Robert Nyberg vinner pris: ”Man får skämta om allt men man behöver inte”

Hallå där Robert Nyberg, satirtecknare i bland annat DA, som till helgen ska ta emot årets Stig Sjödin-pris. Stort Grattis!

– Tack, tack.

Hur kändes det när du fick veta?

– Jag blev rätt chockad kan jag säga, eftersom det är ett litteraturpris. Eller jag tänkte så i alla fall. Och nu måste jag ju hålla ett tacktal. Men jag tänker att det får bli i tecknad form. Ett sorts livetecknande med publiken.

När började du teckna?

– Hm. Jag är född 1956. Och jag är konstnärsbarn så det man fick var en penna i handen. Men det politiska tecknandet var i och med Vietnamrörelsen, och då var jag inte så gammal. Det är en sådan där hållpunkt.

Var publicerades dina teckningar först?

– Först var det egna tidningar som jag gjorde med mina syskon. Och rätt så tidigt i Vietnambulletinen. Jag började teckna mer lättsinnigt genom fotbollslaget, Robbans bollskola. Och sedan förenades det med att göra politiska bilder, alltså att kommentera världen med människor genom humorn.

– Metallarbetaren (Dagens Arbetes förlaga, reds anm) var också väldigt tidiga med mina bilder. Där började jag teckna 1985, till en konsumentspalt.

Hur många bilder har du gjort genom åren?

– Oj. Men säg två bilder i veckan. Då blir det 100 bilder per år så 3 000. Och några böcker. 10 000 kanske. Blev det rätt nu? Tusentals i alla fall.

Finns det någon bild du känner dig extra stolt över?

– Nej, inte någon enstaka. Det som sticker ut är samarbetet med Kommunal. Deras reklambyrå ville använda bilder jag tecknat för Kommunalarbetaren. Det var en speciell känsla att se tunnelbanan tapetserad med mina bilder.

– Där var det en teckning som visade hur valfrihetssamhället, som började ta form då, skulle kunna utvecklas. De bilderna är ju tyvärr fortfarande lika aktuella nu, det är en stor sorg. Jag vet inte om jag skulle kunna ha gjort dem så lättsinnigt i dag.

Hur elak kan man vara i en satirbild?

– Det beror på vad man vill. Man får skämta om allt men man behöver inte. Man gör ju ett val.

Har du någon gång varit för elak?

– Ja, det tror jag nog. Så fort man börjar rita en person så finns det en risk. Jag försöker undvika att skämta om hur någon ser ut, och jag är heller inte bra på karikatyrer.

– I en papperstidning ligger bilden i ett sammanhang, men nu är varenda bild man gör en fritt flygande satellit. I grunden är det superspännande, men man ska veta att det öppnar för misstolkningar. Och då får man stå för det. Att bara säga att det inte var min avsikt är inte ett försvar för en misslyckad bild.

Du har alltså publicerat tusentals bilder Hur gör du för att inte upprepa dig?

– Bra fråga, och svårt att svara. Gör jag det? Det är i alla fall en otrolig lyx att få undersöka världen med satirbilder. Ibland ligger själva skämtet väldigt nära det man gjort förut, men det är ett utforskande i marker som man tycker är viktiga. Jag kan testa vad som händer när jag ändrar ett ord här och där.

– Men jag vill också verkligen ha sagt att det visserligen är jag som håller i pennan, men vi är många som är inblandade i bilderna. Jag, min fru Lena, redaktörerna. Jag är en bra hantverkare och arbetsledare för framtagning av en Robert Nyberg-bild.

Du är i fint sällskap av tidigare Stig Sjödin-pristagare. Är det någon där du kan känna dig starstruck över?

– Men ja! Jag tror jag har läst eller lyssnat, det är ju några musiker också, på alla tidigare pristagare. Det bara en lång lista på idoler.

Tack att du tog dig tid. Har jag glömt att fråga något?

– Det måste framgå att jag är jätteglad. För det är jag verkligen!

Ur juryns motivering

”Med både ord och bild sparkar han uppåt, och klargör med några få ord orättvisor och missförhållanden. Det är stor, träffsäker satir och skarp samhällsanalys i skön förening, med varm humor på rätt ställen.”