Industriarbetarnas tidning

Perspektiv är kommenterande texter. Analys och ställningstagande är skribentens.

Olje­industrin letar efter en grön väg ur krisen

29 september, 2020

Skrivet av

PERSPEKTIV Nej, det var knappast miljöaktivister eller den politiska långbänken som fick Preem att ändra sina planer för raffinaderiet i Lysekil. Hela oljebranschen gungar. Den letar efter en grön väg ut ur krisen.

Harald Gatu, reporter på Dagens Arbete.

För bara någon vecka sedan sa världens största oljebolag, brittiska BP, att företagets framtid inte låg i fossila bränslen. ”Vi blir starkare genom att producera mindre olja och gas” sa BP-chefen Bernhard Looney som utlovade satsningar på förnybar energi: Nollutsläpp av växthusgaser 2050. Nästintill halverad olje- och gasproduktion det närmaste årtiondet. Som ett första steg pytsade han in 9–10 miljarder kronor i norsk vindkraft till havs.

Coronakrisen har pressat oljeindustrin. Minskat resande och färre varutransporter pressade lönsamheten. Men problemen fanns där redan före coronan. Oljans kris är inte ny. Inte så att geologin stökat till det, det lär fortfarande finnas gott om olja att pumpa upp. Och efterfrågan finns, inte minst i utvecklingsländerna och inom den kemiska industrin som köper en betydande del av oljan. De globala fartygstransporterna har dessutom hämtat sig någorlunda efter stilleståndet direkt efter coronautbrottet.

Varken fyndigheter eller kunder saknas, alltså. Däremot tvekar investerarna. Sedan 2014 har investeringarna i världens olje- och gasindustri bara sjunkit och sjunkit. Nu är de nere på en nivå som är den lägsta på femton år.

Låga och instabila oljepriser och höga produktionskostnader har fått investerarna att tveka. Kring oljan kretsar dessutom oförutsägbara konflikter. Som i våras när Saudiarabien och Ryssland som led i en maktkamp grälade om hur lågt oljepriset kunde falla. Ungefär samtidigt sjönk det amerikanska oljepriset vid ett tillfälle så lågt att uppköparna slapp betala för oljan de ville ha. De fick till och med betalt om de förbarmade sig över den.

Vem vill nyinvestera i sådan bransch?

Preems jätteinvestering i Lysekil för att rena tjockoljan på svavel skulle bli en av Sveriges största industriinvesteringar någonsin. 15 miljarder kronor.

Nu blev det inget av. Beslutet fattades, enligt pressmeddelandet, ”mot bakgrund av de ekonomiska framtidsutsikterna”.

Som sagt, vem vill hiva in jättebelopp i oljebranschen? Energiinvesterarna letar gröna projekt i dag. Nyligen kom en rapport från den amerikanska investmentbanken Goldman Sachs som sa: i år satsar USA för första gången mer på förnyelsebara energikällor än på olja och gas. Alltså i Trumps olje- och gasvänliga USA. Skiftet drivs av skillnader i kapitalkostnader; att investera i olja och gas är fyra, fem gånger dyrare än förnybart.

Och det är just där som Preem bedömer att framtiden finns, i en grönare och kanske mer lönsam morgondag.

Redan i dag går det gröna bättre. Medan raffinaderiet i Lysekil gått på knäna har systerfabriken i Göteborg klarat sig desto bättre. Men där är också det gröna inslaget betydligt större med förnybar diesel och förnybart flygbränsle.

Cristian Mattsson, IF Metallare i Preems bolagsstyrelse säger till Dagens Arbete:

– Lönsamheten har på senare tid inte varit den bästa hos oss i Lysekil. Nu får vi använda krafterna till att utveckla sånt som vi kan tjäna pengar på, förnybara drivmedel.

I stället för den nu skrotade planen vill Preem bygga om en befintlig anläggning i Lysekil. Målet är att tillsammans med anläggningen i Göteborg kunna producera fem miljoner kubikmeter förnybara drivmedel. En massiv utökning av kapaciteten med andra ord.  Nya jobb utöver de 750 som redan arbetar på raffinaderiet? Investeringskostnad?

Senare i höst får vi veta mer. Då kommer Preem in med en ny tillståndsansökan som med all sannolikhet känns attraktivare för den som vill satsa en slant i energisektorn. Dessutom kan det finnas ett och annat stöd att vänta från EU när Europa ska kicka igång den gröna ekonomin som en del i återstarten efter coronan.

Det brukar sägas att industrin är en nyckelspelare i klimatfrågan. Enligt Naturvårdsverket är industrins utsläpp i dag 19 procent lägre än för trettio år sedan. De svenska raffinaderierna släpper ut hälften så mycket växthusgaser som stålindustrin gör. Eller en femtedel av fordonstrafiken och knappt hälften av jordbruket. Men det är mot Preem i Lysekil blickarna har riktats. Cristian Mattsson vet inte hur många gånger han har fått frågan: klimatet eller jobben?

– Jag är så trött på den frågan. För mig är klimatet en förutsättning för att vi ska kunna ha jobben kvar. Där finns ingen motsättning.

Lugnet lägger sig nu över Lysekil. En bygd kan återgå till vardagen. Och i Stockholm kan en splittrad regering få aningen mera arbetsro. Preems tillbakadragna planer löser ett politiskt problem. Tjockoljan, den får renas någon annanstans.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.

Du kanske också vill läsa…

Industriarbetsgivarna: Politiken lägger krokben för den gröna omställningen

Industriarbetsgivarna: Politiken lägger krokben för den gröna omställningen

Industriarbetsgivarna och IF Metall är rörande överens. Industrin är motorn i den gröna omställningen. Möjligheterna är enorma. Men det krävs en hållbar energipolitik.

Sprickan som skakade Industriavtalet

Sprickan som skakade Industriavtalet

Var det början till slutet som sågs när Livs i konflikt med tjänstemännen tog paus från Facken inom industrin och GS-facket funderade på detsamma? frågar sig DA:s Harald Gatu inför Industriavtalets 25-årsjubileum.

Elbilen banar väg för industripolitiken

Elbilen banar väg för industripolitiken

I dag säljs inte många elbilar. Ändå håller elbilen på att utlösa stora skälvan i världens viktigaste bilnation Tyskland. Samtidigt har utvecklingen fått EU att brådstörtat damma av en gammal goding: industripolitiken.

”Industriavtalet är mycket hans baby”

”Industriavtalet är mycket hans baby”

Hallå där DA:s reporter Harald Gatu, som skrivit en bok om Göran Johnsson, ordförande för fackförbundet Metall 1993-2005, och en av skaparna av industriavtalet.

Grön omställning – men arbetsmiljön då?

Grön omställning – men arbetsmiljön då?

Innan jag själv reste till Northvolt Ett hösten 2021 hade jag bara hört glädjerop, med en vd som kommit att kallas för ’Den gröne Jesus’. Det jag såg skulle förändra allt, skriver reportern Johanna Edström.

En magisk gräns spräcktes – men osäkerheten består

En magisk gräns spräcktes – men osäkerheten består

Vi kan komma överens – även när det blåser kallt. Kanske är det det viktigaste budskapet från både fack och arbetsgivare, skriver Dagens Arbetes reporter Anna Julius.

Svenska gruvor ska bryta Europas beroende av Kina

Svenska gruvor ska bryta Europas beroende av Kina

I den svenska berggrunden ruvar de ovanliga grundämnen som är nödvändiga för den nya gröna tekniken. EU älskar våra gruvfyndigheter, men vägen till produktion är lång, skriver DA:s Harald Gatu.

Hoten mot de svenska industrijobben

Svensk basindusti exporterar 90 procent av produkterna. Så hur drabbas Sverige när länder som USA vill rädda sina egna industrijobb? Och hur går det med den gröna omställningen när energikrisen slagit till?

Tillgång på kompetens gav Göteborg nya batterifabriken

Tillgång på kompetens gav Göteborg nya batterifabriken

Att Göteborg tog hem spelet om Volvo Cars och Northvolts batterifabrik var knappast någon högoddsare, skriver DA:s reporter Harald Gatu.

Många orsaker till det skenande elpriset

Många orsaker till det skenande elpriset

Ekonomin återhämtar sig och då behövs mer el. Men energisystemet hänger inte med. Vi följde elens väg fram till uttaget för att reda ut hur priset sätts.

DA granskar sprängdåden

Dagens Arbete avslöjar hur kriminella lätt kan smuggla ut stora mängder sprängmedel från byggarbetsplatser. Kontroll och tillsyn brister. Och dömda kan fortsätta spränga.

Dagens Arbete granskar sprängdåden

Dagen Arbete har tagit reda på var sprängmedlet som används vid sprängdåden kommer ifrån. Över ett halvt ton sprängmedel har stulits från byggarbetsplatser de senaste fem åren. Här sammanfattar vi granskningen.

Stulet: Halvt ton sprängmedel

Mer än ett halvt ton sprängmedel har stulits från byggarbetsplatser i Sverige. Det visar Dagens Arbetes granskning.

Frågorna om sprängdåden som regeringen inte vill svara på

När Dagens Arbete vill ställa frågor om sprängdåden till justitieminister Gunnar Strömmer (M) bollas vi vidare och får mejlsvar utan möjlighet till följdfrågor. Här är alla frågor vi hade velat få svar på.

S: ”Kan finnas anledning att se över lagen”

Efter Dagens Arbetes granskning av sprängdåden öppnar Socialdemokraterna upp för en översyn av lagen om hantering av sprängmedel.

Larmet: Byggdynamit kan användas i terrordåd

”Sprängmedel är terroristernas favoritvapen. Därför är det angeläget att få stopp på stölderna av byggdynamit”, säger sprängmedelsexperten Bo Janzon. 

Sprängkort dras inte in för dömda brottslingar

Personer som dömts för grova brott får inte sitt sprängkort indraget.
Dagens Arbetes granskning visar att de som ansvarar för sprängkorten inte får veta om någon döms för brott.

”Man undrar ju hur mycket sprängmedel som är i omlopp”

Det som förvånade journalisterna David Lundmark och Johanna Edström mest när de granskade hur mycket sprängmedel som är på drift, är att sprängmedel är så pass billigt – och politikerna inte gjort mer för att täppa till alla luckorna i lagen. 

Richard ville hjälpa till – blev misstänkt för brott

Bergsprängaren Richard Bredin hjälpte en vän att frakta bort dynamit.
Han tyckte att han gjorde samhället säkrare. Men Polisen trodde han var kriminell.