Det våras för välfärden!

Plötsligt framträder en ny politisk dagordning bortom brott och straff-hegemonin som rått alltför länge, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein efter årets första partiledardebatt.

”Jag hyllar dem som faktiskt härdar ut”

I betraktarens öga ter sig konstnärsmyten romantisk. För de som balansera­r på dess tunna egg är den allt annat än just det, skriver Carl Linnaeus.

Fikarumshatet

Volvo Cars kommunikationschef i Olofström, Jonas Knutsson, samarbetar med IF Metalls ombud Maarit Torikka och Fredrik Svensson för att hålla rasismen borta från fabriksgolvet. Foto: Madeleine Andersson.

Så ska Volvo mota rasismen

Foto: Madeleine Andersson.

På Volvo Cars i Olofström samarbetar företagets ledning och IF Metall för att hålla rasismen borta från fabriksområdet. Tiden fram till nästa val kan bli skitig, tror de.

Fiktionen: En krog i ett litet samhälle någonstans i södra Sverige. Runt ett bord sitter ett sällskap och dricker öl. Stämningen förändras när de börjar prata om vilka som fick vara kvar efter att ortens grönsaksfabrik minskade personalstyrkan. Samtalet glider snart in på att svenskarna fick gå hem, medan invandrarna fick stanna kvar.

”Det handlar om vem som är billigast”, slår en av männen i sällskapet fast.
”Det där är inte alls sant”, får han genast mothugg av mannen på andra sidan bordet.

Dialogen utspelar sig i filmen Äta, sova, dö. Han som säger ifrån var klubbordförande på livsmedelsföretaget, har suttit många gånger i förhandlingar med ledningen, och vet att det som gäller är ”lika lön för lika arbete”. Mannen kontrar i stället med att säga:

”Du sitter och förhandlar och förhandlar, och är själv arbetslös. Hur fan kommer det sig då? Vem har tagit ditt jobb?”

”Det  … Ashlim.”
”Ashlim, ja precis! Exakt! Ha, ha, ha.”

”Det finns industriarbetare som inte vill sitta i fikarummen längre.” Fredrik Svensson.

Verkligheten: Restaurangen på Volvo Cars övre fabrik i Olofström. Ett trettiotal matgäster njuter i lugn och ro av lunchrasten. Bruset av röster är behagligt och avkopplande. Runt ett bord i matsalen sitter Maarit Torikka, Estika Vasic och Fredrik Svensson framför en dator och tittar på en scen från den prisbelönta filmen. Det märks på dem att de inte gillar det de ser. De dricker inte ur kaffekopparna under visningen.

Filmscenen griper tag i dem för den återspeglar verkligheten på ett rått sätt:

– Det finns industriarbetare som inte vill sitta i fikarummen längre, och så är det över hela Sverige, säger Fredrik Svensson, sammankallande för IF Metall Blekinges jämställdhets- och integrationskommitté.

Hans vapendragare Maarit Torikka är fackklubbens jämställdhetsansvariga på Volvo Cars. De är i sin tur beroende av insatser av personer som Estika Vasic, som är pressoperatör och skyddsombud. Hon är dotter till en av många jugoslaver som fick jobb på Volvo på 1960-talet.

– Mina föräldrar gick skilda vägar och det dröjde till 1987 innan jag själv kom till Sverige. Efter två år började jag jobba på Volvo. Jag kunde inte mycket svenska och förstod inte alla ord. De skrattade åt mina misstag, men jag har aldrig känt mig mobbad eller att någon försökt trycka ner mig, säger hon.

Maarit Torikka. Foto: Madeleine Andersson.

Maarit Torikka är själv född i Sverige och ättling till finländare som en gång i tiden emigrerade hit för att jobba. Hon har arbetat ännu längre på Volvo, 35 år, och kan peka ut en tydlig förändring:

– Jargongen är råare i dag. Tidigare hade vi problem när det gällde sexuella anspelningar. I dag är snacket mest rasistiskt.

– Ja, vi har fått en backlash där, medger kommunikationschefen Jonas Knutsson, när vi träffar honom tillsammans med facket för att prata om företagets syn på hur kampen om fikarummet ska gå till, i ett allt hårdare samhällsklimat.

Jonas Knutsson har ansvar för den operationella utvecklingen på Volvo Car Group och han inser att det lär behövas olika strategier framöver.

– Fram till nästa riksdagsval kommer det att bli skitigt i sociala medier och på landets arbetsplatser. Det blir svårt att trolla bort det. Det blir mer polariserat och fler slussar som öppnas.

På Volvo Cars har man sedan i höstas en uppdaterad uppförandekod som gäller för alla anställda. I den fastslås dels att företaget har nolltolerans mot diskriminering, trakasserier och mobbning, dels att alla medarbetare ska behandla varandra med respekt, värdighet och vanlig hövlighet.

Den anställde som känner sig utsatt för något som strider mot uppförandekoden kan ringa anonymt till en het telefonlinje och anmäla det. Tanken är att så snabbt som möjligt kunna ge stöd till den drabbade och återställa ordningen på den aktuella avdelningen.

– Det är oerhört viktigt att telefonlinjen finns, för det är en tydlig signal om att företaget bryr sig om arbetsmiljön, och det underlättar för de anställda att slå larm och säga ifrån när det behövs, säger Fredrik Svensson.

”Jargongen är råare i dag. Tidigare hade vi problem när det gällde sexuella anspelningar. I dag är snacket mest rasistiskt.” Maarit Torikka

För cirka tio år sedan lanserade Volvo konceptet ”Power of We”, för att visa att man uppfattar alla anställda, oavsett bakgrund och kön, som lika viktiga lagspelare som arbetar tillsammans mot samma mål.

– Vi måste vara väldigt duktiga för att förbli konkurrenskraftiga. Våra medarbetare kan inte göra ett halvdant jobb. De måste därför må bra och det gör de genom att få vara sig själva. Det ska inte vara en belastning på arbetsplatsen att vara annorlunda, säger Jonas Knutsson.

Men strategier, uppförandekoder och telefonlinjer räcker inte alltid. Ibland krävs att någon ingriper omedelbart. Någon som Fredrik Svensson:
– De ber mig komma ut när det känns obekvämt.

”Vi ska våga ta hjälp av varandra. Ingen ska vara ensam. Vi är en kamporganisation, inte en jävla fotbollsförening”, säger Fredrik Svensson. Foto: Madeleine Andersson.

Han minns särskilt en gång då ett skyddsombud kontaktade honom för att den rasistiska jargongen var i gång ordentligt i ett fikarum. Sverige hade infört gränskontroller riktade mot flyktingar som kom in i landet via Danmark. Vid borden och till doften av nybryggt kaffe tjafsades det om olika religioner och antal människor som invandrade hit. Skyddsombudet hade varken tillräckligt mycket kunskaper eller uthållighet.

Fredrik Svensson kom därför på idén att samla in gruppen med det påhittade skälet att man skulle ha en försäkringsgenomgång. Det tog inte lång tid innan diskussionen om försäkringar gled in på ämnet invandrare, öppna gränser, skithöga samhällskostnader och fattiga pensionärer.

Fredrik Svensson visste att det skulle bli ett tufft samtal och hade samlat på sig fakta. Han visade också konkreta exempel på hur man kan lösa problem. Han berättade hur han tillsammans med andra boende i angränsande Vilshult, med relativt små insatser, lyckats främja integrationen av familjerna som bodde på ortens flyktingförläggning. Allt som hade krävts var att samla och reparera ett antal gamla cyklar som flyktingbarnen fick använda.

– Alla lyssnade på mig. Det var ett 20-tal anställda på mötet men det var tre som var drivande. Till slut var det bara en som vägrade byta åsikt, säger Fredrik Svensson.

”Nya medarbetare kommer in hela tiden och vi måste därför skapa en miljö där alla känner sig välkomna.” Bogdanka Sublja

En annan industriarbetare som vågar ingripa om det behövs är Bogdanka Sublja. Vi träffar henne vid en arbetsstation i övre verkstaden.

– Jag kom till Volvo 1989 och trivdes direkt. Det var mest trevligt folk på golvet och det rådde en fin harmoni. De var omtänksamma och man tog hand om varandra. Nu är det okej att spotta ut vad som helst och det avspeglas här.

Bogdanka Sublja är känd för att vara en av dem som reagerar omedelbart och säger ifrån när hon hör kränkande kommentarer vid fikaborden eller i lunchrummet. Att kompromissa om värderingar är inte aktuellt, enligt henne, och det är ett arbete som måste få ta tid.

– Nya medarbetare kommer in hela tiden och vi måste därför skapa en miljö där alla känner sig välkomna. Den hårda jargongen är inte okej och jag slutar aldrig prata om det. Att förändra människor kan ta mer än en vecka, men man måste tro på att det går, säger Bogdanka Sublja.

25-åringen Sophie Tjärnberg tror också att det är möjligt att skapa en bättre arbetsmiljö:

– Jag tror på möten, för det är svårt att hata någon som man lär känna, säger hon.
Sophie Tjärnberg är en av väldigt många ungdomar som Volvo har anställt i Olofström på senare år. Hon ingår i koncernens ungdomsutskott och har diskuterat uppförandekoden i olika grupper.

Med rötter både i Kroatien och i Norrland värdesätter hon mångfalden på arbetsgolvet högt. Arbetare med olika bakgrunder umgås gärna med varandra och jobbar sida vid sida, men ett tydligt problem är, enligt henne, att fler och fler väljer att isolera sig och väljer sin egen verklighet utanför arbetstiden. En verklighet där man mestadels får höra det man vill höra och inget mer.

– Det finns gott om alternativa fakta i dagens samhälle. Och det är lite farligt. Många lever i bikupor och det är svårt att övertyga varandra, säger Sophie Tjärnberg.

För både platschefen och de fackliga representanterna är det tydligt att samarbetet dem emellan är avgörande för att lyckas i kampen om fikarummet.

– Det är viktigt att få företaget med sig i arbetet, annars slåss facket ensamt mot väderkvarnar och förlorar fajten, säger Fredrik Svensson.

– Det är företagen som har bollen när det gäller arbetsmiljön. Rasten är en helig tid. På fabriksgolvet är man i sin bubbla. Det är i fikarummet som man andas ut och får nya krafter, fastslår Maarit Torikka.

Fredrik Svensson. Foto: Madeleine Andersson

Fredrik Svensson gick IF Metalls nya samtalskurs ”Förebildning” i slutet av sommaren 2016, och han lär fortsätta ta diskussionen så länge det behövs.

– Jag har ett par arbetskamrater som gärna vill sätta i gång mig för de vet att jag står upp för våra värderingar. En gång stod vi vid kaffeautomaten i slutet av lunchrasten och en av dem försökte provocera mig. Men då använde jag samtalsmetoden och det fungerade.

Han blev verkligen helt ställd.

Vad säger du till fackligt förtroendevalda som är trötta på att jobba i motvind?

– Vi ska våga ta hjälp av varandra. Ingen ska vara ensam. Vi är en kamporganisation, inte en jävla fotbollsförening! Och vi ska kämpa tillsammans, säger Fredrik Svensson.

Fiktionen igen. Tillbaka till krogen någonstans i södra Sverige. Fackets representant blir avbruten av en hånfull man.

”Fan, blattar, juggar och muslimer och fan vet  …”
Den unga kvinnan avbryter honom:
” Alltså, du kan inte säga så.”
”Vad kan jag inte säga?”
”Alltså, jag och pappa är också muslimer.”
”Är ni?”
”Jo”, svarar hon.
”Det är sant”, fyller fackombudet i.

Filmscenen från Äta, sova, dö blir för mycket för Fredrik Svensson. Han förblir tyst och det nästan kommer blixtar ur hans ögon. Maarit Torikka börjar prata:

– Jag får ont om någon kallar mig finne. Jag tycker det är ett skällsord. Samma sak med blatte, jugge eller svartskalle. Det är inte okej. Sedan väljer man många gånger att skratta bort det, för det blir lättare än att ta en diskussion.

– Jag säger nästan tvärtemot, fyller Estika Vasic i. Hon påpekar att hon har inga problem med att själv säga att hon är svartskalle. Hon kom inte till Sverige på grund av något krig, och kommer man hit för att få möjligheten till ett bättre liv, då är det bara att ta emot det och acceptera läget, tycker hon.

– Jag är nästan stolt när de säger att jag är en utlänning eller svartskalle. För då kan jag ge kommentaren tillbaka: att javisst jag är det, men jag är här på grund av att Sverige på 1960-talet ville ha oss, säger Estika Vasic.

– Jag tycker inte det är okej att kalla någon för svartskalle för vi har alla ett namn, och vi har alla lika värde, säger Maarit Torikka.

– Nej, det är inte okej, medger Estika Vasic.

Fredrik Svensson sätter till slut ord på det han känner efter att ha sett filmscenen:

– Hade den där dialogen ägt rum här på Volvo så hade jag först använt fakta. Jag hade förklarat hur det ligger till, men jag hade blivit vansinnig om någon som jobbar på samma fabrik hade sagt så i en folksamling.

Foto: Madeleine Andersson.

Verkligheten igen. Två fikapauser som är 18 minuter långa och en halvtimmes lunch. Det är tiden som arbetarna på Volvo har på sig för att äta och vila. Klockan 13.45 samlas teamen från presslinjerna 35 och 36 på Volvos övre fabrik i Olofström i ett enkelt inrett fikarum.

Fredrik Svensson passar på och frågar rakt ut om någon av dem på senare tid har hört någon uttrycka sig rasistiskt eller sexistiskt.

– Nej, i alla fall inte i vårt arbetslag, säger Elias Olsson och de andra instämmer.

Pausen är över. Tiden går fort denna eftermiddag. Estika Vasics arbetspass är slut och hon åker hem. I bilen känner hon sig lyckligt lottad över sitt jobb och över att veta att det är på Volvo hon vill knoga fram till pensionen.

De som tar över produktionen efter Estikas arbetslag går i stället med raska steg till sina stationer för att sida vid sida, i ett respektfullt kamratskap, fortsätta bygga bilar och skapa välstånd. Utan giftiga kommentarer. Utan sårande påhopp.

Läs mer: Arbetsmiljö

Vad tycker du?

Håll god ton, håll dig till ämnet och skriv gärna kort.

Läs mer på samma tema:

”Artiklarna träffade hjärtat på mig”

Dagens Arbetes reportage om kampen mot rasismen i fikarummen har engagerat många läsare. Här publicerar vi en av berättelserna från industrigolvet.

3

Han hade nog deltagit – om han blivit inbjuden

Ledarkrönika Jeanette Herulf minns en döv man på en industri i södra Sverige och tänker på likheten mellan honom och dem som ännu inte fått lära sig svenska.

Kampen om fikarummet

Rasismen har blivit ett arbetsmiljöproblem. Arbetare ställs mot arbetare i fientliga samtal under rasterna. Nu ändrar facket strategi - följ med DA på kurs i Blekinge.

15

Efter ett terrordåd

Debatt”Våga ta ställning mot främlingsfientlighet. Kollektiv bestraffning är inte lösningen, den är en del av problemet.” Tanja Räisänen och Thomas Lindell, förtroendevalda inom GS, uppmanar alla kämpa mot rasismen i efterdyningarna av terrorattentatet i Stockholm i april.

1

Så bemöter du fördomarna i fikarummet

DilemmatHur hanterar du fikarumsrasimen? DA frågade chefen på storbolaget, fackordföranden och en expert på främlingsfientlighet.

Lars Piirhonen. Foto:Sonja Jansson.

"Vi måste få upp ögonen på folk"

På skolgården var det Lars Piirhonen som fick ta emot rasistisk glåpord. När han nu ser hatet riktas mot andra grupper är han inte rädd för att sätta ner foten.

Läs mer från Dagens Arbete:

Foto: Adam Daver

En sista vända med svarven

ÖgonblicketKlockan är 13.41 på Xylem Emmaboda

Knarket i industrin

Droger på arbetsplatsen hotar arbetarens trygghet

DEBATTUnder för lång tid har politiken inte tagit det växande problemet med droger på arbetsplatsen på allvar, skriver riksdagspolitikern Mattias Jonsson (S).

Måste jag kissa när andra ser på?

Koll påDrogtester av anställda ökar och fler åker fast. Bra för säkerheten, men vad händer med den personliga integriteten? Vad är du skyldig att göra – och vad händer om någon testar positivt?

5

”Jag vill försöka vara drogfri”

Viktor fuskade sig genom drogtest flera gånger. Efter en överdos kom vändpunkten. Kompisen Pontus hade inte samma tur. Han dog.

1

Dagens Arbete granskar knarket i industrin

Fabriksgolven är knarklangarnas nya arena. Polisen står handfallen. Dagens Arbete granskar knarket i industrin. Läs de anställdas berättelser om hur de knarkat på jobbet.

2

”Allt gick att få tag på inne på Volvo”

Folk gick in på toaletten och knarkade. I nästan ett år jobbade Josef på Volvo i Göteborg – sida vid sida med påtända kollegor.

SKR: Hindrar lagen att missbrukare söker vård?

I 31 år har det varit olagligt att använda droger i Sverige. Men effekterna av lagen blev inte vad man önskade. Nu vill Sveriges Kommuner och Regioner att lagen utreds igen.

1

Ny föreskrift sågas: ”Fler uppsägningar att vänta”

Nu kan det bli svårare att få rehabilitering för alkoholmissbruk och andra beroendesjukdomar, menar fackliga företrädare. En ny föreskrift från Arbetsmiljöverket sågas.

Polisen om knarket innanför industri­grindarna

Arbetsgivarens tillstånd är inte tillräckligt för att polisen ska kunna bekämpa droger inne på arbetsplatser. Klas Johansson, regionchef för polisregion Väst, svarar på DA:s frågor om knarket i industrin.

”Jag var ständigt rädd för att åka på ett drogtest”

Vägen tillbakaChristoffer fick ett ultimatum: Behandlingshem eller sparken. SSAB hade fått nog av hans knarkande. Men redan när Christoffer packade väskan tänkte han på att bli hög igen.

”Arbetsgivaren ska ha ansvaret för drogrehabilite­ringen”

DEBATTLagen säger att arbetsgivaren har rehabiliteringsansvar för ”Alkohol och andra berusningsmedel”. Vi vill att rutiner för rehabilitering även ska omfatta narkotikamissbruk, skriver IF Metalls förbundsjurist Darko Davidovic.

1

Gasutsläppet höll på att ta Claes liv

GasutsläppSkyddsmasken hjälpte inte. Claes Karlsson fick ingen luft och sprang för sitt liv. – Jag tänkte bara bort, bort, bort, säger han.

Han ser varför döds­olyckorna sker

DA MÖTERMichael Nilsson ser mönstret. Varför döds­olyckor sker. Han är inspektör på Arbetsmiljöverket och har i mer än tjugo år utrett vad som leder fram till tragedin i just industrin.

Så får du rätt pengar

Koll på Sedan 2013 har de flesta industriarbetare delpension. Du ska få extra inbetalning till tjänstepensionen. Men alla arbetsgivare betalar inte, och det är bara du som kan kolla att det blir rätt. Vi hjälper dig!

MBL får liv i poesin

Ombudsmannen Tomas Lundmark vet vad som rimmar på bemanningsanställd. Nu bokdebuterar han med en samling dikter om arbetet. Alla på rim såklart.

Avtal 2020

Pappers avtalskrav: ”Vår bransch tål fyra procent”

Fyraprocentiga löneökningar, utökad ATK och högre delpension. Det är några krav som Pappers lämnade över till Industriarbetsgivarna under fredagen.

Industriarbetsgivarnas svar till Pappers: Märket gäller

Pappers kan glömma fyraprocentiga lönelyft. Åtminstone om Industriarbetsgivarna får bestämma, som menar att löneökningstakten snarare måste ner under dagens märke på 2,17 procent.

3

Arbetstid en stridsfråga i avtalskraven

Större möjligheter att variera arbetstiden och höjt övertidsuttag. Det vill Teknikarbetsgivarna se. IF Metall möter med krav på det motsatta.

Kampen om flexibiliteten har börjat – igen

PERSPEKTIVArbetstid, bemanning, lön. Där står slaget om flexibiliteten. Om den handlar avtalsrörelsen, skriver DA:s Harald Gatu.

GS: Arbetstiden måste bli mer förutsägbar

Flexibilitet eller förutsägbarhet. Det är makten över arbetstiden som blir den heta frågan i GS-fackets förhandlingar.

Vad är viktigast i avtalsrörelsen?

DA frågarVilka frågor är viktigast att ditt fackförbund driver i avtalsförhandlingarna? Vi frågade några industriarbetare vad de tycker. Nu vill vi även höra DIN åsikt!

4

Läroböckerna i ekonomi stämmer inte längre

PerspektivVi har sett det förr i avtalsrörelsens upptakt. Dagarna före jul överlämnar parterna detaljerade krav till varandra. Men den här gången är ingenting är som förut. Läroböckerna stämmer inte längre, skriver DA:s Harald Gatu.

1

Guds hus byter roll

BildreportagetPrecis som Sverige genomgick Norge en väckelserörelse i slutet av 1800-talet och första hälften av 1900-talet. Och det byggdes mötes­lokaler över hela landet. I dag avvecklas de norska ”bönehusen” i allt snabbare takt.

Striden om arbetsrätten

Mattias Dahl på Svenskt Näringsliv och Torbjörn Johansson på LO

Överens om fortsatta Las-förhandlingar

Allmän visstid ska ersättas, omställningsstödet ska förstärkas och a-kassan stöpas om helt – det är en del av innehållet i den avsiktsförklaring som parterna kommit överens om inför fortsatta förhandlingar.

5

Kommer mitt jobb att bli mindre tryggt nu?

Kris inom LO, anklagelser om svek och lögner. När facket förhandlar med arbetsgivarna om anställningstryggheten har det väckt ilska och rädsla. Men vad handlar förhandlingarna om? DA guidar dig.

”Vi borde vara mer öppet kritiska till S”

REPLIK | LASDet handlar inte så mycket om intern information som att förbundet behöver visa sin ståndpunkt i den offentliga debatten när självklara fackliga frågor får stryka på foten, skriver Jan-Inge Ogenfalk i ett svar till IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

1

”Vi gör allt för att nå ut i de kanaler vi förfogar över”

REPLIK | LASVi delar inte bilden av att förbundet varit tyst i  debatten om januariavtalet och Las, och om informationen har drunknat i mediebruset är det beklagligt. Det skriver IF Metalls ordförande Marie Nilsson om kritiken.

”Er tystnad slår oss med häpnad”

DEBATT | LASDet hörs inte ett knyst från IF Metalls ledning, varken om att S genom januariavtalet säljer ut politiken, eller nu senast om turerna i förhandlingarna om las. Vi frågar oss varför, skriver flera tidigare förtroendevalda från IF Metall i Linköping.

1

Den sanna berättelsen om en näthinne­avlossning

GästkrönikaEfter en akut ögonoperaration går det att dra några viktiga slutsatser om samhället vi lever i. Och om svenskans vackraste ord, skriver Dan Strängby.

2

8 000 namn mot flytt av fabrik

Inför några hundra personer fick Marbodals vd Fredrik Nyström ta emot en namninsamling mot flytten av fabriken i Tidaholm. ”Vi vill att de ska tänka om och tänka rätt”, säger Charlotte Svensson.

Hämta mer

Jag förstår DA använder cookies enbart för att läsa av besöksstatistik. Läs mer om vår integritetspolicy här​. Genom att fortsätta surfa på sidan godkänner du insamlandet av din IP-adress.