”En försäkring ska hålla även i en lågkonjunktur”

För dyrt och mot vår ideologi – så har argumenten låtit mot en inkomstförsäkring för IF Metalls medlemmar. Nu kan förbundet vara på väg att svänga. Det lär skära i ett och annat fackligt hjärta.

Hälften av LO-förbunden har det, Sacoförbunden har det och framför allt: Unionen har det. Ungefär 85 procent av alla som är med i ett fackförbund får en inkomstförsäkring med sitt medlemskap. En trygghet om arbetslösheten skulle slå till och ens inkomst ligger över taket i a-kassan.

IF Metall har länge hållit emot. På kongress efter kongress, senast i fjol, har det blivit nej till motioner om inkomstförsäkring. Motiven har framför allt varit två: Det blir för dyrt, och det är inte rätt ideologiskt.

Nu håller något på att hända. Förbundet utreder just nu hur en försäkring skulle kunna se ut och vad den skulle kosta. En enkät har gått ut till medlemmarna och frågan har tidigare i höst varit uppe på strategiträffar (med ledningarna för avdelningarna) och på ett extra stort förbundsstyrelsemöte där även ersättarna var med. Tonen har ändrats, diskussionerna fördjupats och nu är kanske det som varit omöjligt till och med troligt.

IF Metall känner av konkurrensen från andra förbund, inte minst Unionen. Inkomstförsäkring är populärt hos medlemmar, och det kan vara ett sätt att öka medlemstalet. Unionen har marknadsfört sin försäkring stenhårt när de man rekryterat, och har lyckats bli Sveriges största fackförbund. Flera förtroendevalda i IF Metall vittnar om att det på vissa arbetsplatser pågår en kamp med Unionen om medlemmar, och då kan en trygg inkomst vara ett avgörande argument.

Varför inför man det inte bara då? Ett skäl är att en inkomstförsäkring kostar. Mycket. Byggnads införde en försäkring 2008, men sa upp den drygt två lågkonjunkturstyngda år senare. 225 miljoner gick den notan på totalt, enligt tidningen Byggnadsarbetaren. När IF Metall sa nej till en försäkring vid kongressen i fjol nämndes en siffra på 100 miljoner om året. Vad de beräkningar som gjorts sen dess kommit fram till vill förbundet inte avslöja än.

Sedan kongressen 2017 har högkonjunkturen fortsatt. Det finns nu ett överskott i förbundet som det går att göra något med. Tanken är att en inkomstförsäkring inte ska innebära en högre medlemsavgift, och då är det kanske inte konstigt att många medlemmar gillar idén. Vem vill inte ha en gratis försäkring? Men är det självklart att göra av med överskottet? Och skulle det kunna användas till något annat? Till exempel frågar sig en del om man inte i stället borde förbättra andra medlemsförsäkringar, till exempel införa en hemförsäkring.  Det är ett val som måste göras.

Vid sidan av kostnaderna finns ett annat, djupare, ideologiskt argument mot inkomstförsäkring. Var det inte det allmänna som skulle skydda individen vid arbetslöshet? Om alla ändå har en egen inkomstförsäkring, vad händer då med kraven på politikerna om att fler ska få 80 procent av sin inkomst?

Här kan det gå en skiljelinje mellan förtroendevalda som varit med ett tag i diskussionerna, och medlemmar som gärna vill se sin inkomst tryggad. Men kanske sker det en omsvängning här, i alla fall är det bilden när DA pratar med förtroendevalda på avdelningar runt om i landet. Orden från Jimmy Faltin, ordförande avdelning 3 Norra Västerbotten, sammanfattar väl vad många uttrycker: ”Någonstans signalerar det att vi inte tror på samhällets förmåga. Men jag företräder mina medlemmar. Mitt uppdrag är att göra det bästa för dem.” Själv är han kluven. Någon annan konstaterar krasst: ”Vi lär ändå inte få några förbättringar av a-kassan.”

Anders Kjellberg är professor i sociologi vid Lunds universitet och har forskat om a-kassa och organisationsgrad. När DA pratar med honom ger han inte mycket för argumentet att frånvaron av en inkomstförsäkring skulle sätta press på politikerna att höja a-kassan. Det beror nog mer på vilka politiker som sitter vid makten. Att många saknade försäkring hindrade till exempel inte Alliansregeringen från att sänka ersättningen 2007. Det var efter det som många LO-förbund skaffade en försäkring.

Däremot tror han att risken att det kan bli dyrt för IF Metall är stor. Någon gång kommer lågkonjunkturen, och då drabbas troligtvis den exportberoende industrin först och hårdast. Inkomstförsäkring kan vara ett effektivt sätt att få fler medlemmar, men medlemmar är också väldigt känsliga för höjningar av avgiften. Tvingas man höja är det risk att förbundet förlorar många medlemmar.

Så sent som i maj förra året sa alltså IF Metalls kongress nej till en inkomstförsäkring. Att man nu ändå utreder frågan grundligt är inget konstigt, säger vice förbundsordförande Tomas With. Hade man sagt ja till motionerna hade förbundet varit tvunget att införa en försäkring. Nu undersöker man i stället möjligheterna, kanske egentligen för första gången på djupet. Tomas With tror att det kommer ta minst hela hösten innan något beslut kan fattas, det behövs mycket diskussioner och ett ordentligt underlag. Något nytt kongressbeslut behövs inte, eftersom tanken inte är att ändra medlemsavgiften.

Klart är att det måste vara ett långsiktigt system, en försäkring ska hålla även vid en lågkonjunktur. Att införa den för att avskaffa den inom några år är det ingen som vill. I sista hand är det antagligen den frågan som avgör om försäkringen kommer att bli av.