Missbrukaren måste få hjälp

Arbetsgivaren ska inte vara både spanare, polis och domare. Att slänga ut anställda som fastnat i drogtester är fel väg att gå, skriver chefredaktör Helle Klein.

Skulle spelningen göra mig ung igen?

Några håller fast vid det ungdomliga, andra har släppt fram tanten och farbrodern, skriver Anneli Jordahl.

Foto: HANS PETER BLOOM

Lehån på linjen

En bunt tomtebloss och 25 amerikanska skämttecknare på en skoldans förändrade livet för Lars-Erik Håkansson. Nu får han EWK-priset för sina linjer om världens tillstånd.

Om Lars-Erik Håkansson, Lehån.

  • Född: 1937 i Karlshamn.
  • Bor: Vekerum, utanför Mörrum.
  • Familj: Gift med Gunnel. Tre vuxna barn.
  • Yrke: Tecknare (före detta högstadielärare).
  • Aktuell med: Årets EWK-stipendiat.
  • Egna böcker: With Love From Lehån (1996), Folkhemskt (2000),Veni, Vidi, Vadå (2002).
  • Hobby: Gillar att snickra. Fåglar, naturen.
  • Musik: Jazz och barockmusik. Spelar själv dragspel och piano.
  • Läser: Facklitteratur, populärvetenskap.

Priser

  • VI:s illustratörsstipendium (1977).
  • Prisad på utställningar i Polen. och Japan (1986 och 1988).
  • Årets folkrörelsetecknare (1990).
  • Alice Tegnér-stipendiet (1992).
  • Föreningen Svenskatecknares stipendium (2002).

Sommartid är backen upp till familjen Håkansson fylld av komockor från fritt strövande kor. Nu blänger bara några inhängnade årskalvar ointresserat på bilens förbifart.

Lars-Erik Håkansson möter vid grinden. Det glesa, vita håret fladdrar för den regnstänkande vinden och han ger ett betydligt yngre intryck än sina 77 år.

Här, i ett rödmålat torp med blåa fönsterspeglar, har han haft sin kreativa bas sedan många år tillbaka.

Mannen som är mindre känd än sin signatur – lehån.

Strax sitter vi i hustrun Gunnels sällskap och äter ugnsvarma scones med marmelad och pratar om Karlshamn, skärgården, havet men också lite södra Öland där de har sin sommarbostad.

Vi pratar om deras numera hund- och kattlöshet och naturligtvis om priset. Ett pris som både hustrun, han själv och många andra tycker att han borde haft för länge sedan.

EWK-priset, som den världsberömda svenska tecknaren Ewert Karlsson gett namn åt, har delats ut sedan millenniumskiftet, men först nu landat i lilla Vekerum.

– I tecknarkretsar har priset en hög status, säger Lars-Erik mellan tuggorna. För mig är det ett jäkla lyft, ett riktigt erkännande.

Självklart ska han vara på plats när priset delas ut i november på Arbetets museum i Norrköping, där också EWK-museet huserar.

Lars-Erik Håkansson kan se tillbaka på en lång karriär. Även om tecknandet funnits med sedan barnsben, var det ingalunda ett självklart yrkesval.

Vem vet, om inte olyckan varit framme den där julfesten 1949, kanske han inte ens studerat vidare. Det var då han brände bort alla vänsterhandens fingrar utom tummen, på en bunt tomtebloss.

Med sin arbetarklassbakgrund var studier inte något självklart på den här tiden, men nu blev det nära nog ett måste. Lars-Erik tog studenten 1956 och styrde sedan kosan till lärarseminariet i Kristianstad.

– Jag var den första i Dala, som ligger utanför Karlshamn, att ta studenten. Märkligt nog blev jag aldrig retad för det.

Och nu skulle han alltså bli lärare. Han som stammade under skoltiden.

– Det värsta jag visste var högläsning. Jag hoppades alltid att det skulle ringa ut innan det blev min tur.

Under utbildningen inträffade två livsavgörande saker. Han börjar teckna kroki, som ”blir en livslång övning i att undersöka linjens magi”. Och så träffar han sin livspartner, Gunnel, även hon blivande lärare.

De har nu kamperat ihop i över femtio år och fostrat tre barn.

Det unga paret kastar sig ut i yrkeslivet i det omvälvande sextiotalets början. Jobbar som lärare på många olika håll i södra Sverige.

– Själv undervisade jag i matematik och fysik på högstadiet, säger Lars-Erik.

Så landar de i Vekerum, strax utanför Mörrum.

– Vi ville komma närmare havet. Gunnel kommer från en lotssläkt på Hanö.

I torpet inreder Lars-Erik en egen ateljé och börjar sprida sina bilder till olika tidningar. Han får kontakt med tidningen Vi och den dåvarande medarbetaren Lars Westman, som med åren också blivit en nära vän.

Den första teckningen i Vi införs 1966.

Knappt tio år senare efterträder Lars-Erik ”Staffans stollar” i tidningen Röster i Radio/TV.

Det blir en vändpunkt i hans tecknargärning. Från och med nu blir det ett heltidsjobb och han lämnar jobbet som lärare.

Pärmarna på en av hyllorna i arbetsrummet skvallrar om det långa yrkeslivet som en av landets främsta tecknare.

Här finns en pärm för varje kund; Vi, Kommunaktuellt, LO-tidningen, DN, Statstjänstemannen och många fler.

Hans gubbar spred sig över landet liksom de världspolitiska kommentarerna.

– Jag bekänner mig inte till något politiskt parti, men hör hemma på vänsterkanten. Jag tar ställning för den lilla människan, även om det låter lite klyschigt.

Lars-Erik är också EU-skeptiker och har prisats för detta.

– Så fort jag hör ordet direktiv får jag en dålig smak i munnen, erkänner han. EU är för mig en koloss på lerfötter.

Vilken är hans bästa bild? Finns där någon fulländad favorit som hållit över tid.

Lars-Erik funderar. Det finns ju så många.

– Kanske den på en israel och en palestinier med fredsduvan hängande mellan dem?

Jag nickar instämmande.

Några till synes enkla streck och en genialisk sammanfattning av en ändlös konflikt, lika aktuell nu som då.

I dag gör han mer sporadiska inhopp i arbetslivet. Han visar en ”klimatsmart kalender” för 2014, som han illustrerat åt länsstyrelsen.

– Dessutom tecknar jag fortfarande för Acid News, internationella försurningssekretariatets tidning. Den utkommer fyra gånger om året.

Något givet forum för sina bilder har han annars inte. Ändå glider han så gott som dagligen ner i arbetsstolen med det värmande fårskinnet för att dra några streck.

– Ryggen är inte vad den har varit, understryker han med en grimas, när han reser sig för att hämta en bild i hyllan.

– Jag undviker att klättra på stegar och gräsklippningen har jag lejt bort.

Men tecknandet håller han fast vid och på golvet runt väggarna växer travarna med bilder.

Ett livsverk i bild.

Det är egentligen en ganska otrolig resa han gjort.

I barndomshemmet rådde brist på bilder. Här fanns i stort sett bara Såningsmannen, men vad viktigare var också en uppmuntrande granne, konstnären Oskar Wickström.

– Men en viktig händelse var när jag vann en bok på en skoldans. 25 amerikanska skämttecknare.

En av dessa, Saul Steinberg, kom med sina, ganska snälla samtidskommentarer, att bli en tidig förebild för den unge Lars-Erik.

– Han var min husgud på den tiden.

Med tiden gled franska tecknare som Maurice Siné in i bilden och gav ny inspiration.

Många blir inte profet i sin egen bygd och en löpsedel från lokaltidningen skriker ut sitt budskap på väggen bredvid arbetsbordet:

”Rikskändis i spalterna men inte i Vekerum!”

Inte helt sant.

Lars-Erik kanske inte blir igenkänd på stan. Och det tog tjugo år att som inflyttad bli accepterad på orten.

I övrigt är han en firad lokal celebritet.

Prisad av kommunen, flera utställningar och så sent som 2010 gav Blekinge museum ut boken om hans liv lehån – inte en dag utan streck.

Boken rymmer också hans friare och mer konstnärliga utsvävningar.

Teckningar och akvareller från sommarboendet på Öland bestående av landskap och fåglar.

Fåglar ja. På arbetsbordet, vid fönstret ut mot trädgården, står en kikare på pass.

För det enda som kan få honom att släppa ritstiftet är ovanliga gäster på gräsmattan.

– En gång kom en blåhake trippande, säger han med ett brett leende åt minnet.

Då fångar han ögonblicket, precis som i sina bilder.

Det är fin motivering som EWK-juryn ger honom. De framhåller att han till ”fulländning lyckas förena lågmäld humor med analytisk skärpa”.

Att han ”fångar världen i stort och smått, gestaltar människans och politikens dilemman i bilder av förklarande enkelhet, intelligent djupseende och med absolut gehör för den grafiska framställningen”.

Det är inte så ofta man heller träffar någon där orden så väl står i samklang med personen och vad han faktiskt presterat.

Kanske har hans streck och linjer inte förändrat världen, men de har i alla fall under mycket lång tid förändrat bilden av verkligheten för många av oss som följt honom i spalterna.

Läs mer: Bilden i DA | Reportage | Serier/satir


gw@da.se

Läs mer från Dagens Arbete:

3 000–4 000 husvagnar senare

ÖGONBLICKET Klockan är 10.47 på Solifer Polar i Dorotea.

Bildreportage

Ingen klaustrofobi. Varvs­arbetaren Johan Forsander är svetsare och perfektionist. Den här dagen jobbar han djupt inne i ångfartyget Bohusläns trånga ångpanna. Foto: Sören Håkanlind

Sista varvet

BildreportagetFotografen Sören Håkanlind skildrar verksamheten på Gotenius Varv. I dag är det enda varvet som finns kvar den gamla varvsstaden Göteborg.

1

Med satiren som livsstil

EWK-vinnareKarin Sunvisson är grundli­g i sitt arbete. I Stockholm kan hon inte bo. Det är för dyrt. Hon har valt en livsstil som ger henne frihete­n att låta bilderna ta den tid de behöver.

Susanna Alakoski. Foto: Lisa Arfwidson

Mormors liv i bomullsfabriken

KVINNORNA I FOKUSFörfattaren Susanna Alakoski visste att hennes mormors liv var en stor, oberättad historia. Ändå tog det henne flera decennier att skriva om de tusentals kvinnor som arbetade i bomullsfabriken.

Foto: Anders Hansson

Den sista torsken

BildreportagetFotografen Anders Hansson skildrar torskfiskarnas vardag i Östersjön.

DA GRANSKAR SKUGGSAMHÄLLET

Bortstädad: Mannen som försvann

BortstädadHan kom från Mongoliet, skadades allvarligt. Och försvann från landet. Han är bara en av många som mist eller nästan mist sitt liv i Sveriges nya laglösa arbetsliv.

Robert Nyberg

Längtan, kärlek och rock n´roll

BILDREPORTAGETMärta Thisners "Drunk in Love" handlar om längtan efter närhet, gemenskap och kärlek. Ett sökande efter identitet och sexualitet och att leva ut på natten.

Pappersfeber

Inifrån Swedpapers fabrik.

Swedpaper rider på klimatvågen

Fler ratar plastSuget efter papper är enormt. Särskilt när allt fler företag nu väljer förnyelsebart material i stället för miljöfarlig plast i sina produkter. På Swedpaper i Gävle råder rena rama guldfebern.

Modellbyggen på bord

En framtid byggd av skräp

SteampunkHemma i enplansvillan i Falun föreställer sig pappersarbetaren Magnus Johansson en värld där industrialismen aldrig ägde rum. Hans många modellbyggen löser upp gränsen mellan historia och framtid.

Återväxten i industrin

Tommy Ölund och Johan Östman

Ont om tid när nya pappersarbetare ska läras upp

ÅterväxtHusum anställer och lär upp nya. Men fack och anställda är kritiska till på vilket sätt det görs. ”Ledningen verkar ta lite lättvindigt på den tid som det tar”, säger operatören Johan Östman.

Ove Jansson kollar ordrarna.

Koll på ordrarna

ÖgonblicketKlockan är 13.17 på fabriken Moelven i Töreboda.

Anunds hög

Svenska högar

BildreportageFotograferna Johan Willner och Peo Olsson fokuserar på landskapet och dess förändring. De har skildrat högen, gissningsvis människans första arkitektoniska konstruktion.

Med månen som vägvisare

BILDREPORTAGEFotokonstnären Helena Blomqvists bilder i projektet The Great Silence handlar om motstånd och försvar, en längtan till månen och legenden om Jeanne d’Arc.

Verkstad, kontor eller fritidsgård?

ÖGONBLICKETKlockan är 16.25 på Mineteam i Gällivare. Vd:n Oskar Spets, i keps och Anton Joensuu tar en skejtpaus i företagets lokaler.

Det sista skriet?

BildreportagetFotografen Ragnar Axelsson har de senaste trettio åren genomkorsat Arktis, Grönland och Kanada och skildrat bland annat jägarbefolkningens levnadsvillkor. Hans bilder från Grönland berättar om det få har upplevt med egna ögon, men som många talar om: en kommande klimatkatastrof.

I en enkel maskinverkstad i Ulvsunda i västra Stockholm tillverkar Pheenix Alpha vinylpressar. Foto: Adam Daver

Ny snurr på vinylskivan

Älskade plattaDen var dödförklarad för bara lite drygt 10 år sedan, men sedan har försäljningen av vinylskivor exploderat. DA:s Ricardo Burrows har skrivit och läst in ett reportage om diskjockeys, kultförklarade skivbutiker och vinylpressfabrikanter.

1

ljudbok

Med en bok i örat i 30 år

LjudböckerPå Woolpower i Östersund är ljudböcker inget nytt – här har sömmerskorna lyssnat på böcker under arbetstid sedan kassettbandens era. Du kan förstås också lyssna på reportaget här.

Foto: David Lundmark

Frukoststund i operatörsrummet

ÖgonblicketKlockan är 08.32 på Merox i Oxelösund.

God jul, god jul

BildreportagetUnder fem jular har Helge Skodvin fotograferat julen i allt från köpcenter till industriområden. ”Någon vill kanske kalla bilderna cyniska. Jag kallar dem realistiska. De är i alla fall fotograferade med kärlek. För jag gillar julen.”

Perfekt eller defekt?

ÖgonblicketKlockan är 12.30 på Stora Enso i Fors.

Döden på jobbet

Dödlig utgång

BildreportageDagens Arbetes fotograf David Lundmark har under två år besökt industrier där det har skett en en dödsolycka. Han skriver själv om bilderna: ”Olyckan blir liggande som ett svart moln över fabriksområdet, en påminnelse om hur nära döden man är som industriarbetare.”

Foto: David Lundmark

90 år med Dalahästar

ÖGONBLICKETKlockan är 13.02 på Nils Olsson Dalahästar.

Det vi fick med oss

Bildreportaget”Milaya” svarade nästan alla kvinnor på frågan vad de fått med sig på flykten från Sydsudan. De samlade de viktigaste ägodelarna i lakanet och bar knytet mot gränsen. Fotografen Nora Lorek har besökt det ugandiska flyktinglägret Bidibidi, ett av världens största.

Arne Anka

DA-tecknaren Charlie Christensen i Dagens Arbete.

Max Gustafson får EWK-priset

Satirtecknaren Max Gustafson får 2018 års EWK-pris, som bland annat Dagens Arbete står bakom. "Precis den typ av ryggdunk man behöver för att samla kraft i en orolig politisk samtid", säger han.

Välkommen till Kina

BildreportagetLars Tunbjörk är en legendarisk svensk fotograf, som bland annat medverkade flitigt i Dagens Arbete. Hans livsverk hyllas nu på Fotografiska i Stockholm. Här finns bland annat några bilder från hans skildring av hur Kina klev in i det moderna konsumtionssamhället.

Foto: Adam Daver

Här lagras valurnorna

ÖGONBLICKETPatric Steinvall drar ut de sista valboxarna från företagets lager till en lastbil som väntar.

”Jag vill gå med i facket!”

ÖGONBLICKETKlockan är 12.04 på Stora Enso, Skutskär.

Rullarna med etiketter som ska lyftas ur maskinen och packas i kartonger väger 14 kilo. Det låter inte så tungt – men 60 rullar på en dag blir 840 kilo. Foto: Anna Sigge

Ett lyft för Stefans rygg

ReportageI vintras trodde Stefan Svensson att det var kört med jobbet på Boxon etikettryckeri i Borås. Ryggen var trasig efter alla år på industrigolvet. Men arbetsgivaren ville annat.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.