor, och en medlemsundersökning visar att den ofta brister. Så kan vi inte ha det”, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

”Vi kan bygga något bättre”

Krönika”Någonstans längs vägen glömde vi helt enkelt bort hur viktigt det gemensamma är. Ett motmedel till kapitalismens isärdragning, alternativ till rasismens splittring”, skriver DA:s krönikör Daniel Mathisen.

1

Principlöshetens Allians

Ledare”Tyvärr ger nu Centern och Liberalerna upp idén om att aldrig låta sig bli beroende av SD”, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein efter att Allianspartierna presenterat talmanskandidat.

6

”Nationalism är farligt för mänsklig­heten”

Debatt”På Balkan ställde nationalisterna grupper mot grupper, och det var början till ett av historiens värsta folkmord.” Krigsveteranen och industriarbetaren Kennet Bergqvist uppmanar alla att rösta bort rasism och nationalism i valet.

Nu har du chansen att välja rättvist

”Det är dags att välja vilket samhälle vi ska ha. Ett som dras isär eller håller ihop”, skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

Rösta inte fram sämre villkor!

Krönika”Vi kan inte blunda för vilka konsekvenser ett regeringsskifte kan få för arbetslivet”, skriver GS förbundsordförande Per-Olof Sjöö.

Valet är nu – och det är ditt!

KRÖNIKA”Visst finns det brister i Sverige. Men den svartmålning som vissa partier gör av vårt samhälle i stort stämmer helt enkelt inte”, skriver Marie Nilsson, förbundsordförande för IF Metall.

DA GRANSKAR SKUGGSAMHÄLLET

Bloggrubrik

Stoppa den sociala dumpningen

”Den rödgröna regeringen har stramat upp regelverken runt utländsk arbetskraft och offentliga upphandlingar, och har satsat rejält på Arbetsmiljöverket. Men det återstår mycket mer att göra. Detta borde vara en fråga i årets valrörelse”, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Din framtid står inte mot min”

”Din framtid står inte mot min. Tvärtom blir den större om fler är med och formar den”, skriver krönikören Daniel Mathisen, som har läst Fatemeh Khavaris bok ”Jag stannar till slutet”.

”Därför stöder facken S”

DEBATT”Det finns skäl till varför Svenskt Näringsliv uppvaktar Moderaterna och Sverigedemokraterna, det gynnar deras medlemmar. Det finns lika grundliga skäl till att LO-facken uppvaktar Socialdemokraterna. Det gynnar deras medlemmar”, skriver Thomas Lindell, som jobbar på Älvsbyhus och är förtroendevald i GS.

En röst på SD är en röst för kaos

LEDARE”Sverigedemokraterna är inte ett arbetarparti. Gå inte på missnöjets locktoner”, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

9

”Låt dig inte förföras av högerns locktoner”

DebattTill valet 2006 bländades väljarna av löften om skattesänkningar, och frågan om a-kassan och välfärden kom i skymundan. Men Alliansen genomförde sin arbetarfientliga politik då, och kommer att göra det igen om de får chansen. Och nu tillsammans med SD, skriver Pappers förbundsordförande Matts Jutterström.

”M är inte för vanligt folk”

DEBATT”Att göra fattiga människor fattigare är inte ett sätt att skapa ett tryggare Sverige”, skriver Jan Öberg, ordförande för Pappers Avdelning 16 i Ortviken.

2

”Det gäller att vi väljer rätt väg”

KRÖNIKA”Det är alltid ­pengarna som styr, det har jag lärt mig under alla år, men när ska kapitalägarna bli nöjda?”, skriver Matts Jutterström, förbundsordförande för Pappers.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.