Hållbart mode visar sig ohållbart
Viskosen är livsfarlig. H&M måste stoppa miljökatastrofen i Indien, skriver Dagens Arbetes chefredaktör Helle Klein.
Industriarbetarnas tidning
Ledarsidan i Dagens Arbete bildar opinion utifrån arbetarrörelsens värderingar.
20 maj, 2020
Skrivet av Helle Klein
Ledare ”Just in time”-filosofin har gällt såväl inom sjukvård och omsorg som i industrin. Det har gjort oss onödigt sårbara.
Coronakrisen är inte över på länge än. Vi måste försöka stå ut och tillsammans klara denna svåra tid. Men som statsminister Stefan Löfven konstaterade i sitt första maj-tal kommer det en dag när vi kan säga: Det är över nu. Då behövs en idé om hur vi bygger ett långsiktigt hållbart samhälle som klarar nästa kris ännu bättre.
Vår beredskap har helt enkelt inte varit god nog. ”Just in time”-filosofin har gällt såväl inom sjukvård och omsorg som i industrin. Det har gjort oss onödigt sårbara.
Den svenska coronastrategin bygger på att uthållighet är nödvändigt då ett virus inte bara försvinner för att man stänger gränser eller skolor ett tag. Låt oss lära av detta synsätt och se till att även själva samhällsbygget präglas av uthållighet.
Industriföretagaren Carl Bennet säger i en intervju på da.se att det är dags för näringslivet att idka självkritik. Produktionskedjorna har visat sig alltför sårbara. Kanske måste en del av produktionen flyttas hem? Vikten av långsiktighet i företagandet är något som Carl Bennet ofta betonat.
– Kortsiktiga ägare och aktivister som går in i företag i syfte att förändra, få en snabb värdeökning. Och sedan går man därifrån. I mina ögon är inte det att ta ansvar, säger Bennet.
Industrin kan bli den gröna omställningens motor och välfärden folkhälsans garant.
Det vore bra om företagen agerar mer långsiktigt och investerar i sina anställdas kompetens snarare än satsar på stora vinstutdelningar, men hela samhället måste präglas av långsiktigt ansvarstagande och hållbarhet. Det gäller alltifrån välfärdens organisering till ett utbildningsväsende som ger alla medborgare möjlighet till utbildning och utveckling. Ett samhälle som håller samman är i grunden ett jämlikt samhälle där alla både tar ansvar och känner trygghet.
Bennet efterlyser en framtidsgrupp som kan lyfta Sverige efter coronakrisen. Han har rätt i att det är dags att börja formulera en ”post-corona-strategi”, en idé om Sverige efter krisen. I det samtalet behövs både civilsamhället och staten, arbetsmarknadens parter, politiken och vetenskapen.
Är det något som gör vårt land starkt är det den svenska modellens kultur av ömsesidigt ansvarstagande och förmåga att bryta åsikter inom demokratins ramar och tillsammans mejsla ut en framtidsriktning. Låt pandemier och klimatkris bli utgångspunkt. Industrin kan bli den gröna omställningens motor och välfärden folkhälsans garant. Det starka samhället kan vidareutvecklas till att bli det långsiktigt hållbara Sverige.
När den svenska arbetarrörelsen växte fram var Ungdomsmarschen hiten nr 1. En sång som då slog både Internationalen och Arbetets söner, och som sjöngs på alla möten.
Energikrisen slår hårt mot den svenska pappersindustrin. Flera bruk har börjat elda olja för att klara produktionen. Andra ändrar arbetstiderna för att få ner elräkningen. Samtidigt tjänar massaindustrin stora pengar på att sälja el.
Bra att man lyfter fram begreppet ”JUST IN TIME” det känns som att alla måste jobba stenhårt att avskaffa detta en gång för alla . finns inget som skapat så mycket stress och ångest inom arbetar kollektivet som just dessa tre ord.
”Med mössan i hand”
.
Just in Time– Har alltid och kommer alltid att vara ”Just OUT OF Time”. Med kvartalsrapporter och en enda utgångspunkt, att göra vinst på varje liten kostnadsreducering, som lokaler, lagerhållning, personalkostnader osv. Det borde folket förstå vid det här laget att Just in Time är en illusion helt enkelt.
Och värre är, varför tillåter en Just in Time illusion att medmänniskor avlider i Coronatider?
– Jo, på grund av penningstinna investerare, slimmade organisationer, timanställningar, personal som inte vågar säja ifrån, personal utan utbildning och intelligent skyddsutrustning är ju svaret i sig väldigt enkelt. Pengar och marknadshunger ligger långt ovanför intelligensen.
Medmänniskor som ovan skribent så väl beskriver som drabbas av stressymptom och andra stressrelaterade sjukdomar blir borta från arbetsliv i mycket, mycket långa tider. Detta är ett fruktansvärt slöseri av våra medmänniskor.
Det är dags att folket börjar vakna och förstå att kapitalistiska företag inte är några sociala inrättningar som ser till människors väl, ve och trygghet. Dom skall tjäna pengar oavsett om våra medmänniskor mår bra eller inte.
Idag ser vi företag som faller som dominobrickor och skriker efter statens dvs din och min hjälp för att överleva.
Företagen står med ”Mössan i Hand” och vill att vi skall pumpa in våra skattepengar för att klara livhanken. Visst kan vi medborgare bistå med detta men då skall vi ha del av vinst och ta ansvar för en eventuell förlust precis som vilken annan privat investerare.
Krisen visar, av otaliga gånger att kapitalismen/marknaden helt enkelt inte fungerar utan Folkets skattemedel.
Vad vi skall bygga starkt i grunden nu, är ett Trygghetssocialistiskt välfärdsklimat med en väl fungerande blandekonomi istället för en icke fungerande och söndertrasad marknadsekonomi.