”Den här gången finns ett politiskt tryck”

Teknisk utveckling i framkant, kärnkraft eller hållbart skogsbruk. De svenska industrifacken lyfter upp olika bidrag för att rädda klimatet. Men ska världen lyckas krävs något mer – social rättvisa.

Förväntningarna är höga när världens ledare samlas i Paris. Misslyckandet i Köpenhamn ska inte upprepas, ett nytt globalt klimatavtal ska tecknas. Förutom politiska ledare, förhandlare och experter kommer många andra människor att vara på plats i Paris. Det talas om runt 50 000 personer, däribland många som vill påverka genom olika organisationer.

GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö kommer att vara på plats några dagar under mötets första vecka. Som ordförande för det globala bygg- och träarbetarfacket deltar han i aktiviteter som samordnas med andra globala fackliga organisationer.

Vilka förväntningar har du på mötet?

– Jag utgår ifrån att det kommer att bli ett avtal som tar ett tydligt avstamp mot att begränsa temperaturhöjningarna till två grader. Förutsättningarna är bättre än i Köpenhamn. Den här gången finns ett politiskt tryck och den skepsis som funnits kring människans påverkan av klimatet är borta.

Vilken roll spelar fackförbunden i klimatfrågan?

– Den fackliga ingången är en rättvis omställning. När vi måste anpassa oss och ställa om till en mer grön produktion kommer vissa jobb att försvinna medan andra tillkommer. Det handlar om stora skiften och det går lättare om de människor som berörs känner att det finns en trygghet i förändringen. Det måste finna system så att de får den tryggheten och möjligheten att ställa om.

Vad gör GS för klimatfrågan?

– I Sverige har vi en fantastisk skogsråvara. Vi jobbar för att den ska användas till exempel för att bygga fler bostäder av trä. Det sänker klimatutsläppen samtidigt som det skapar jobb. Vårt globala fack BTI har hela byggsektorn och där finns stora möjligheter för energieffektivisering och minskad energianvändning.

IF Metalls ordförande Anders Ferbe kommer inte själv att vara på plats i Paris, men menar att svensk industri har mycket kunskap att bidra med.

– Svensk teknik kan vara en del av lösningen. Vi ligger i framkant och det är en kraftfull hjälp för att ställa om till grönare ekonomi. Vi har företag i världsklass i fordonsindustri, kraftindustri och en stålindustri som är den renaste i världen. Vi kan visa att det går att producera på ett sätt som är bättre för klimatet. Vi är oerhört duktiga på vattenkraft och har en väl utvecklad teknik för biomassa. Sverige var tidigare ett föregångsland när det gällde att utveckla säker kärnkraft. I stället för ett forskningsförbud på atomenergi skulle vi kunna bistå andra länder.

Kommer terrorattacken att påverka klimatmötet?

– Allt sker i ett sammanhang. Terrorattacken visar hur sårbara våra samhällen är. Det är jätteviktigt att vi ser att en av grunderna för extremism är fattigdom och en känsla av exkludering. Den sociala dimensionen är oerhört viktigt, även i klimatfrågan. Klimatomställning är inte lätt, framför allt inte i länder där man har problem med utbredd fattigdom. Därför måste man koppla samman social rättvisa med viljan att göra något för klimatet.

Pappers förste vice ordförande Mikael Lilja tycker att besluten, som bland annat Sverige och Tyskland tagit, om att avveckla kärnkraften är ett steg bakåt i klimatfrågan. Det är dessutom ett hot mot svensk basindustri, menar han.

– Om koldioxid är det största hotet, är det underligt att ersätta kärnkraften med fossil energi som nu sker i Tyskland. De gröna energislagen kommer inte att kunna ersätta kärnkraften och priset på den energin kommer att bli högt. Svensk basindustri riskerar att gå under. Efter 2020 har vi ingen aning om vilket pris vi får på elen.

Vilka förväntningar har du på mötet?

– Jag hoppas att det fattas beslut på vetenskapliga grunder, inte på politiska ståndpunkter eller känslor. Man kan säga att kärnkraft är farligt, ja. Men vad ska vi ha i stället? Vi behöver teknisk utveckling – då menar jag inte à la Volkswagen – men man måste också ha verkligheten för ögonen när man tar olika beslut. Att straffbeskatta lastbilstransporter, när vi inte har järnväg i stora delar av landet, slår ut svensk skogsindustri.

Marie Edholm