Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

”De e bara å klappa till”

5 juni, 2018

Skrivet av

GÄSTKrönika Vi vet alla att våld föder våld. Men vem står upp för det förebyggande fredsbygget? Författaren Olle Sahlström, tidigare ombudsman på LO, funderar över varför den svenska broschyren Om krisen och kriget kommer så hårt lyfter fram det militära hotet, samtidigt som partierna tävlar om flest miljarder till försvaret.

Om skribenten:

Olle Sahlström är författare med ett förflutet som metallarbetare och LO-ombudsman.

De e bara å klappa till, sa farsan. På verkstaden där han jobbade som svetsare var det samma visa. Fingerkrok och armbrytning hörde till vardagen. Särskilt på torsdagar då det var löning. Och om jag hade blivit proffsboxare hade han slagit kullerbyttor av glädje.

Det gällde att alltid vara stridsberedd. Och som jag lärde av min farsa, lärde han sig av sin. Generationer av män; alla farbröder, gubbar och kompisar på mitt livs verkstäder som lärt sig att sätta hårt mot hårt och aldrig vika ner sig. Och i skolan pluggade vi kungars segertåg i Europa, de stora fältslagen, lektioner som på många sätt gick i armkrok med farsans budskap; starkast vinner, möt våld med våld.

När broschyren Om krisen och kriget kommer damp ner i brevlådan kom allt det där tillbaka. Och var jag inte spak tidigare blev jag det nu. För det var ingen hejd på allt som hotade oss; terrorism, miljökatastrofer, cyberattacker. Men mest av allt, risken för en militär invasion, österifrån förstås, som alltid.

Är jag konspiratoriskt lagd när jag tror att broschyrens syfte också är att vi ska bli så pass skakiga att vi sväljer partiernas tävlan om flest miljarder till det militära försvaret? Att vi bara gapar och sväljer en försvarspolitik som går ut på att vi också ska luta oss mot USA:s Nato?

”I tider när det talas mycket om militarisering – tänk om det i själva verket är diplomatiska kontakter och fredstrevare som behövs”, sa Margot Wallström i Dagens Nyheter.

Men hennes röst drunknar i en enstämmig kör som sjunger den militära upprustningen lov. De senast årens försvarsdebatt har varit fixerad vid det militära försvaret. Trots att det förebyggande fredsarbetet i våra utrikesdeklarationer är en mycket viktig del i vår säkerhetspolitik.

När hörde vi senast en klar och tydlig röst tala för en förskjutning av tyngdpunkten, från ett militärt försvar till ett civilt fredsbygge gentemot andra länder? Ett förebyggande fredsbygge genom en offensiv diplomati, kulturutbyte, bygget av starka relationer mellan föreningar av alla de slag.

Vilken roll skulle Internationella Metallfederationen kunna spela som fredsbyggande kraft? Och varför är Svenska kyrkan med sitt radikala fredsbudskap så tyst?

När hörde vi senast en klar och tydlig röst i den svenska samhällsdebatten som sa att det finns ett annat sätt att tänka om krig och våld. Att det finns en fredlig väg att möta våld som har prövats med framgång av Mahatma Gandhi i Indien, av Martin Luther King i USA, av Nelson Mandela i Sydafrika, av fackföreningsledaren Cèsar Chavez också han från USA?

Ledare för folkresningar som inte mötte våld med våld, men som inte heller flydde med svansen mellan benen.

Tvärtom. Rörelser som vandrade en tredje väg, ickevåldets väg. En beprövad väg som genom historien har nått större framgångar än det krigiska budskap jag är uppvuxen med.

Och vi vet ju att ett lands upprustning följs av det andra landets upprustning med en ständig militär upptrappning som följd. Vi vet ju att våld föder våld. Eller som Gandhi sa: ”Öga för öga och tand för tand gör oss alla blinda och tandlösa”.

Farsan tänkte fel helt enkelt.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Jag slår inte dövörat till, Ronny

Jag slår inte dövörat till, Ronny

”Förr delade Ronny och jag en och samma berättelse, den gamla arbetarrörelsens. Men den har vittrat sönder, förtunnats.” Författaren och förre LO-ombudsmannen Olle Sahlström pratar invandring med en gammal arbetskamrat och försöker förstå – hur ska vi hitta tillbaka till hopp och solidaritet igen?

”Bryt tystnaden kring vår vapenexport”

”Bryt tystnaden kring vår vapenexport”

”Är det en moraliskt försvarbar hållning att som IF Metall gör försvara svenska jobb till ett pris som andra utanför landets gränser får betala?” Före detta LO-ombudsmannen Olle Sahlström vill att facket bryter tystnaden kring svensk vapenexport.

”Ge personligt stöd så fler kan utbildas”

”Ge personligt stöd så fler kan utbildas”

Henrik Valentin: De som behöver yrkesutbildning för att få jobb måste få personligt stöd på Arbetsförmedlingen, inte bara en kontakt via en skärm.

En väckarklocka för alla demokrater

Den 6 januari 2021 kommer för all tid att bli datumet då den amerikanska demokratin skakade i sina grundvalar. Bilderna från Washington där Trumpanhängare stormar Kapitolium påhejade av presidenten själv ska vi sent glömma. Ännu när detta skrivs pågår kaoset och ingen vet riktigt hur det ska sluta. President Trump har hela ansvaret för det […]

Årets debatt handlar om anställnings­tryggheten

Anställningstryggheten hör nog till årets hetaste debatt, både politiskt och bland parterna på arbetsmarknaden. Du som läser Dagens Arbete har sett de senaste turerna då IF Metall och Kommunal hängde på uppgörelsen mellan PTK och Svenskt Näringsliv och lyckades förhandla till sig förbättringar för sina medlemmar. Något som upprört flera andra LO-förbund, däribland GS och […]

Förhandling eller kamp?

Förhandling eller kamp?

Två profilerade klubbordförande inom IF Metall möttes i en mejlväxling för att försöka förstå hur de kan se så olika på lasuppgörelsen.

Rätt av Kommunal och IF Metall

Rätt av Kommunal och IF Metall

Helle Klein: Centern och Liberalerna måste nu slänga Toijerutredningen i papperskorgen.

Vilka krav ska man ställa på den som inte orkar leva?

Vilka krav ska man ställa på den som inte orkar leva?

”Vi tog inte ansvar för Aref eller Ali, utan de dog, Morgan Johansson”, skriver Elisabet Rundqvist.

”Skatten har blivit elefanten i rummet”

”Skatten har blivit elefanten i rummet”

Vårt skattesystem inte bara bevarar utan driver på ökande klyftor i samhället, men det diskuteras inte när jämlikheten ska utredas, skriver Ulf Dahlsten, författare till boken Efter Coronan. Svensk Modell i Kris.

”Det har iallafall blivit färre möten”

”Det har iallafall blivit färre möten”

Vissa riskerar frivilligt att smitta eller smittas när de julhandlar i gallerian, andra drar på sig blåstället och går till jobbet som vanligt, skriver Marcus Raihle.

Döden på jobbet

Varje år dör runt 50 människor i olyckor på jobbet. Genom de anhöriga visar vi vilka de omkomna var. I snitt tar det tusen dagar innan åtal väcks. En lång väntan för de sörjande.

De kom inte hem från arbetet

Förra året omkom 46 personer i olyckor på jobbet. Här berättar anhöriga om människorna bakom statistiken.

Föräldrarna: Man vittrar sönder

Olle Andersson Larsson och Christina Andersson fick vänta ett och halvt år innan åtalet lades ner. Ingen ställs till svars för deras son Robins död.

Utdragen väntan för de anhöriga

Efter en dödsolycka tar det i snitt 1000 dagar innan åtal väcks, visar Dagens Arbetes genomgång. Sedan kan det dröja över ett år innan domen kommer.

Åklagaren: Förstår att det kan upplevas som lång tid

Dödsolyckor är svåra att utreda, säger Jörgen Lindberg, vice kammarchef och vice chefs­åklagare vid Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål, Rema.

Kammaråklagaren: De här ärendena måste prioriteras upp

Varken polis eller politiker prioriterar dödsolyckor i arbetslivet. ”De långa utredningstiderna är oacceptabla”, säger Kammaråklagare Christer Forssman.

Ministern: Företag ska inte leka med människors liv

Straffa företag som försummar säkerheten, och ge skyddsombuden rätt förutsättningar. Så vill arbetsmarknadsminister Eva Nordmark (S) förhindra att människor dör på jobbet.

Osäkert anställda vågar sällan larma

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Kamratstödet behövs – mer än någonsin

Facket måste bli det sammanhang där sorgen kan bearbetas, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.