Så kan fack och företag utveckla glesbygden

Enklare regler? Lokala sparbanker? Ökat samarbete mellan företagen? DA:s reportage om hur folkrörelserna i Värmland mobiliserar för att rädda bygden har väckt debattlusten. Men en fråga har ännu inte diskuterats.

Den bortglömda frågan handlar om den enskilda arbetsplatsens betydelse för den regionala utvecklingen och om vad fack och arbetsgivare kan göra.

Arbetsorganisationen – sättet hur vi jobbar – påverkar inte bara den enskilda arbetsplatsen. Den kan påverka hela regionen.

Det menade i alla fall de europeiska forskare som för ett tiotal år sedan deltog i forskningsprojektet New Innovative Coalitions in Europe. På ett hörn fanns svenska Arbetslivsinstitutet, LO, TCO och Saco med.

Forskarna satte arbetsplatsen i centrum för debatten om regionerna.

Utgångspunkten var ”globaliseringsparadoxen”. Globaliseringen har visserligen gjort storföretagen starkare. De kan flytta tillverkning och utveckling var de vill. Men samtidigt har storföretagen blivit alltmer beroende av miljöer med unik kunskap. Dynamiska och innovativa miljöer där både produkter och produktionsprocesser ständigt utvecklas. Kunskapsregioner.

Innovation – förnyelse av produkter och produktionsprocesser – är frukten av ett komplicerat växelspel mellan flera olika intressenter i en region. Fungerar växelspelet kan regionen hävda sig och klara globaliseringens påfrestningar, menade forskarna.

I det växelspelet har arbetsplatsen en nyckelroll.

Men då måste det vara bra arbetsplatser; bra arbetsmiljö, tillräcklig bemanning, med breda och berikande arbetsuppgifter för de anställda. Den enskilde arbetaren måste känna att hen har kontroll över arbetsuppgifterna. De ökar möjligheterna för att bidra till förnyelse av både produkter och produktionsprocesser.

Den som får tillräckliga resurser att utföra krävande arbetsuppgifter utvecklas i jobbet, den kommer också att tillföra verksamheten värdefull kunskap.

Men lärandet utvecklas inte bara i arbetsuppgifterna. Lärandet utvecklas också i samarbete med andra på företaget, i lagarbetet, i kontakterna mellan olika avdelningar på jobbet – till exempel med konstruktionsavdelningen.

Lärandet kan ta ytterligare steg om man delar sin kunskap med andra utanför det egna företaget: på andra företag, hos leverantörer, kunder och kanske till och med hos konkurrenter. Att sprida sin egen kunskap och ta del av andras i regionala nätverk skapar i sig ny kunskap och ger ytterligare fart på förnyelsearbetet, enligt forskarna.

De betonade också vikten av täta relationer inom och mellan företag, med utbildningsväsen, myndigheter och kunder. Kunskap som sitter i människor flyttas inte lika lätt som en maskinpark.

Att utveckla en region utifrån att utveckla arbetsplatserna testades på sina håll i Tyskland för tjugo år sedan med det tyska metallfacket IG Metall som pådrivare. Med blandat resultat. Att utveckla en regional strategi utifrån enskilda arbetsplatser var att trampa ny, okänd mark.

Även svenska Metall var inne på liknande tankegångar i samband med att man stöttade IUC, de industriella utvecklingscentra som fortfarande finns kvar med blandad livskraft. Även LO berörde frågan i en kongressrapport 2004.

Sedan kom en kort, het högkonjunktur och efter den finanskraschen.

Efter det har arbetsplatsens utformning knappast tillhört de hetare diskussionsämnena. Kanske kan frågan om arbetets organisering få nytt liv kopplat till den spirande diskussionen om regionernas möjlighet att utvecklas.

Rapporten från forskningsprojekt New Innovative Coalitions in Europe finns säkert att ta del av någonstans. Om inte den hamnade i samma sopcontainer som resten av Arbetslivsinstitutets bibliotek när det stängdes för tio år sedan.