Han ger arbetaren en röst på vita duken

Prisbelönte Ken Loach är i Sverige för att visa sin nya film. Han vaknade upp i ett snöigt Stockholm, förskräckt, men inte förvånad över Trumps seger.
– Vi har en stor arbetarklass som känner sig arg och förråd, säger Storbritanniens mest kända filmmakare.

Regissören Ken Loach, som började skildra arbetarklassen på duken redan på 60-talet, har nu hunnit fylla 80 år. I sin nya film Jag, Daniel Blake, som har Sverigepremiär på Stockholms Filmfestival i dag onsdag, skildrar han sjukskrivna och arbetslösa som fastnat i systemet och bollas fram och tillbaka mellan myndigheter.

Till Dagens Arbete ringer varje vecka människor som precis som huvudkaraktären, snickaren Daniel, slagits ut från arbetslivet och kämpar sig fram i den snåriga djungeln av regler. Precis som Dagens Arbetes reportrar fick Ken Loach och hans manusförfattaren Paul Laverty vittnesrapporter från en mängd människor som alla vittnade om samma sak.
– De förnedras och blir ännu sjukare av den byråkratiska dumheten, säger han.
Dagens Arbete har träffat den brittiska regissören två gånger under hans Sverigebesök. Dagen före presidentvalet i USA och dagen efter. Ofrånkomligen kom samtalet då att handla om Donald Trumps vinst. Ken Loach förklaring till att amerikansk folket valde honom till president:
– Du har en stor arbetarklass som känner sig arg och förrådd. När människor känner sig arga och lurade lyssnar de till enkla lösningar. Och de enkla lösningarna är: Skyll på invandrarna! Skyll på de fattiga! Skyll på de människor som är fattigare än dig själv! Det är det enkla budskapet.
Utmaningen för seriösa politiker är nu, enligt Loach, att:
– Organisera ett samhälle så att alla har en plats och alla har ett jobb, och alla behandlas med respekt och värdighet.
Läs en lång med Ken Loach i Dagens Arbete nästa månad, då också filmen Jag, Daniel Blake har biopremiär runt om i landet.