Industriarbetarnas tidning

Perspektiv är kommenterande texter. Analys och ställningstagande är skribentens.

Olje­industrin letar efter en grön väg ur krisen

29 september, 2020

Skrivet av

PERSPEKTIV Nej, det var knappast miljöaktivister eller den politiska långbänken som fick Preem att ändra sina planer för raffinaderiet i Lysekil. Hela oljebranschen gungar. Den letar efter en grön väg ut ur krisen.

Harald Gatu, reporter på Dagens Arbete.

För bara någon vecka sedan sa världens största oljebolag, brittiska BP, att företagets framtid inte låg i fossila bränslen. ”Vi blir starkare genom att producera mindre olja och gas” sa BP-chefen Bernhard Looney som utlovade satsningar på förnybar energi: Nollutsläpp av växthusgaser 2050. Nästintill halverad olje- och gasproduktion det närmaste årtiondet. Som ett första steg pytsade han in 9–10 miljarder kronor i norsk vindkraft till havs.

Coronakrisen har pressat oljeindustrin. Minskat resande och färre varutransporter pressade lönsamheten. Men problemen fanns där redan före coronan. Oljans kris är inte ny. Inte så att geologin stökat till det, det lär fortfarande finnas gott om olja att pumpa upp. Och efterfrågan finns, inte minst i utvecklingsländerna och inom den kemiska industrin som köper en betydande del av oljan. De globala fartygstransporterna har dessutom hämtat sig någorlunda efter stilleståndet direkt efter coronautbrottet.

Varken fyndigheter eller kunder saknas, alltså. Däremot tvekar investerarna. Sedan 2014 har investeringarna i världens olje- och gasindustri bara sjunkit och sjunkit. Nu är de nere på en nivå som är den lägsta på femton år.

Låga och instabila oljepriser och höga produktionskostnader har fått investerarna att tveka. Kring oljan kretsar dessutom oförutsägbara konflikter. Som i våras när Saudiarabien och Ryssland som led i en maktkamp grälade om hur lågt oljepriset kunde falla. Ungefär samtidigt sjönk det amerikanska oljepriset vid ett tillfälle så lågt att uppköparna slapp betala för oljan de ville ha. De fick till och med betalt om de förbarmade sig över den.

Vem vill nyinvestera i sådan bransch?

Preems jätteinvestering i Lysekil för att rena tjockoljan på svavel skulle bli en av Sveriges största industriinvesteringar någonsin. 15 miljarder kronor.

Nu blev det inget av. Beslutet fattades, enligt pressmeddelandet, ”mot bakgrund av de ekonomiska framtidsutsikterna”.

Som sagt, vem vill hiva in jättebelopp i oljebranschen? Energiinvesterarna letar gröna projekt i dag. Nyligen kom en rapport från den amerikanska investmentbanken Goldman Sachs som sa: i år satsar USA för första gången mer på förnyelsebara energikällor än på olja och gas. Alltså i Trumps olje- och gasvänliga USA. Skiftet drivs av skillnader i kapitalkostnader; att investera i olja och gas är fyra, fem gånger dyrare än förnybart.

Och det är just där som Preem bedömer att framtiden finns, i en grönare och kanske mer lönsam morgondag.

Redan i dag går det gröna bättre. Medan raffinaderiet i Lysekil gått på knäna har systerfabriken i Göteborg klarat sig desto bättre. Men där är också det gröna inslaget betydligt större med förnybar diesel och förnybart flygbränsle.

Cristian Mattsson, IF Metallare i Preems bolagsstyrelse säger till Dagens Arbete:

– Lönsamheten har på senare tid inte varit den bästa hos oss i Lysekil. Nu får vi använda krafterna till att utveckla sånt som vi kan tjäna pengar på, förnybara drivmedel.

I stället för den nu skrotade planen vill Preem bygga om en befintlig anläggning i Lysekil. Målet är att tillsammans med anläggningen i Göteborg kunna producera fem miljoner kubikmeter förnybara drivmedel. En massiv utökning av kapaciteten med andra ord.  Nya jobb utöver de 750 som redan arbetar på raffinaderiet? Investeringskostnad?

Senare i höst får vi veta mer. Då kommer Preem in med en ny tillståndsansökan som med all sannolikhet känns attraktivare för den som vill satsa en slant i energisektorn. Dessutom kan det finnas ett och annat stöd att vänta från EU när Europa ska kicka igång den gröna ekonomin som en del i återstarten efter coronan.

Det brukar sägas att industrin är en nyckelspelare i klimatfrågan. Enligt Naturvårdsverket är industrins utsläpp i dag 19 procent lägre än för trettio år sedan. De svenska raffinaderierna släpper ut hälften så mycket växthusgaser som stålindustrin gör. Eller en femtedel av fordonstrafiken och knappt hälften av jordbruket. Men det är mot Preem i Lysekil blickarna har riktats. Cristian Mattsson vet inte hur många gånger han har fått frågan: klimatet eller jobben?

– Jag är så trött på den frågan. För mig är klimatet en förutsättning för att vi ska kunna ha jobben kvar. Där finns ingen motsättning.

Lugnet lägger sig nu över Lysekil. En bygd kan återgå till vardagen. Och i Stockholm kan en splittrad regering få aningen mera arbetsro. Preems tillbakadragna planer löser ett politiskt problem. Tjockoljan, den får renas någon annanstans.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

Elbilen banar väg för industripolitiken

Elbilen banar väg för industripolitiken

I dag säljs inte många elbilar. Ändå håller elbilen på att utlösa stora skälvan i världens viktigaste bilnation Tyskland. Samtidigt har utvecklingen fått EU att brådstörtat damma av en gammal goding: industripolitiken.

Därför kan halvledare påverka din semester

Därför kan halvledare påverka din semester

Bristen på halvledare tvingar fordonsindustrin att improvisera. Kanske har den sig själv att skylla, skriver DA:s Harald Gatu.

Så ska industrin bli grönare

Så ska industrin bli grönare

Vätgas ska göra svensk industri mer klimatsmart. Men hur funkar det och kan det skapa fler jobb?

Bonusmiljonerna berör inte bara några chefer

Bonusmiljonerna berör inte bara några chefer

117 miljoner kronor extra till Volvocheferna. En liten del av helheten, men en stor fråga för ett företag som vill gå i takt med tiden, skriver Harald Gatu.

Stora ord, mycket pengar, enorma utmaningar

Stora ord, mycket pengar, enorma utmaningar

Globala ledare talar om ett historiskt skifte. Nu ska den gröna industrin byggas, skriver DA:s Harald Gatu.

Skövde dör inte med bensinmotorn

Skövde dör inte med bensinmotorn

Harald Gatu: Beskedet från Volvo Cars är mer än vad tiotusentals anställda i Europas motorfabriker kunnat drömma om.

Höjda nivåer viktigare än retroaktiva löner

Höjda nivåer viktigare än retroaktiva löner

Det handlar om långsiktighet och strategi. Därför väljer facket att höja lönenivån före retroaktiva löner, skriver DA:s reporter Harald Gatu.

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Att förhandla löneförhöjningar under coronan

Harald Gatu är en av DA:s mest erfarna reportrar. Men hur många avtalsrörelser har han egentligen bevakat? Och vilken var den mest dramatiska? Lyssna på DA:s poddspecial om avtalsrörelsen.

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Harald Gatu: Ska åtstramningspolitiken begravas nu?

Den bräckliga världsekonomin har legat som en våt filt över årets avtalsrörelse. Men i förra veckan hände det något.

Låt industrin bli det gröna navet

Låt industrin bli det gröna navet

Med rätt satsningar kan återhämtningen efter coronakrisen bli språngbrädan som åstadkommer den nödvändiga klimatomställningen, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Sjuka Samhall: Fackets roll

Samhallanställda känner sig svikna av facket

Samhall­anställda känner sig svikna av facket

År efter år betalar medlemmarna in pengar till facket. Men när jobbet gör dem sjuka finns ingen där. Samhalls vittnen berättar hur fackförbunden slutat agera i arbetsmiljöfrågor.