Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

När arbetsgivaren blev en välgörare

27 oktober, 2014

Skrivet av Jens Östling

Jens ÖstlingEn kan undra hur mycket det ligger i ett ord. Någon gång då orden arbetsköpare och arbetssäljare anammades av de mer radikala krafterna i arbetarrörelsen och slutade användas av gemene man. Då började någonting att hända.

Om skribenten

Jens Östling och är 31 år gammal, kommer från Göteborg och är förtroendevald på sin arbetsplats. Till vardags arbetar han som montör i tillverkningsindustrin. Sin lediga tid spenderar han helst med sin dotter.

Visserligen har ju stat och kapital levt i en stillsam hegemoni i många år. Men det är inte det jag är ute efter. Det började hända någonting med oss arbetare.

Eftersom de barmhärtiga arbetsgivarna giver oss arbete och arbetet i sin tur skänker oss stålars, och stålarna kan ju köpa oss lycka. Vi tycks ständigt stå i en tacksamhetsskuld till våra ”välgörare”. Detta sker hela tiden – jag hör snacket runt omkring mig överallt.

”Ställa upp?”. Ställa upp på företaget?

Men vafan! Varför är du där?

Jag vet att ett arbete skänker många fler saker än bara lön. Ett socialt sammanhang, självförtroende. Kanske rentav stolthet?

Jag brukar själv lite skämtsamt deklarera för mina kamrater, att jag är Världens bästa montör! Gärna stående på nått högt så att jag liksom kan blicka ned.

Men i slutet av dagen när den nedersta raden skall räknas så är det en anledning och endast en anledning som gör att vi är där.

Som får oss att hasa sig bort från sängens värme. Som får oss att stå i regn och mörker på en busshållplats. Som får oss att springa med hjärtat i halsgropen i skräck om att bli försenad. Som får oss att göra fullkomligt hjärndödande sysslor 8 timmar om dagen.

Denna anledning är givetvis lönen.

Det som sker mellan företag och person är ju en ekonomisk transaktion. Jag har skrivit på ett papper som säger att jag fem dagar i veckan skall stå till företagets förfogande åtta timmar om dagen.

Inte mer och inte mindre.

Och när företaget räknar ihop nedersta raden så är det bara en sak som räknas, lönsamheten. Företaget ser på vår ekonomiska transaktion på detta sett.

Även om de kommer med lockrop om att ställa upp kommer de aldrig att tveka på vad de behöver göra om jag plötsligt blir olönsam.

Frågan är om vi ser det på samma sätt?

Och där tror jag att språket spelar oss ett spratt.

I vår iver att vara fantastiska arbetstagare (och det är vi, vi är fan världens bästa arbetare) så glömmer vi att det hela är en ekonomisk transaktion. Därför blir vreden så stor, därför känns sveket så stort när de anser att transaktionen är avslutad.

Men vi har ju ställt upp! Vi har ju kämpat! Gått ned i takt tid! Jobbat över varje helg! Fixat barnvakt för att kunna få ut leveransen…

Eftersom ekonomiska transaktioner enligt liberalerna alltid är frivilliga kommerdet inte att komma något medlidande. Inget förstående. Möjligtvis någon kondoleans.

De har uppfyllt sin del av avtalet och att du missade din sons första fotbollsmål är ju faktiskt inte deras fel.Inte deras fel att din rygg värker.

Inte deras fel att dina axlar inte förmår att lyfta armarna över huvudet.

Du ingick i ett avtal.

Företaget köpte din arbetskraft, i alla fall för en stund.

Du kanske också vill läsa…

”Las-utredningen lever inte upp till kravet på balans”

”Las-utredningen lever inte upp till kravet på balans”

Utredningens förslag, så som det är formulerat nu, kan aldrig bli ett skarpt lagförslag så länge Socialdemokraterna har makten, skriver S-gruppen i riksdagens arbetsmarknadsutskott.

Låt bli att luckra upp las

Låt bli att luckra upp las

Att en försvagad anställningstrygghet skulle ge fler jobb är nyliberalt flum. Tvärtom ger ökad otrygghet rädda arbetstagare, sämre arbetsmiljö och fler konflikter.

”Skamligt L och C – förslaget är allt annat än liberalt”

”Skamligt L och C – förslaget är allt annat än liberalt”

Att ta bort anställningstryggheten och med den yttrandefriheten, är den raka motsatsen till liberal politik, skriver sex företrädare för GS-facket.

”Inte ens i Grönköping skulle arbetsrätten behandlas så här”

”Inte ens i Grönköping skulle arbetsrätten behandlas så här”

I överenskommelsen med MP, C och L heter det att ”Arbetsrätten moderniseras.” Fel! Det är tvärtom – en föråldring till när demokratin motarbetades, skriver journalisten Jan Scherman.

”Därför borde Liberalerna kämpa för las”

”Därför borde Liberalerna kämpa för las”

Med tanke på Liberalernas las-historia borde de ha intresse av att – oavsett vissa reformer – bevara en stark arbetstrygghet, skriver L-profilen Olle Wästberg.

”RSO-frågan visar januariavtalets högerkantring”

”RSO-frågan visar januariavtalets högerkantring”

Det är positivt på att regeringen till slut föreslår att de regionala skyddsombuden måste få utökad tillträdesrätt. Samtidigt är reaktionerna från borgerligt håll ett kvitto på den undermåliga förhandlingen vid januariavtalets tillkomst, skriver Ali Esbati och Ciczie Weidby (V).

Ge skydds­ombuden tillträdesrätt

Ge skydds­ombuden tillträdesrätt

Bättre samverkan mellan myndigheter är ett viktigt steg för att komma tillrätta med arbetslivskriminaliteten. Men också att skyddsombuden nu får tillträde till alla arbetsplatser, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Alltid minnas, aldrig normalisera

Plötsligt har det där brunblå blocket som ansågs omöjligt för några år sedan blivit verklighet, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Det våras för välfärden!

Plötsligt framträder en ny politisk dagordning bortom brott och straff-hegemonin som rått alltför länge, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein efter årets första partiledardebatt.

Är det här verkligen liberal politik?

Är det här verkligen liberal politik?

Man kan bli förbannad på S när de lägger fram en budget för rika män. Men ännu mer på de liberala partierna som kräver dessa kompromisser, skriver Per-Olof Sjöö, förbundsordförande för GS-facket.

Avtal 2020 Det senaste från avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Mer än lön som står på spel i avtalsrörelsen

Lönen är alltid i fokus i en avtalsrörelse, men det är mycket mer än så uppe på förhandlingsbordet. Frågor om makt och trygghet.

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

”Vi skulle haft nya lönen för länge sedan”

På Skärblacka förväntar man sig att lönepåslagen ska gälla från den 1 april, då avtalet egentligen gick ut.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Industrifacken säger nej till första förslag om löneökningar

Facken inom industrin säger nej till första lönebudet för anställda inom industrin. De anser att opo:s förslag är ”oacceptabelt lågt”. Den första hemställan från opo, opartiska ordföranden, nådde fack och arbetsgivare igår. I den föreslogs ett så kallat ”avtalsvärde” på 4,5 procent över en avtalsperiod på 29 månader. Samtliga fackförbund inom industrin säger nej till […]

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Arbetarna räddar Sverige ur krisen

Medan vårdpersonal gör heroiska insatser för människors hälsa ser industriarbetare till att landet fortsätter att fungera samhällsekonomiskt, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.

Tuff väg till ett rättvist avtal

Tuff väg till ett rättvist avtal

Arbetsmarknaden har drabbats på olika sätt av pandemin. Det blir svårt att hitta en lönenivå som fungerar för alla, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Industrin svarar på första avtalsskissen

De opartiska ordförandena föreslår ett 29 månader långt riksavtal för industrin. För att gå med på det kräver facken inom industrin en rad förbättringar.