Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Vad är det vi väljer – egentligen?

21 november, 2014

Skrivet av Jens Östling

Jens ÖstlingNär jag kom ut i arbetslivet hade bemanningsföretagen redan tågat in på arbetsmarknaden, med allt vad det innebar. Totalt har jag varit anställd av fem olika bemanningsföretag, varit ut hyrd till fler arbetsplatser än jag vågar minnas. Hann nästan fylla jämnt tre gånger om innan jag fick en fast anställning, och min första betalda semester hade jag i somras.

Om skribenten

  • Jens Östling och är 31 år gammal, kommer från Göteborg och är förtroendevald på sin arbetsplats. Till vardags arbetar han som montör i tillverkningsindustrin. Sin lediga tid spenderar han helst med sin dotter.

Nej det är inte ett dugg synd om mig.

Något som är ungefär likadant överallt på alla dessa arbetsplatser där kunskapskraven är små, arbetsuppgifterna monotona och personalomsättningen hög. Det är att extremt få, om ens någon, identifierar sig mig sitt arbete.

Man jobbar som montör, maskinoperatör, etc. Det är ingenting man är. Läkare, det kan man vara, lärare likaså, ekonom, ingenjör, advokat.

Att identifiera sig med ett arbete som går ut på placera något i något annat i en snabb takt eller att skruva i en två eller tre skruvar på något annat om igen.

Eller något annat väldigt enformigt.

Är i viss mån att avhumanisera sig själv, man blir en maskin som skall producera. Man blir någonting som kan användas och förbrukas.

Sedan kastas bort.

Jag känner väldigt många som jobbar i industrin, men väldigt få industriarbetare. Däremot känner jag och har träffat en massa föräldrar, poeter, fotbollsspelare, musiker, författare, politiker, tjötrövar, tyngdlyftare, brottare, boxare, konstnärer, krönikörer…

Alla dessa olika människor som man träffar på har ju givetvis sina egna skäl till varför de är där de är.

Ni får inte missförstå mig nu, det är inte bara jämmer och elände att jobba i industrin. Det kan vara riktigt kul ibland. Men det är ju i regel inte mina enformiga arbetsuppgifter jag har att tacka för dessa stunder.

Men ett skäl som vi alla har gemensamt är att i detta samhälle behöver vi pengar.

Många av oss hade ju mycket hellre ägnat sig åt något helt annat, något mycket mer produktivt, eller i vart fall något mycket trevligare.

Men vi är så illa tvungna.

Att välja att inte arbeta (om man nu inte råkar vara förmögen) är att välja bort möjligheten till egen bil och bostad, att välja bort restaurang besök och resor, att välja bort sin egen själv ständighet.

Det blir helt enkelt inte mycket till val.

Alla vi som jobbar med, ja vad det nu må vara, har ju i de flesta fall inte varit så jätteaktiva i våra val av yrke. Min erfarenhet säger att det inte är så det fungerar.

Utan man trillar in på saker, ett sommarjobb blir ens arbetsplats i 10 år, etcetera. De allra flesta jag har träffat på säger att “ja, det bara blev så”.

Man jobbar någonstans, där man halv trivs, sen får man barn eller ja, livet händer. Vips så är man en inventarie.

Om du skulle gå runt på en skolgård och fråga barn vad de skulle vilja bli när de blir stora är det väldigt få barn som skulle svara att de vill packa korv. Trots detta finns det människor som arbetar med att packa just korv.

Att säga att allting är ett val för med sig en annan konsekvens också. Har du ett dåligt betalt jobb? Välj ett annat då. Dålig arbetsmiljö? Välj ett annat.

Alla skall helt enkelt inte med. Alla kan inte välja ett högre betalt yrke. Det finns ju bara ett begränsat antal platser att fylla. Som det ser ut idag behövs det helt enkelt fler montörer än ingenjörer i industrin.

Alla kan heller inte välja att arbeta, det finns inte jobb till alla. Dessutom är det så många saker som vi inte kan välja som spelar väldigt stor roll i våra liv.

Tänk om du har dåliga föräldrar då? Hur skall du välja bort dom?

Nej valfriheten i stora delar av livet är för de flesta av oss alltjämnt en chimär. Men visst man kan likt ett barn hävda att du väljer ju att andas.

Ja, men vad blir konsekvensen om jag skulle sluta?

Läs fler gästkrönikor här.

Du kanske också vill läsa…

När arbetsgivaren blev en välgörare

Är vår lojalitet till våra arbetsplatser berättigad? ”Någon gång då orden arbetsköpare och arbetssäljare anammades av de mer radikala krafterna i arbetarrörelsen och slutade användas av gemene man började någonting att hända.” Jens Östling resonerar kring köpande och säljande av arbete.

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Välj förnuftet framför fundamentalismen

Dra tillbaka utredningsförslaget och låt parterna förhandla igen efter avtalsrörelsen utan politiska hot, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

”Industri­arbetare behöver ett starkt anställningsskydd”

Industriarbetare styr ju inte marknaden, dollarkursen eller virusspridningen, skriver Håkan Wågvi.

”Ljugande politiker är ett hot mot demokratin”

”Ljugande politiker är ett hot mot demokratin”

Jan Scherman: När Ebba Busch ljuger om sitt festande mitt i en coronakris använder hon sig av samma metod som Donald Trump

”Inte konstigt att vi är rädda – vi är ju människor”

”Inte konstigt att vi är rädda – vi är ju människor”

Kanske kan våra inre känslostormar peka oss i en ny riktning, skriver Daniel Mathisen.

”Vi måste aktivt skydda demokratin”

”Vi måste aktivt skydda demokratin”

Även vi bör återuppta diskussionen om att förbjuda militanta nazistorganisationer som NMR, skriver journalisten Lisa Bjurwald

Sverige är på rätt väg ur krisen

Sverige är på rätt väg ur krisen

Att förstärkningen av a-kassan blir kvar är en seger för tryggheten, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

Fortsätt förhandla

Fortsätt förhandla

Ingen vill att politiken ska rubba maktbalansen på svensk arbetsmarknad, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Självklart väljer vi medlemmarnas sida

Självklart väljer vi medlemmarnas sida

När vi tar strid för varandra visar vi att vi är en kamporganisation, skriver Pontus Georgsson.

Pappers är kollektivet som skapar vinnare

Pappers är kollektivet som skapar vinnare

Tillsammans och med nytänkande tar vi oss an de utmaningar vi står inför, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.