Nytt år, ny politik

Den stora vinsten med Decemberöverenskommelsen är att SD:s vågmästarroll minskar drastiskt. Det som var tänkt att skapa en sorts stiltje i politiken efter en turbulent höst verkar dock ha lett till rena vulkanutbrottet inom Alliansen, framförallt inom Moderaterna.

Decemberöverenskommelsen var ett nödvändigt ansvarstagande mellan regeringen och Alliansen. Efter supervalåret 2014 slapp vi ännu ett val. Förutom att politikerna till slut såg till att minoritetsregerandet fungerar framöver är den stora vinsten att SD:s vågmästarroll minskar drastiskt.

Det som var tänkt att skapa en sorts stiltje i politiken efter en turbulent höst verkar dock ha lett till rena vulkanutbrottet inom Alliansen, framförallt inom Moderaterna. Tunga moderatpolitiker betecknar Decemberöverenskommelsen som det värsta nederlag Alliansen drabbats av. Det talas om politisk abdikation, om högförräderi och om statskupp. Det är ord och inga visor. Att läsa kommentarerna i Anna Kinberg Batras facebook-flöde är ingen rolig läsning. Kritiken är inte nådig och att hon till skillnad från Reinfeldt är kvinna gör nog inte saken bättre.

Uppenbart har det funnits en föreställning inom Moderaterna att partiet snabbt skulle kunna komma tillbaka i regeringsställning med hjälp av SD – bara Löfven hade avgått.

Det är absurt och oroväckande.

Mot bakgrund av detta var Löfvens hot om nyval helt rätt. De borgerliga partierna tvingades till förhandlingsbordet och fick inse att de inte var regeringsbildare. Svenska folket röstade faktiskt bort dem i höstas.

I helgen ska en ny ledare för Moderaterna väljas. Anna Kinberg Batra torde vara ohotad men smekmånaden lär ställas in. Den nya M-ledaren har att ta hand om ett parti i konvulsioner. Det liknar på många sätt situationen för Socialdemokraterna när Göran Persson lämnade. Efter en lång period med en stark ledare skapas ett tomrum.

När Reinfeldt och Borg valde att snabbt lämna ett parti som gjort två katastrofala val på kort tid (ja tre om man räknar kyrkovalet) öppnades pandoras ask och ut kom de falanger som inte alls höll med om Reinfeldts generösa flyktingpolitik eller om de nymoderata anpassningarna till den svenska modellen.

Kursändringen kom nästan direkt på borgerliga ledarsidor, där inte minst Dagens Industri gått i spetsen för att normalisera SD och öppna upp för en invandringsdebatt. Men också inom Allianspartierna har nya tongångar hörts. Kristdemokraternas utspel om hårdare tag i flyktingpolitiken är ett exempel.

Stefan Löfven och hans rödgröna regering gör rätt i att hålla emot varje försök att ”normalisera SD”. Sverige ska inte gå Danmarks väg. Det är inte invandringsdebatt som behövs utan politik för jämlikhet, fungerande arbetsmarknad och nya jobb.

Precis som Per T Ohlsson konstaterar i Sydsvenskan är decemberöverenskommelsen en nödvändig kohandel för att isolera de bruna krafterna i svensk politik. Det vore bra om fler liberaler förstod sin historiska roll i bekämpandet av fascismen tillsammans med Socialdemokratin.

Den rödgröna regeringen kan nu låta borgerligheten bekriga varandra och istället ägna sig åt att göra politik. Väljarna väntar ivrigt på att A-kassan ska höjas, på att stupstocken i sjukförsäkringen ska upphöra, på att arbetsmarknadspolitiken ska aktiveras och ungdomsarbetslösheten bekämpas liksom på välfärdssatsningar för de äldre. Energin och skolan behöver också långsiktigt stabila reformer.

Må spelet vara över. Nu är tid för politik.

Helle Klein