SD: Arbetsmiljöarbetet hämmas av politiskt käbbel
Den med mest förtroende ska kunna bli skyddsombud, oavsett politisk hemvist eller fackligt medlemskap, skriver Sverigedemokraternas Magnus Persson.
Debatt Det behövs en statlig kriskommission som tar ett helhetsgrepp kring dödsolyckor i arbetslivet. Den kanske viktigaste förebyggande åtgärden mot dödsolyckor handlar om trygghet i anställningen, skriver Ali Esbati och Ciczie Weidby (V).
Om skribenterna
Ciczie Weidby är ersättare i arbetsmarknadsutskottet (V)
Ali Esbati är arbetsmarknadspolitisk talesperson för Vänsterpartiet.
Det kan aldrig accepteras att människor dör till följd av sitt arbete. Varje dödsfall är ett misslyckande för arbetsgivaren och samhället. Att döden på jobbet inte uppmärksammas i samhällsdebatten på ett sätt som står i proportion till antalet drabbade är i sig en följd av att vi lever i ett klassamhälle.
För att motverka dödolyckorna och stärka ansvarsutkrävandet, krävs kraftfulla åtgärder. Vänsterpartiet har bland annat föreslagit att det bör tillsättas en statlig kriskommission med uppdrag att ta ett helhetsgrepp kring dödsolyckor i arbetslivet och föreslå konkreta åtgärder för att vända utvecklingen. I en sådan kommission bör företrädare för fack, arbetsgivare och berörda myndigheter ingå.
Den kanske viktigaste förebyggande åtgärden, handlar om generell trygghet i anställningen. I dag har många arbetstagare en otrygg anställning. Det gör att de inte vågar säga ifrån och motverka arbetsmiljöproblem på sin arbetsplats – av rädsla för att förlora jobbet.
Otryggheten hänger också ihop med arbetets organisering. Som en ung kille som jobbat med många korta jobb hos underentreprenörer säger i Elinor Torps artikel i den här serien ”Drar man facket på en firma är man körd. Arbetsgivaren låter bara bli att ringa och anlitar någon annan på listan.”
Att döden på jobbet inte uppmärksammas i samhällsdebatten på ett sätt som står i proportion till antalet drabbade är i sig en följd av att vi lever i ett klassamhälle.
De otrygga anställningarna måste begränsas och anställningstryggheten förbättras. Trygga arbetstagare som vågar stå upp mot arbetsgivaren och påtala risker och brister i arbetsmiljön är en grundförutsättning för att motverka arbetsmiljöproblem och arbetsplatsolyckor – i värsta fall med dödlig utgång.
I det förebyggande arbetet har skyddsombuden en central funktion. I dag motarbetas många skyddsombud av sina arbetsgivare vilket gör att ett stort antal skyddsombud, främst inom LO-yrken, hoppat av sina uppdrag (Arbetet 27/1).
För att stärka skyddsombuden vill vi bland annat tillföra mer resurser till skyddsombudsverksamheten, reglera skyddsombudsutbildningens längd i arbetsmiljölagen (minst 5 dagar), införa en lagstadgad rätt till vidareutbildning och fortbildning för skyddsombud motsvarande en dag per år och utöka de regionala skyddsombudens tillträdesrätt.
En del av DA:s granskning fokuserar på det rättsliga efterspelet till de dödsolyckor som sker. Granskningen visar att det i genomsnitt tar 1 000 dagar innan åtal väcks. Därefter kan det dröja över ett år innan domen faller. Det är helt oacceptabelt. Utredningstiderna behöver kortas och arbetsmiljömål behöver prioriteras mer inom rättsväsendet. Det kräver såväl riktade anslag som lagändringar.
• Rättsväsendets arbete med arbetsmiljöbrott måste stärkas. Det kräver mer resurser: fler poliser, utredare och åklagare som arbetar specifikt med arbetsmiljöbrott.
• Arbetsmiljölagstiftningen måste förändras i linje med miljöåklagare Christer B Jarlås förslag: dels bör en arbetsmiljöbalk införas, dels bör arbetsmiljöansvaret förtydligas så att det tydligt framgår att den arbetsgivare som har huvudansvar för en arbetsplats också har ansvar för arbetsmiljön för samtliga arbetstagare som arbetar där – oavsett arbetsgivare (DA 18/1).
• Sverige bör ta intryck av hur man arbetar med arbetsmiljöbrott i Norge som har betydligt kortare utredningstider än Sverige, och där man har fått till viktiga principiella domar som klargör rättsläget, vilket framgår av den norska domaren Rune Bård Hansens inlägg (DA 4/2).
Ett rimligt första steg är därför att tillsätta en statlig utredning med uppdrag att se över hur den svenska arbetsmiljölagstiftningen fungerar i dag, analysera hur den norska motsvarigheten fungerar och lämna förslag på hur den svenska lagstiftningen bör förstärkas.
