Smedjan tappade Volvo som kund – nu sägs alla på golvet upp
Varslades inför semestern Nu kommer spiken i kistan ”Skapligt förnedrande”
Skyddsombuden på Cytiva berättar: ”Det blev helt omöjligt att arbeta”
Publicerad 2026-06-01, 04:00 Uppdaterad 2026-06-05, 11:39
Life science-bolaget Cytiva i Umeå har blivit kallat ”Sveriges mest fackföreningsfientliga arbetsställe”.
Nu vittnar två tidigare skyddsombud om hur arbetsgivaren behandlar anställda och fackliga.
– Vi var ”crap”, säger Karin Hjort.
Loading the Elevenlabs Text to Speech AudioNative Player…
I Mariehem i Umeå ligger en oansenlig tegelbyggnad. Här finns life science-bolaget dit det gått skytteltrafik från IF Metalls centralkontor i Stockholm under många år. Strid efter strid har utspelat sig mellan fack och arbetsgivare.
Under tio år har tre klubbstyrelser avgått och i mars i år var det ingen som ville fortsätta arbetet. Det innebar att IF Metallklubben lades ner – på en arbetsplats där det jobbar över 200 medlemmar.
IF Metalls avtalssekreterare Simon Petersson berättade att han aldrig hört talas om något liknande och att arbetsgivaren beter sig ”fruktansvärt”.
– Våra förtroendevalda känner sig rädda för bolaget. Det är väldigt, väldigt graverande, sa han till DA då.
Började som montör: ”Jag var så stolt”
Ingen som Dagens Arbete varit i kontakt med, som jobbar på Cytiva i dag, vill uttala sig öppet i tidningen. Men två tidigare skyddsombud har nu beslutat sig för att dela sin berättelse.
En av dem är Karin Hjort. Hon började som montör på Cytiva 2019.
– Jag kände bara ”wow, vilken fantastisk arbetsplats”. Jag var så stolt över att få jobba där.
De anställda hade flextid, fick gå till läkare och fixa sina arbetskläder på arbetstid. Det fanns ett litet bibliotek och blodbussen kom en gång var tredje månad.
När hon tog plats i fackklubbsstyrelsen var hon hoppfull.
– Jag visste att det var mycket konflikter mellan fack och företag, men jag som gått en socionomutbildning tänkte ”nu ska det medlas! Det här kan väl inte vara så svårt. De är ju vuxna människor, det är klart att det går att samtala om saker”.
Läs också
IF Metall rasar efter Cytiva-beslutet: ”De vill krossa facket”
✓Efter år av konflikt ✓Nu blir Cytiva utan fackklubb ✓Kallats Sveriges mest fackföreningsfientliga arbetsplats
Karin Hjort säger att försämringarna på Cytiva började i samband med att företaget köptes upp av ett annat bolag.
– När jag började hade vi stämpelklockor som satt strax innanför dörrarna. De flyttades sen ut i produktionen. Så då var man tvungen att byta om och ta sig till sin avdelning innan man kunde stämpla in. Och var man en minut sen hamnade det på lönebeskedet som ”olovlig frånvaro”.
Olovlig frånvaro blev det också för den som arbetade fackligt utan att först fylla i en blankett. Detta krävde arbetsgivaren skulle göras minst en vecka i förväg.
– Det blev helt omöjligt att arbeta. All vår fackliga tid gick åt till att skriva blanketter för att få arbeta fackligt. Och sen bestrida när de nekade oss. Vi kunde inte jobba för våra medlemmar och inte förarbeta inför förhandlingar eller planera möten. Det sista årsmötet jag var med på planerade vi på vår fritid.
Den överenskomna tiden för fackligt arbete – och blanketterna som skulle lämnas in i förväg – gällde även för Karin som var skyddsombud. Något hon säger i praktiken blir omöjligt.
– Vad gör man då i november om det är slut på facklig tid och det händer någonting på arbetsplatsen? Det var något vi tvistade om och hade mycket förhandlingar om.
Arbetsgivaren kunde neka medarbetare att ta med en facklig representant till möten.
– De krävde också att få veta vad vi diskuterade på våra möten.
Karin Hjort började känna förtvivlan. Hon mådde sämre och sämre, fick huvudvärk och sömnproblem. Hon och hennes styrelsekollegor kände att de inte kunde hjälpa medlemmarna och i september 2023 avgick hela styrelsen. Någon månad senare kom ett varsel och Karin anmälde sig som frivillig och sade upp sig.
– Ingen sa, jaha, men har du verkligen tänkt igenom det här? Har du något att falla tillbaks på? Utan alla sa, good for you, fan vad bra. Jag skulle också vilja göra det. Vilket visar hur inställningen till arbetsplatsen var.
En person från den avgående styrelsen fortsatte att arbeta även i nästa. Han blev huvudskyddsombud och väljer nu, även han, att dela sin historia med Dagens Arbete. Han vill dock inte framträda med namn eftersom han, trots att han i dag är på en annan arbetsplats, är rädd för repressalier från Cytiva.
Förutsättningarna för att bedriva det fackliga arbetet blev inte bättre. Tvärtom upplevde huvudskyddsombudet att arbetsgivarens motstånd mot klubben växte.
I september 2025 la huvudskyddsombudet ett skyddsstopp. Det gällde en maskin där medarbetarna riskerade utsättas för kemikalier, vilket flera på golvet uttryckt stor oro över.
Några veckor senare blir han inkallad till ett möte med tre höga chefer. Han spelar in samtalet, som Dagens Arbete har tagit del av.
Där hörs huvudskyddsombudet fråga om det gäller hans anställning och om han behöver ha med sig en facklig representant, men får inget svar.
Han får kritik för hur han gått till väga och får höra att det hade funnits ”tusen andra sätt att angripa problemet”, att det inte lyfts en enda ”concern” i frågan.
– Men det stämmer inte. Jag berättade att en kollega pratat med två av cheferna om problemet vid flera tillfällen, men att det aldrig kommit in i något system, berättar han.
Sedan kliver HR-chefen in i samtalet. Han säger att huvudskyddsombudet har all rätt att göra ett skyddsstopp, att det inte är det som kritiseras.
”Men jag är besviken på dig, X. Inte på din roll som skyddsombud, utan som dig som person, som medarbetare. Jag tycker inte att du fungerar på jobbet. Jag tycker att det är katastrof. Katastrof.”
”Jag är helt ointresserad av din förklaring”
Exemplet han ger handlar om att huvudskyddsombudet bett om att få en ny dator. HR-chefen beskriver det som att skyddsombudet har ”mållås” på datorn och hade fortsatt fråga om den, trots att han fått nej. När skyddsombudet ber att få förklara – att han bett om en dator som skyddsombuden på avdelningarna kunde dela på – blir han avfärdad.
”Jag är helt ointresserad av din förklaring. För det du säger, det går rakt in här och ut här. För jag har inget förtroende för dig. Som medarbetare.”
Trots att HR-chefen säger att mötet inte handlar om skyddsstoppet så återkommer cheferna till det. Platschefen säger att hon är besviken och att processer inte följs, men ger inga konkreta exempel utom att huvudskyddsombudet inte var på senaste mötet med skyddskommittén – något han avstod ifrån för att hinna lägga skyddsstoppet.
Den tredje chefen tar också upp skyddsstoppet igen. Han hävdar att huvudskyddsombudet inte gick att nå, vilket huvudskyddsombudet säger inte stämmer.
Då hoppar HR-chefen in och säger igen att de inte kritiserar huvudskyddsombudets uppdrag, utan att han går sin egen väg. Han nämner att en annan chef tycker att något var jobbigt med huvudskyddsombudet, något HR-chefen själv också tycker. Men ger inga exempel.
– Det var nästan övermäktigt mycket (som var jobbigt, reds. anm). Det var nästan allt faktiskt. Nu när jag tänker efter.
Sedan frågar HR-chefen om huvudskyddsombudet vill jobba kvar på Cytiva, om han tycker det är roligt eller om han vantrivs och om han tycker företaget är ”kasst”. Huvudskyddsombudet säger att han trivs och att han tycker att samarbetet fungerar bra.
HR-chefen säger att ingen av cheferna delar den uppfattningen.
”Vad tänker du om det då?” frågar HR-chefen huvudskyddsombudet.
”Det är väl märkligt att höra”, svarar huvudskyddsombudet.
”Ingen uppfattning du fått tidigare?”
”Nej.”
”Jamen det var väl vad vi ville just i dag. Får vi se vad som … det är ju bara måndag. Får se om vi kanske måste träffas igen.”
Det tidigare huvudskyddsombudet berättar att under mötet tänkte han att de inte skulle få knäcka honom, men att han efteråt kände sig väldigt utsatt.
– Min känsla är att det inte var datorn de var sura över egentligen. Utan det var skyddsstoppet och de ville att jag skulle säga upp mig.
Några månader efter mötet får huvudskyddsombudet sparken. Men inte på grund av något som togs upp på mötet, utan för att arbetsgivaren gått igenom in- och utstämplingstider tre år tillbaka och sett att det funnits frånvaro som inte registrerats. Något som aldrig tagits upp tidigare.
– Det var allt ifrån sex minuter till en timme. De jämförde bland annat tider mellan stämpelklocka och passerkortsläsare. När det gällde längre avbrott handlade det ofta om läkarbesök som jag pratat med min chef om, men det var inget den chefen erkände när det togs upp i det här sammanhanget, berättar det tidigare huvudskyddsombudet.
Han tog ingen strid mot arbetsgivarens beslut, utan lämnade arbetsplatsen i början av 2026.
– Man kände sig mobbad, som på högstadiet igen.
Någon månad senare beslutar den tredje klubbstyrelsen på tio år på Cytiva att avgå. Och den här gången finns det ingen som är beredd att driva klubben vidare.
Både Karin Hjort och det tidigare huvudskyddsombudet framhåller hur bra de trivs på sina nya respektive arbetsplatser.
– Man blir respekterad och värderad som en medarbetare. Men på Cytiva, kollektivarna som stod på golvet, vi var verkligen crap. Vi var inte värda något, säger Karin Hjort.
Det tidigare huvudskkyddsombudet ger en liknande beskrivning.
– Här bryr man sig om sina medarbetare och respekterar varandra. Folk frågar hur man mår, man får en klapp på axeln när man gjort något bra. Sånt som jag aldrig upplevt med min förra arbetsgivare. Jag är en helt annan människa i dag, jag mår bättre.
Dagens Arbete har under flera månader sökt Cytiva för en intervju. De har också fått möjlighet att kommentera det som framkommer i denna artikel, men inte återkommit. I ett tidigare uttalande skriver de att de känner sig främmande för beskrivningen av samarbetet med IF Metall-klubben och att de vill se en sådan klubb på arbetsplatsen även framöver.
tillverkar utrustning till läkemedelsbranschen
Cytiva är ett life science-bolag och utvecklar och producerar teknik inom läkemedelsbranschen.
I fabriken i Umeå tillverkas laboratorie- och tillverkningsutrustning som används vid forskning och tillverkning av biologiska läkemedel och vacciner.
För cirka fem år sedan fick bolaget nya ägare och bytte namn från GE Healthcare. Bolaget finns i Uppsala och Umeå och har totalt
2 170 anställda i Sverige.
Ingen vågar dela artikeln, i alla fall vi som fortfarande jobbar kvar. Rädslan att få sparken är för stor, dom anställda är lite äldre och vill inte riskera det i dagens lågkonjunktur. Det förekommer vidrigheter dagligen på arbetsplatsen som gud glömde och jag hoppas på en större granskning av detta företag så att allt kommer upp till ytan. Jag personligen söker nytt jobb, vill verkligen inte vara kvar hos Sveriges sämsta arbetsgivare.