Vinsten framför allt

Aktieägarna först Förr tackades de anställda för sina insatser. I dag är aktieägarna viktigas­t. Sveriges största industriaffär gjordes för att ägarna skulle tjäna miljarder.

Den som tar fram en snart femtioårig årsredovisning och jämför med en ny märker skillnaden. Tilltalet är helt olika.

När Asea Brown Boveri nu skickar ut sin senaste årsredovisning är det i första hand en grupp företaget vänder sig till: aktieägarna.

Koncernchefens och styrelseordförandens inledande brev adresseras ”Kära aktieägare, kunder, partners och medarbetare” i just den ordningen. Aktieägarna får dessutom ett eget avsnitt där de utlovas höjd utdelning för tionde året i rad.

En årsredovisning för gamla Asea från 1971 har ett helt annat tonläge. Ordet aktie­ägare förekommer knappt, bara på några få ställen i samband med den formella kallelsen till bolagsstämma. Ordet aktie­ägarvärde existerar över huvud taget inte.

Årsredovisningen från 1971 utmärker sig även på ett annat sätt. Precis där redovisningen gör sitt viktiga avslut – Förslag till vinstdisposition – passar styrelsen med Marcus Wallenberg i spetsen på att tacka. Inte aktieägarna, utan de anställda: ”Vi önskar till alla anställda, både i Sverige och utomlands, uttala vår uppskattning över de förnämliga insatser som gjorts i Asea-gruppen  …”

Den som jobbade på Surahammars bruk, Kohlswa jernverk, Elektrokoppar, Stal Laval Turbin, Liljeholmens kabelfabrik eller andra Asea-ägda enheter kunde sträcka på sig.
Men inte länge till. För samtidigt, på andra sidan jordklotet, förbereddes en revolt. Den skulle förändra företagen och trycka tillbaka de anställda och i stället ge plats åt en annan grupp: aktieägarna. Revolten började med en tidningsartikel.

En ny ledstjärna

Söndagen den 13 september 1970 dominerades tidningarnas förstasidor världen över av en och samma nyhet. Tre flygplan hade sprängts av palestinska flygkapare i den jordanska öknen.

Samma dag publicerade New York Times en längre debattartikel som kom att få oanad sprängverkan. Dess budskap var omvälvande. Den manade till uppbrott från den rådande ekonomiska ordningen.

Artikeln hade skrivits av en professor vid universitetet i Chicago. Hans namn var Milton Friedman, en ekonom som kom att påverka samhällsekonomin i decennier efter debattartikeln. Dess rubrik formulerade en oförtäckt förkunnelse: ”Näringslivets sociala ansvar är att öka sina vinster.” Varken mer eller mindre. Och det är aktieägarnas plikt att se till att vinsten blir så hög som möjligt. Företagen ska leverera i första hand till aktieägarna eftersom det är just de som tar risken och ansvaret. I snart femtio år har det tjänat som ledstjärna för näringslivet.

När ABB säljer sin kraftdivision till Hitachi sitter de anställda på åskådarplats. Femtusen arbetare och tjänstemän i Ludvika, Västerås, Öjebyn, Figgeholm och Landskrona väger lättare än en handfull aktieägare.

Strax före jul fick de beskedet. Asea Brown Boveris division för kraftöverföring, Power Grids, får en ny ägare.

Så här några månader senare har de fackliga representanterna både en och två gånger hunnit tänka igenom affären de inte hade något inflytande över.

– Vi tycker nog trots allt att det här kan bli positivt för oss, säger Allan Jansson, ordförande i verkstadsklubben.

– Nu får vi en ägare som bryr sig. Visst har ABB investerat mycket i Ludvika, men vi har ändå befunnit oss lite vid sidan av. Ledningen verkar mest intresserad av robotar, digitalisering och kapitalvinster där avkastningen på aktien varit det centrala.

Allan Jansson är kritisk till ABB:s frikostighet mot sina aktieägare under åren. Inte minst företagets återköp av aktier. Syftet har varit att ytterligare belöna aktieägarna. När företaget köper in aktier kommer utdelningen att fördelas på färre aktier – då blir det mera pengar för var och en av aktieägarna.

– Det har kostat ofantligt med miljarder för att gynna ett fåtal i stället för att återinvestera i verksamheten och de anställda.

Ludvikafabriken är kärnan i Power Grids. Där arbetar 2 900 varav över 1 200 i produktionen. Här tillverkas de väldiga transformatorer som säljs, transporteras och monteras upp över hela världen. I princip allt som tillverkas i Ludvika går på export. Företaget är världsledande på teknik som överför högspänning. Mer än varannan installation i världen kommer från just Power Grids.

– Hitachi köper ju inte oss för att lägga ner fabriken. De vill in på vår marknad. Då behöver de oss.

Innan affären offentliggjordes cirkulerade många rykten under hösten. Medlemmarna blev naturligtvis oroliga. Klubbens vice ordförande Håkan Anestedt säger att oron nu har lagt sig.

– Vi är glada över att det blev just Hitachi och inte kineser. Det hade känts betydligt mera ovisst.

Power Grids har enligt Ludvikafacket gått bra ekonomiskt och levererat stabila vinster genom åren och varit själva fundamentet inom ABB. Vi är och har varit en kassako, säger Allan Jansson.

– Men tydligen har avkastningen ansetts ha varit för låg. Vi har legat på 10 procent medan ägarna kräver 15–20 procent. De tycker också att aktien har varit för lågt värderad.

Att Hitachi blir ny ägare har de alltså inget emot. Men sättet upprör dem. Försäljningen utlöstes av aktivistfonden Cevian Capital som för några år sedan köpte in sig i ABB. Fonden tog plats i koncernstyrelsen och pressade där på för en uppstyckning av företaget. Syftet var att driva upp aktiekursen.

– Vad vi tycker om det är inte tryckbart i tidningen, säger Allan Jansson.

Håkan Anestedt säger:

– Att aktieägarna kan styra och ställa på det här viset riskerar att förstöra företagen. Allt handlar om att aktiekursen ska styra. Och det är ingenting som gynnar oss på golvet.

– Om de nu kan ta ut dessa enorma vinster, då borde mer pengar komma personalen till godo. Men när det blir diskussion om löner då finns det inga pengar.
Klippet

Aktieägarna i ABB tjänar en rejäl hacka på försäljningen av Power Grids. Affären genomförs i två steg där större delen av aktieinnehavet, 80 procent, säljs i en första omgång. Prislapp: över 70 miljarder kronor. Det är mer än vad svenska statens utgifter för både polis och sjukvård uppgår till under ett år.

De pengar som ABB får in på försäljningen ska gå direkt till aktieägarna.
Men ABB:s aktieägare kan räkna med ännu mera pengar om några år när Hitachi tar över hela ägandet av Power Grids. Då får aktieägarna dela på ytterligare 25–30 miljarder kronor. Dessutom utlovade företaget att aktieägarna ska få ut ännu mer framöver. ABB , försäkrade vd:n, ”avser att säkerställa en hållbart förhöjd utdelning efter att försäljningen slutförts”.

Även om kursen på ABB-aktien dalat under flera år så har ägarna knappast gått lottlösa. ABB brukar dela ut det mesta av resultatet – uppåt 85 procent av nettovinsten – till aktieägarna. I pengar innebär det över 90 miljarder kronor för de tre senaste åren.

Men de stora utdelningarna till trots, aktieägarna var ändå inte riktigt nöjda. Kursen på aktien borde vara högre, ansåg de. Missnöjet tog fart när aktivistfonden Cevian Capital sommaren 2016 på allvar började köpa in sig i ABB. Snart satt fonden på 5 procent av aktiekapitalet. En liten post kan tyckas. Men den räckte för att spränga en global industrijätte.

Styckmästaren

Christer Gardell är arbetarkillen, son till en fackligt aktiv grafiker, som har vänt upp och ner på delar av det svenska näringslivet. Detta genom sin så kallade aktivistfond Cevian Capital.

En aktivistfond köper in sig i – vad de anser vara – undervärderade bolag.
De tar plats i styrelsen där de agerar för styckning och försäljning av delar i syfte att ”frigöra värden”. Precis det som fonden försökte sig på – men misslyckades med – i Volvokoncernen. Men Christer Gardell kunde ändå vara nöjd med förtjänsten när fonden sålde sina Volvoaktier: 20 miljarder kronor. Betydligt mer än vad staten betalar ut i studiemedel under ett år.

I stället köpte Cevian in sig i ABB. Sedan i Ericsson. Men där reagerade styrelseordföranden Leif Johansson, som tidigare ledde Volvo när Gardell ville stycka upp och sälja ut delar av koncernen. När Gardell knackade på hos Ericsson ville inte Leif Johansson vara med längre. Han hoppade av som styrelseordförande.

Många har sett med fasa på Cevian-fondens framfart. Aktiespararnas förre vd Gunnar Ek har kallat Gardell för ”Sveriges största industriförstörare”. I affärspressen benämns han ”styckmästaren”.

Internationellt är Cevian-fonden ingen obetydlig spelare. Störst i Europa. Med sina 120 miljarder kronor att använda anses Cevian Capital vara en av de 30 viktigaste aktivistfonderna i världen.

Liksom många andra har Cevian fått ordentlig luft under vingarna efter finanskrisen. Enligt tidningen Wall Street Journal är tillgångarna hos världens 800 aktivistfonder cirka tio gånger större än innan världens finanssystem bröt ihop.

Deras tillväxt hänger delvis ihop med finanskrisens efterverkningar. En förklaring finns i den extremt låga räntan som världens centralbanker tryckt ner för att försöka få fart på den ekonomiska återhämtningen.

Låga räntor gör det billigt att låna, för den som kan. Låga räntor ska locka företag att satsa. Men låga räntor innebär också att investerares pengar söker sig till börsen. Där kan avkastningen bli högre än på andra håll. När pengar flödar in på börsen stiger kursen på aktier. Men alla företag kanske inte hänger med i börsrallyt. De som sackar efter blir ofta skådeplatsen för otåliga aktieägare som vill se handling för att trycka upp värdet på deras aktier.

”Ett hot mot marknadsekonomin”

Aktivistfondernas ökade betydelse är bara det senaste kapitlet i den historia som började skrivas med nationalekonomen Milton Friedmans debattartikel i New York Times den där septemberdagen 1970.

Men Friedmans doktrin är ingen naturlag. Tvärtom, den är onaturlig och skadlig. Att lägga fokus på aktieägarna är bara en tillfällig parentes i den ekonomiska historien.
Den som säger det är en av de hetaste ekonomerna just nu, Oxford-professorn Colin Mayer. I slutet av förra året kom han ut med en uppmärksammad bok om framtidens företag, Prosperity (Välstånd).

I boken varnar han för följderna av aktieägarnas makt. Den hotar marknadsekonomin, klimatet, sammanhållningen i samhället. Så länge företaget tjänar enbart dess aktieägare riskerar problemen att förvärras och ”leda oss mot en social, politisk och miljömässig katastrof”, skriver Mayer.

– Absolut, säger han till Dagens Arbete. Det är som att spänna vagnen för hästen.
Aktieägarna ska inte stå först. Viktigast är företagets ändamål, dess syfte. Och det kan aldrig vara maximal vinst, enligt Colin Mayer.

– Syftet med ett företag måste vara att med lönsamhet producera lösningar på människans och planetens problem. Inte skapa lönsamhet genom att producera problem för människor och planeten.

– För att kunna göra det krävs balans mellan olika intressenter. Anställda, leverantörer, investerare, hela samhället. Aktieägarna utgör bara en del av intressenterna. Visserligen en viktig men ändock bara en del. Avgörande är om företagets verksamhet tjänar dess långsiktiga ändamål.

Att sätta aktieägarna i centrum är ”helt enkelt fel fokus på vad företagen är och bör vara till för” enligt Colin Mayer. Politikerna kan göra mycket, menar han. Till exempel göra om bolagsstyrningen så att företagsledningarna tvingas rätta sig efter företagens långsiktiga ändamål. Lagstiftningen styr vilken sorts företag vi vill ha, anser han.
Colin Mayer säger att hans åsikter tagits emot mycket positivt. I synnerhet i Storbritannien och USA, alltså de bägge länder som först tog täten i aktieägarrevolten – men som sedan kom att drabbas extra hårt av finanskrisen och vars politiska efterdyningar heter Trump och Brexit.

Det finns ett utbrett missnöje över företagens fokus på ett fåtal ägare och företagsledningar och som struntar i de sociala och miljömässiga följderna, enligt Colin Mayer. Missnöjet riskerar att hota själva marknadsekonomin. Ett nytt sätt att tänka är därför på gång. Bort från, vad han kallar, det förödande aktieägarvärdet.

– Vi har sett många exempel på det under senare tid. Stora finansiella institutioner börjar tänka om.

Han nämner Black Rock, världens största investerare vars vd Larry Fink uppmanat de företag man satsat i att inte bara fokusera på finansiella mål. Företagen måste också ge ett positivt bidrag till hela samhället. Utan sociala mål kan inte företagen göra de nödvändiga satsningar på de anställda, på forskning och utveckling som är livsviktiga för företagens långsiktiga tillväxt. Många har hakat på Larry Fink. Bland annat livsmedelsjätten Unilevers vd Paul Potman som undrar ”varför skulle medborgarna bry sig om företag vars enda syfte är att berika ett fåtal?”

Detta nya tonläge gör Colin Mayer optimistisk. Vindarna blåser i rätt riktning.
Sedan något år leder han själv Brittiska akademins arbete om framtidens företag, Future of the corporation som utgår från Mayers idéer om det ansvarstagande företaget. Ett arbete som, hoppas han, ska leda näringslivet bort från att i första hand belöna ett fåtal.

Varför så tyst i Sverige?

Den livliga diskussion som utbrutit i Storbritannien och USA om företagens och hela marknadsekonomins framtid märks inte i Sverige. Varför så tyst?

– En förklaring kan vara att vi i Sverige inte tror oss om att vara kortsiktiga, säger Joakim Sandberg, forskare i etik och ekonomi vid Göteborgs universitet.

– Vi har kanske en tradition av att ha en lite mer balanserad kapitalism. Stora finansfamiljer som Wallenbergarna har faktiskt ett mer industriellt fokus och på långsiktigt ägande. De stora företagen i Sverige är ju industrier som ofta drivs med ett ganska långsiktigt tänkande.

– Men, fortsätter han, det har skett en gradvis förflyttning bland ägarna, orsakad av finansmarknadens globalisering och avreglering. Allt fler små och kortsiktiga ägare gör att aktiekursen ses som det viktigaste.

Det anses att kortsiktigheten gjort större skada i USA och Storbritannien. Är det därför debatten är livligare där?

– Ja, den finansiella ekonomin väger tyngre i de länderna än hos oss. De har också haft mer av aggressiva övertaganden av företag. Samtidigt ska sägas att vi lurar oss själva om vi inte tror att problemen med kortsiktighet också finns här.

Sandro Scocco, chefsekonom på tanke­smedjan Arena Idé, har en annan förklaring till att det är så tyst här.

– Sverige är en liten ankdamm. De tongivande ekonomerna känner varandra och delar i stort sett samma uppfattning.

I USA däremot finns en mycket större bredd, enligt Scocco. Där finns två läger.

– På var sin sida står ett gäng nobelpristagare och tar mer eller mindre heder och ära av varandra. Den typen av hård och tydlig debatt är obefintlig i Sverige.

Men är inte ni vänsterekonomer också rätt tysta när det gäller kortsiktighet och fokus på aktieägarvärde?

– Det fanns ju en sådan debatt runt millennieskiftet i spåren efter it-bubblan och alla företagsskandaler som avslöjades.

Då kunde man höra företagsledare vilja trycka upp aktiekursen genom att säga upp personal.

– Varsel var ingen signal om att företaget gick dåligt utan tolkades snarare att ledningen var tuff och satsade på lönsamhet. Men den retoriken går inte hem längre.

Företagen har blivit mer medvetna om ett ensidigt fokus på att maximera aktie­ägarvärde inte fungerar i dag.

– Det ska se ut som om man ser mer till sina anställda, till miljön osv. Men ärligt talat har det kanske inte blivit så mycket verkstad.

”Ingen motsättning”

Just aktieägarvärdet och den dalande börskursen var skälet till att Christer Gardells aktivistfond gick in i ABB och pressade fram en försäljning av kraftdivisionen Power Grids. Christer Gardell avvisar kritiken mot de senaste årtiondenas fokus på aktieägarvärde. ”Kritiken är både osaklig och oinformerad”, enligt Gardell i ett mejl till Dagens Arbete.

Dagen då Christer Gardell hade avsatt en timmes intervju med Dagens Arbete ställer han plötsligt in och förklarar via sin sekreterare att han kommer att vara upptagen i två månader. Han föredrar att få frågorna skriftligt och besvara dem via epost.

I mejlet skriver Christer Gardell att ”fokus på aktieägarvärde är det bästa sättet att hitta en effektiv balans för alla intressenter”. Det finns ingen inbyggd motsättning mellan aktieägare och övriga intressenter, menar han. ”Aktieägarvärde kräver att företaget har goda relationer med kunder och leverantörer, att företaget kan attrahera och behålla kompetenta medarbetare samt att företaget lever upp till de normer och regler som finns i samhället.”

Till media sa du i fjol att ABBs aktieägare höll på att tappa tålamodet, att ”någonstans är måttet rågat för aktieägarna”. Varför?

”Tålamodet gällde kursutvecklingen som var väldigt dålig och värderingen som var långt under potentialen, samt att ledningen och styrelsen inte gjort tillräckligt för att komma till rätta med problemen.”

Har ABB missgynnat sina ägare?

”Kursutvecklingen har varit dålig och värderingen långt ifrån var den borde vara.”

På vilket sätt är affären bra för personalen?

”Fokusering och renodling är alltid bra för de verksamheter som knoppas av. De blir kärnverksamheter i stället för ’udda’. Motsvarande argument gäller även för de verksamheter som blir kvar. Verksamheterna får förutsättningar att bli mer konkurrenskraftiga och jobben därigenom säkrare.”

Att han kallats ”Sveriges största industriförstörare” förstår han inte: ”Att förstöra bolag och därigenom göra dem mindre värdefulla går i motsatt riktning från vår affärsidé. Vår affärsidé bygger på att stärka bolagens konkurrenskraft för att därigenom göra dem mer värdefulla. Om jag tittar tillbaka på de 20 år som jag hållit på med detta så kommer jag inte på något fall där jag förstört ett bolag.”

Hoppas på huvudkontor

”Världens kraftcentrum”, har Power Grids kallats. Vackert beläget intill sjön Väsman i Ludvika. Kanske är det hit som Hitachi förlägger sitt huvudsäte för kraftöverföring.
Christer Gardell tycker Power Grids kunde ”bli ett självständigt börsnoterat bolag med huvudkontor kanske i Ludvika eller Västerås”.

– Det vore bra, säger Allan Jansson på IF Metalls verkstadsklubb.

– Då får vi större möjlighet till inflytande med kortare beslutsvägar vilket är oerhört viktigt för oss.

Ett inflytande som kan ha tiden för sig om aktieägarnas kortsiktiga intressen trycks tillbaka. I alla fall om den Brittiska akademins vision för framtidens ansvarstagande företag blir verklighet.

”Rätt tid att förenkla”

Ludvikafabriken och de andra enheterna inom Power Grids kommer att tas till nya höjder med Hitachi som ägare. Detta enligt ABB som nu kommer att satsa på digitala industrier.

ABB väljer att svara på Dagens Arbetes frågor skriftligt via presschefen Christine Gunnarsson.

Varför är just Hitachi en lämplig köpare?

Hitachi kan påskynda Power Grids väg till nästa utvecklingsfas. De har sedan 2014 med egna ögon sett den svenska innovativa miljön och den kapacitet och förmåga som finns här och de kommer att kunna ta Power Grids-verksamheten till nya höjder.

Hur uppfattade ledningen otåligheten hos vissa ägargrupper innan försäljningen offentliggjordes?

Både ledningen och styrelsen anser att det nu är rätt tid att fokusera, förenkla och forma vår­a affärsverksamheter för ledar­skap, och för ABB:s portfölj att ytterligare fokusera på digitala industrier.

Varför ska era aktieägare vara nöjda med affären?

ABB har förenklat sin organisation genom att upphöra med den gamla matrisstrukturen och därigenom gett de fyra affärsverksamheterna möjlighet att betjäna kunderna ännu bättre samtidigt som vi skärper kraven på ansvar och ökad effektivitet.

Varför ska ABBs anställda – de som i dag ingår i Power Grids och de som blir kvar – vara nöjda med affären?

ABB kommer att fortsätta att äga 19,9 procent i företaget under minst tre år och på så sätt säkerställa att transaktionen genomförs på ett ansvarsfullt sätt.

Vi har ett stort svenskt arv och kommer att fortsätta att investera i verksamheten, liksom dra nytta av det fokus på innovation och digitalisering som Sverige har blivit känt för. Vi kommer att fortsätta på den viktiga resan vi har hållit på med i flera decennier.