Industriarbetarnas tidning

Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.

Where are we now?

12 januari, 2016

Skrivet av

Helle Klein, chefredaktör.
Helle Klein, chefredaktör.

Ledare Where are we now, sjöng David Bowie i en av sina vackraste låtar.  Många undrar nog detsamma i politiken i dag. De rödgröna måste berätta vart vi är på väg. Måtte årets första partiledardebatt präglas av politisk fantasi istället för av panik.

Det går på många sätt bra för Sverige. Ekonomin har tagit fart och arbetslösheten sjunker. Ändå visar olika opinionsmätningar att framtidstron är klen hos svenska folket. De flesta tror att det blir sämre i år än förra året. Hur är det möjligt?

Till stor del hör det ihop med att politikerna själva verkar ha tappat framtidstron. Höstens myckna tal om kris och kollaps har etsat sig fast hos medborgarna. Det är en farlig retorik som bara understödjer politikerförakt och främlingsfientlighet. Folk vill inte ha beslutsfattare som handlar i panik utan beslutsfattare som kan ta ut riktningen. Politik är inte att vela utan att vilja.

I årets första partiledardebatt måste Stefan Löfven just peka ut i vilken riktning han vill gå – vilket Sverige ska vi ha?

Den bristande tilliten hör också samman med den växande ojämlikheten. I ett Sverige som under alliansens regeringsår drogs isär, där klyftor växte mellan samhällsklasser och mellan stad och land, känner sig många ifrånåkta och övergivna av politiken. Högerpopulistiska tankar om ”eliten” som inte värnar ”oss svenskar” får sin näring i denna känsla av övergivenhet.

Till Socialdemokratins paradgren hör idén om solidariteten och slagordet ”alla ska med” är dess signum. S-ledaren Stefan Löfven talade mycket bra om vikten av ett sammanhållet Sverige under den senaste valrörelsen. Nu måste han göra politik av berättelsen om det jämlika samhället.

Måste folkhemmet innebära slutna väggar, dvs stängda gränser eller kan välfärdsstatens idé genomsyra det öppna mångkulturella samhället i migrationens tid?

Svaret måste bli ja till det sistnämnda. Stängda gränser och nationalism har aldrig varit en framtidsväg utan leder bara bakåt. Sverige behöver fler invånare och rätt skött kan invandringen bli en motor för nästa tillväxtsprång. När nu regeringen fått sitt andrum, (detta cyniska begrepp i krigens och katastrofernas tid) är det hög tid att utarbeta omställningsplaner för ett socialt och ekonomiskt hållbart migrationssamhälle. Den politiska viljan måste bäras upp av solidariteten.

Behöver det öppna och generösa samhället innebära en amerikaniserad arbetsmarknad med låglönejobb och otrygghet eller kan den svenska modellen med kollektivavtalade drägliga löner och utbildning för alla vara ledstjärnor även nu?

Socialdemokratins svar kan rimligen inte vara annat än jämlikhetens idé och här är det dags för kamp. Det är inte i de ökade klassklyftorna eller den alltmer oreglerade arbetsmarknaden som framtiden skapas. Det är inte lägre löner som ger nya jobb.

Att ta utmaningen med de många nyanlända till intäkt för att skapa låglönesektorer och skikta arbetskraften ännu mer är en direkt kontraproduktiv väg att gå. Så byggs inte ett solidariskt och välmående land. Generös flyktingpolitik måste paras med rejäl reformpolitik, aktiv arbetsmarknadspolitik och ny politisk ingenjörskonst.

Where are we now, sjöng David Bowie i en av sina vackraste låtar.
Många undrar nog detsamma i politiken i dag.
De rödgröna måste berätta vart vi är på väg.
Måtte årets första partiledardebatt präglas av politisk fantasi, istället för av panik.

2 kommentarer till “Where are we now?

  • Stäng gränserna omedelbart och ta hand om de människor som lever i Sverige här och nu. Det finns ingen framtidstro när Socialdemokrater tar pengar i från de handikappade och ger till nyanlända. Det vet jag av egen erfarenhet, 2016 blir det 26 kr mindre i månaden att leva av för en handikappad som får ut lite över 8000 kr / mån. Det är socialdemokratisk politik när den är som bäst. Eller vad tycker du Helle. Skall empatin gälla endast vissa utvalda eller gäller den alla. Hela Sverige håller på att gå sönder och fackliga och Socialdemokratisk maktfullkomlighet visar hur illa detta land mår.

  • Nej, Göran K, det är inte så att ”hela Sverige håller på att gå sönder”. Åtminstone inte av flyktingar. Mellan 2007 och 2013 miste den offentliga sektorn 485,8 miljarder kronor bara på grund av jobbskatteavdragen. Sparka åt rätt håll om du ska sparka!

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Bekämpa segregationen inte flyktingarna

Bekämpa segregationen inte flyktingarna

Chefredaktör Helle Klein vill att (S) slutar med den auktoritära retoriken.

Bra för Sverige

Den dramatiska regeringsbildningen är över. På fredag blir Stefan Löfven statsminister. En mittenregering där budgetunderlaget vilar på S+Mp+C och L kan nu tillträda. Vänsterpartiet kommer att släppa fram Löfven. Det är bra för Sverige. Alternativet hade varit att Ulf Kristersson blivit statsminister för en SD-stödd M+KD-regering och det hade varit mycket värre, resonerade Sjöstedt vid […]

Centerns dogmatism är skadlig

Centerns dogmatism är skadlig

”Hur Annie Lööf nu tänker sig fortsättningen är en gåta. Hon har målat in sig i alla hörn som går att måla in sig”, skriver Helle Klein i bloggen.

Arbetsmiljöarbetet står på spel

Förutom välfärden är frågor som rör arbetslivet något som påverkar de allra flesta medborgare. Ändå står de inte i centrum för valdebatten. När man diskuterar trygghet är det bara brott och straff, gängkriminalitet och terrorbrott som lyfts fram medan det faktum att otryggheten i arbetslivet är betydligt mer utbredd. Fler dör av jobbrelaterade skäl än […]

”Alliansen och SD röstar för lönedumping”

Varje år köper det offentliga Sverige varor för cirka 600 miljarder kronor, alltför ofta sker upphandlingarna med enbart prispress som ledstjärna. Det är dags att sociala villkor blir styrande, skriver Helle Klein.

Det våras för välfärden!

Plötsligt framträder en ny politisk dagordning bortom brott och straff-hegemonin som rått alltför länge, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein efter årets första partiledardebatt.

Saltsjöbadsandan behövs i svensk politik

Det blåser visserligen isvindar i Almedalen men frågan är om det ändå inte är samarbetets tid snarare än den hårda polariseringen vi kan skönja. Ett nytt politiskt landskap har öppnat upp för ett mer idépolitiskt intressant Almedalen. Den fördummande blockpolitiken har äntligen lösts upp och nya politiska samtal kan ske. Jag började Almedalsveckan med ett […]

Fortsätt med facklig-politisk samverkan

Kommunal drar in sitt pengastöd till Socialdemokraterna. Det är varken oväntat eller så dramatiskt som somliga vill låta påskina. Att man från borgerligt håll vill se det hela som en krigsförklaring från facket mot socialdemokratin är föga förvånande. Borgerliga ledarskribenter drömmer såklart om att både facket och socialdemokratin ska försvagas och längtansfulla blickar riktas mot […]

Tänk efter nu, Vänsterpartiet

Just som Liberalerna beslutade att släppa fram en Löfven-regering ryktades det att Vänsterpartiet kan tänka sig att rösta nej. Det vore verkligen sensationellt och mycket olyckligt. Ilskan inom Vänsterpartiet är fullt förståelig. Mittenöverenskommelsens formulering om att V inte ska få något inflytande över den politiska inriktningen under den kommande mandatperioden är idiotisk och onödig. Den […]

Politik i besvikelsens epok

”Viljan att ta ansvar för landet har drivit Stefan Löfvens kompromissvilja långt. För långt i vissa stycken kan man på goda grunder tycka. Men vad hade varit alternativet?” skriver Helle Klein.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.