V: Otrygga anställda vågar inte larma om riskerna
Ali Esbati och Ciczie Weidby: Det behövs en statlig kriskommission som tar ett helhetsgrepp kring dödsolyckor i arbetslivet
Industriarbetarnas tidning
Debattartiklar är texter som tar ställning. Åsikterna är skribenternas egna.
20 april, 2017
Skrivet av Olle Sahlström
Debatt ”Är det en moraliskt försvarbar hållning att som IF Metall gör försvara svenska jobb till ett pris som andra utanför landets gränser får betala?” Före detta LO-Ombudsmannen Olle Sahlström vill att facket och arbetarrörelsen bryter tystnaden kring svensk vapenexport.
I femton år var jag ombudsman i LO-Borgen men aldrig att jag hörde ett endaste knyst om svensk vapenexport. Frågan diskuterades inte, nämndes inte, trots de under den tiden pågående vapenexportskandalerna.
Sydafrikaaffären var en av dem; 28 JAS Gripen såldes 1999 till den unga demokratin, understödd av kungahus, socialdemokratisk regering och näringslivets toppar. Och av hundratals miljoner i mutor! Varför agerar svenska statsministrar handelsresande i vapen?
I årtionden bars vapenexportens legitimitet upp av idén om vår alliansfrihet i fred och neutralitet i krig. Med en svensk vapenindustri till del finansierad genom export skulle vi bevara vår självständighet som nation. Men vi är inte längre alliansfria och ”svensk” vapenproduktion är i dag till stor del utlandsägd (BAE Systems är baserat i England och Europas största vapenproducent).
Den traditionstunga vapenproduktionen har förvandlats, privatiseras och internationaliserats. Och Sveriges vapenexport har ökat dramatiskt. I förhållande till Sveriges storlek och invånarantal hör Sverige till de länder som exporterar mest i världen. 2011 var Sverige det land som exporterade mest vapen per person. Samtidigt vet vi att internationell vapenhandel är en av de absolut mest korrupta branscherna i världen. Forskning uppskattar att vapenhandeln är ansvarig för ca 40 procent av all korruption i globala transaktioner.
Åren 2011–2015 gick i genomsnitt 31 procent av svensk vapenexport till stater med avsevärda demokratiska brister. I snitt 14 procent gick till diktaturer, såsom Brunei, Saudiarabien, Bahrain och Oman, för att nämna några av dem. 2011 gick totalt 56 procent av den svenska vapenexporten till icke-demokratiska stater (Den svenska vapenexporten, Linda Åkerström, 2016)
Vi vet att svensk och internationell vapenhandel göder och föder krig, bidrar till fattigdom och växande klassklyftor och utgör hinder för mänskliga fri-och rättigheter. Vi vet att svensk vapenhandel direkt och indirekt bidrar till de krig människor flyr ifrån.
Trots det har svensk vapenexport i årtionden burits upp av en maktens järntriangel bestående av socialdemokrati, fackföreningsrörelse (Metall) och näringsliv. Blundar vi för den dödsbringande verkan vapen har i fattiga länder långt bortom våra gränser därför att vi själva inte drabbas?
”Vi har våra medlemmar här, i Saabs fabriker i Linköping och på andra håll. Så det är ju viktigt för oss att stötta den industrin, för jobbens skull”, sa Stefan Löfven 2010 som ordförande i IF Metall.
Och det är väl det argumentet som i första hand gör att Anders Ferbe går hand i hand med Marcus Wallenberg, senast när Saudiaffären avslöjades i medierna 2012.
Samtidigt vet vi att ”svensk” vapenproduktion är koncentrerad till några få orter. Och i jämförelse med andra exportvaror utgör vapenexporten en mycket liten del, ca 1 procent av den totala svenska varuexporten. Vidare vet vi att ca 12 800 personer arbetade 2015 med krigsmateriel, vilket motsvarar knapp 0,3 procent av alla som var sysselsatta under samma tid (försvarsmarknaden: Statistik 2015).
Är det en moraliskt försvarbar hållning att som IF Metall gör försvara svenska jobb till ett pris som andra utanför landets gränser får betala? Är det förenligt med arbetarrörelsens värderingar (frihet, jämlikhet, solidaritet) att aktivt ge stöd åt en vapenhandel som i andra länder direkt eller indirekt motverkar och förhindrar samma värderingar?
Sedan min tid i LO-Borgen har jag vandrat vidare och är numer aktiv i Katarina församling i Stockholm. Vi har tagit initiativ till ett upprop som vill att Svenska kyrkan klart och tydligt ska säga nej till svensk vapenexport (www.katarinauppropet).
Vi vill bryta den besvärade och skamfyllda tystnad som råder, inte bara i facket utan också i hela landet, över en handel och vandel som ångar av smussel, beslut bakom lyckta dörrar, korruption och dubbelmoral. Och vi vill att medlemmar i svenska kyrkan och andra ska skriva under på uppropet och säga: Nej till svensk vapenexport!
Olle Sahlström, fd LO-Ombudsman och författare
Jag tycker absolut att du har rätt. Det kan inte bara vara en fråga om vad man arbetar med utan också vad produkten är. När det gäller vapen är det dessutom så att de flyktingar som ”våra” vapen åstadkommer inte är välkomna någonstans.