Industriarbetarnas tidning

Han vill borra guld i massans inre

25 augusti, 2016

Framtiden inom räckhåll.Lim, tuggummin, intelligenta förpackningar och runda kartonge­r. Och så miljövänliga kläder. Stora Enso storsatsar på att raffinera cellulosa­n och utmana kemiindustrin. Det handlar om nya miljardintäkter.
– Vi jobbar verkligen i en framtidsbransch, säger vd Karl-Henrik Sundström.

Bakom orden

Nanocellulosa får man geno­m att finfördela cellulosan genom mekanisk bearbetning under högt tryck till mikrofibriller, och kan användas för att skapa mycket hårt papper eller som ytbehandling av kartong. Tekniken provades redan för 30 år sedan, men föll på den höga energiåtgången vid finfördelningen. Nu görs den mycket effektivare.

C5 och C6: De huvudsakliga sockerarterna i cellulosa, pentoser (fem kolatomer) och hexoser (sex kolatomer).

Vd Karl-Henrik Sundström sitter i Stockholm, men drömmer ibland om Lund. Där, i det nyinvigda Max IV-labbet, finns ett slags gigantiskt röntgenmikroskop som kan se in i olika material ända ner till minsta molekyl. Världens skarpaste ljus, säger PR-makarna.

– Än i dag vet du inte exakt vad som händer i ett massakok, jag tror att vi med jätte­mikroskopet kan lära oss väldigt mycket och snabbare utveckla nya material.
Vi vill, tillsammans med resten av industrin och universiteten, ha en skogs­gemensam stråle på Max IV. Vi lobbar stenhårt hos regeringen för att få hjälp med finansiering.

Max IV passar in i Stora Enso-basens vilja att grotta ner sig i cellulosans inre, där vill han hitta nya rikedomar. Det är nog gott och väl med tidningspapper, kartong och sågade trävaror, men träet är också ren kemi som kan ge nya lönsammare produkter. De ”sidoströmmar” som uppstår på ett massabruk kan raffineras i stället för att eldas upp.

Karl Henrik Sundström pratar om en ”grön oljekälla”, ett begrepp som den luttrade reportern hört ett otal gånger genom decennierna. Men Stora Ensos vd menar allvar:

– I princip kan allt som kommer från fossila råvaror göras av skogsråvara i stället. För oss handlar det om att på kort och medel­lång sikt byta ut fossilbaserade material i olika produkter mot sådana som görs av skogsråvara.

Till exempel?

– I finska Sunila i Finland har vi byggt en anläggning där vi utvinner lignin från sulfatmassa, så kallad lignoboost. Där får vi bland annat ut en harts som vi kan ersätta fenolet med i lim. Vi tror att vi kan ha kundleveranser under andra halvåret. En av de första går till oss själva, vi tillverkar ju fruktansvärt mycket limbjälkar.

– Det här kan bli en bra affär ganska snabbt, men det intressanta blir ju när det blir standard med harts i lim.

”Vi  måste utnyttja den nordiska fördelen att kunna göra snabba teknikskiften.”

Hur lyder er biotekniska strategi?

– Det handlar om att på tio år ersätta specialkemikalier och barriärer, som ofta görs av polyeten, ett exempel är till vätskekartonger. Men vi kommer också att med så kallad nanocellulosa skapa ny wellpapp – och forma den lite som kunderna vill. Vi har ju ett problem med att kartonger är fyrkantiga …

Vad kommer ni inte att göra?

– Vi är inte så intresserade av att göra bensin och diesel.

Varför?

– Jag vågar inte det, för detta är skattedrivna marknader, som kan förändras snabbt. Vi bygger anläggningar som ska hålla i 50–70 år, då måste vi stå på fast grund. Det bruk vi bygger nu i Kina kostar 800 miljoner – euro! Det är fruktansvärt mycket pengar.

Men vad händer på typ 20 år?

– Vi vill försöka hitta de tillväxtområden som inte finns i dag, det kokar egentligen ner till att göra saker från sockerarterna C5 och C6 i cellulosan, som är grunden för det mesta i kemiindustrin. Därför har vi dragit i gång i Sickla.

Forskningscentret söder om Stockholm startade i höstas, och ska vid årets slut ha 100 anställda, driften kostar ungefär lika många miljoner per år. Här ska råda ett längre perspektiv, men man är redan i gång med här och nu:

– Det första de har tittat på där är limmet, det andra är xylitol, som används i bland annat tuggummi – jo, du får kalla det björksocker. Vi har ju köpt det amerikanska bolaget Virdia, och där bygger vi en demoanläggning, som kan utvinna 15–20 procent xylitol ur biomassan. Detta vill de stora kemiföretagen åt, för att sälja vidare till livsmedelsindustrin.

Stora Enso

Har fem divisioner: Consumer Board, Packaging Solutions, Biomaterials, Wood Products och Paper. Kunderna finns i förpackningsindustrin, bygg- och snickeriföretag, förlag, tryckerier och pappershandlare.
Omsättning (2015): 10 miljarder euro.
Nettovinst (2015): 783 miljoner euro.
Antalet anställda: 26 000 i 35 länder.
Varav i Sverige: 5 000.

Och så jobbar ni med det hajpade modeföretaget Filippa K?

– Ja, för att få till en renare viskosproduktion. Det här är bara ett prov, men vi tror att det blir bra – Filippa K skulle hemskt gärna vilja kunna sälja närproducerade och ännu mer miljövänliga kläder om några år.

För ett år sedan lanserade Stora Enso en ”smart” kartong, avsedd för dyra prylar – allt från datorer till reservdelar för industrin. Med hjälp av ett chip från halvledartillverkaren NXP, där Sundström kom från, och en antenn kan man spåra paketet och ha koll på att det inte öppnats. Kartongen är gjord av MFC, en specialcellulosa som ökar hållfastheten men inte vikten. Själva elektroniken kostar en tia per låda ungefär.

– Vi är ju jättestora på kartong, och när internethandeln ökar växer också behovet av att ha koll på att försändelserna är ”äkta”, ett av de stora områdena är att hålla koll på piratkopior, säger Karl-Henrik Sundström.

Men ni har ju inte sålt någon låda än?
– Nej, men vi har några affärer på gång och ett tiotal demos, bland annat i Sverige. Det är ingen stor besvikelse, vi skrev ju kontrakt för bara ett år sedan. Vi tror på det här.

Stora Enso har fördubblat sin omsättning på tio år, trots att pappersproduktionen nästan halverats. Så det går ju hyfsat utan nysatsningar och special­kemikalier?

– Papper kommer aldrig att försvinna tror jag, men samtidigt kommer det att fortsätta att ramla ett par år till. Vi har en mycket stor kompetens inom pappersdivisionen och nu gäller det att använda den till att göra nya saker och växa inom nya områden.

– Ta Hylte till exempel, de har börjat titta på kompositmaterial, där man blandar massa med antingen biopolymer eller plastpolymer och gör nya saker. Kan bli väldigt intressant.

Det duger inte att sitta still i båten?

– Nej, av flera skäl. Det här företaget har sedan år 1288 förändring i sitt DNA, och den som inte gör något blir en ”sitting duck” för konkurrenterna. Vi måste utnyttja den nordiska fördelen att kunna göra snabba teknikskiften – vi vinner på att vara smartast, aldrig på att vara billigast. Det är fullständigt klart att vi jobbar i en framtidsbransch – det märker vi inte minst på hur lätt det är att rekrytera.

Men nu måste ni konkurrera med kemiföretag också?

– Ja, det är tuffare på sitt sätt, men också en möjlighet att förbättra våra traditionella produkter och lägga på ett lager till av något, som gör oss unika – och utnyttja våra jätteanläggningar. Vi kan göra storskaliga försök, vi har utbildat folk, en bra infrastruktur och en ordnad kraftlösning. Det är konkurrenskraftigt.

Hur stort kan ert biokemiska ben bli?

– Det kan bli en egen ny division på 10–20 år. Inte av papprets storlek, men runt en miljard euro. Det är ansenligt.

”Så det kan bli tuggummi­råvaruproduktion här – eller så hittar vi något annat.”

Läser man era kvartalsrapporter handlar det mycket om nya satsningar i Kina, Finland och USA. Ska biotekniken frodas utomlands?

– Stora Enso är ett finskt företag och vi har väldigt stor andel av våra anställda i Finland och Sverige. Vi har också valt att lägga våra innovationscentrum här – det är Sickla och så ett i Finland där man jobbar mer tillämpat med bland annat intelligenta förpackningar.

Men den hajpade ”sockerfabriken” ligger i USA?

– Ja men det är en demoanläggning, och tanken är att när vi vet hur man gör så plockar vi hem tekniken till vår industriella bas i Norden. Så det kan bli tuggummi­råvaruproduktion här – eller så hittar vi något annat.

Vilken typ av jobb innebär biotekniken – nya eller mest ersättning för sådana som kan försvinna?

– Du ska se det så här: pappret vet inte jag vart det är på väg, där får man planera efterhand. Däremot för de andra enheterna investerar vi för en långsiktig konkurrenskraft och då måste jag som vd göra investeringarna där de är lönsammast och bäst för tillväxten.

– Men jag tror att en hel del av den framtida spjutspetskompetensen kommer att ligga i Sverige och Finland.

Varför det?

– Därför att det är här vi har kompetensen, det är här som utbildningen finns och det är här som våra stora anläggningar ligger.

 

Sundströms sju megatrender

Stora Ensos vd säger att han verkar i en ”verklig framtidsbransch”. Här är hans bevis, som han vill trumma in hos både anställda och aktieägare.

nya-skogsindustrin-gubbar2Befolknings­ökning
”Kräver resurseffektiva lösningar, då är det inte så dumt med en råvara som är både återanvändningsbar och förnybar. För varje träd som huggs ner planteras två nya. Skogen ökar i Sverige, vad de än säger i Stockholm.”

nya-skogsindustrin-husUrbanisering
”Kräver effektivare, hållbarare och snabbare bostadsbyggen, då är trä mycket bra.”

nya-skogsindustrin-dollarÖkadeinkomster
”Medelklassen i tillväxtländerna växer, då behövs mer förpackningar för att kunna förvara varor utan kylkedja.”

nya-skogsindustrin-atervinn2Ökad miljö­medvetenhet
 ”Allt fler konsumenter bryr sig om hur de saker de köper har tillverkats. Här måste, och kan, vi bli bättre på att visa att kartong är bättre och mer miljövänligt än plast.”

nya-skogsindustrin-kartong4Människorsnya livsstil
”Människor i dag är mer på språng och köper till exempel mer färdigförpackad mat. Den traditionella kärnfamiljen har också förändrats och exempelvis fler singelhushåll ställer krav på nya typer av förpackningar.”

nya-skogsindustrin-ljudDigitalutveckling
”Å ena sidan har den ju lett till minskad pappersproduktion, men den driver också kartongtillväxten – allt fler handlar på nätet.”

nya-skogsindustrin-glob2Globaluppvärmning
”Skogsindustrin är inte hela lösningen, men en stor pusselbit genom fiberbaserade förpackningar och träbyggnader, för då kan koldioxiden ’bindas’ i mer än 200 år.”

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Du kanske också vill läsa…

Alla slåss om skogen

Skogen är vårt gröna guld. Den ska ge oss jobb, klimatsmarta produkter och öka våra exportintäkter. Men den ska också vara natur, ett skydd för hotade arter och känsliga ekosystem. I en gransumpskog utanför Bräcke blir konflikten tydlig. Läs eller lyssna på DA:s reportage.

Gula bojar ska ge grön energi – och nya jobb

Seabased jobbar i en klimatsmart framtidsbransch. Men att fånga kraften i havet är ett vågspel.

Skogen är en nyckel – men räcker den till?

Klimathotet har gjort skogen superhet och svensk industri satsar för att ligga i täten. Men det är många som slåss om samma råvara.

Här är framtiden fossilfri

Klimatfrågan och vårt sätt att producera energi blir en ödesfråga för politiken, företagen – och därmed jobben. Det har man insett för länge sedan i Skutskär.

”Korta vägen mellan forskning och produktion”

Det krävs att vi redan i forskningen tar sikte på industriproduktion, skriver Birgitta Sundblad på RISE Bioekonomi.

Så kan vi få ut mer skog – på samma brukade yta

Att skapa en ny skog är en av näringslivets mest långsiktiga investeringar, och mycket kan gå fel på vägen. Men med bra plantor och effektivt föryngringsarbete kan uttaget öka utan att naturvård och rekreationsområden måste offras, skriver två forskare på det svenska skogsbrukets forskningsinstitut, Skogforsk.

”Efterfrågan styr även produkter från skogen”

Politikerna har en viktig roll för att främja skogsbruket, exempelvis genom fungerande infrastruktur och slopad kilometerskatt. Men att besluta vad råvaran ska använda till är fel väg att gå, skriver Skogsindustriernas vd Carina Håkansson.

”Vi måste få skogen att räcka till”

Förädlingsvärdet på trä kan nära tiodubblas om vi först använder råvaran till möbler och byggmaterial än om den bränns direkt i ett kraftvärmeverk, skriver Yngve Daoson och Julius Petzäll Mendonca, utredare på GS-facket.

Framtidens pussel går inte ihop

Sverige är ett land täckt av skog. Eller? Skogen kan bli allt från toapapper, hus och drivmedel till kalsonger och bioplast. Dessutom ska den skyddas. Det kommer att bli en dragkamp om det gröna guldet. DA:s unika granskning visar att alla inte kan få allt de vill.

”Skogen måste användas smart”

Skogen räcker inte åt allt vi vill göra med den. Politiken måste bestämma en riktning. Satsa på träbyggande och biokemiska innovationer.

Arbetsrätt Striden om las

”Använd strejken mot försämringarna som föreslås”

Det finns ingen anledning att sätta sig vid ett förhandlingsbord där försämringar kommer att bli vägledande, skriver sex tidigare förtroendevalda inom IF Metall.

”Vi förhandlar för att stärka tryggheten”

En stark industri kräver yrkesskickliga industriarbetare med uppdaterade kunskaper och trygga jobb, skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson.

”Facklig självmordsstategi att förhandla las under fredsplikt”

Om vi inte åtminstone försöker använda fackets enda motmakt när grundläggande intressen hotas så kommer allt fler att ställa sig frågan varför de alls ska vara organiserade, skriver Volvoarbetaren och skribenten Lars Henriksson.

LO-förbunden eniga: Las-förhandlingarna återupptas

På ett extrainsatt representantskap på fredagen beslutades att förhandlingarna om las, lagen om anställningsskydd, ska fortsätta.

Pontus Georgsson

Pappers vill ha en ”tredje väg” i las-förhandlingarna

Pappers planerar att säga nej till fortsatta förhandlingar om anställningstryggheten. I stället föreslår förbundet en ”tredje väg” – att föra in frågan i avtalsrörelsen.

Industriarbetsgivarna: Vi ska inte förhandla utifrån politikernas förslag

Mer fokus på kompetens än turordning. Det hoppas Industriarbetsgivarnas förhandlingschef Per Widolf blir resultatet när parterna de närmaste månaderna ska förhandla om anställningsskyddet.

Öppnare förhandlingar ska lösa vårens LO-kaos

En rejäl omstart, mer insyn och inflytande och några röda linjer som inte får korsas – så hoppas LO läka ihop sprickan som uppstått under diskussionerna om arbetsrätten.

Kom två minuter för sent – fick inte jobba kvar på Textilia

Nebije kom några minuter för sent vid två tillfällen. Det räckte för att inte få ett nytt kontrakt på Textilia i Rimbo. Där är en tredjedel av arbetsstyrkan visstidsanställd – en otrygghet som tär.