Industriarbetarnas tidning

Vi publicerar ett urval av artiklar från Dagens Arbetsmiljö, ett magasin som riktar sig till skyddsombud och förtroendevalda inom LO, men även andra som jobbar med arbetsmiljö.

Osäkert anställda vågar sällan larma

10 december, 2020

Skrivet av

PERSPEKTIV Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat, skriver Elinor Torp.

Elinor Torp.

Vi får räkna med att skada oss eller i värsta fall dö. Det borde inte vara så, men jobbar man för en entreprenör måste man ha med det i beräkningen.

Så sa ett lokalt skyddsombud till mig för några år sedan. Medan arbetet blivit säkrare för direktanställda vid stora industrier, byggbolag och kommuner har riskerna ökat för människor som plockas in.

Underhåll och reparationer, rivning och sanering, de snabba utryckningarna, pek-jobben, ”ni-skulle-inte-kunna-ta-och-fixa-det-där-också-när-ni-­ändå-är på plats” görs i dag av inhyrda. 

Arbetsmiljöverket kodar inte för anställningsform när olyckor sker, vilket gör det svårt att belägga.

Men efter att ha granskat villkoren i arbetslivet under många år så talar händelserna sitt tydliga språk. 

Ung. Uthyrd. Utländsk. 

Här har vi arbetskraften som lever farligast på jobbet. På en och samma arbetsplats kan riskerna för att råka ut för en olycka skilja sig åt radikalt. 

Fallet jag granskat djupast är kalkugnsolyckan. Nordkalk var vid den här tiden ett eget företag inne på SSAB:s område i Luleå. I likhet med SSAB anlitade Nordkalk entreprenörer för underhållet.

Månaderna efter döds­olyckan, våren 2012, passerade varje dag 900 kollektiv­anställda genom stålverkets grindar. I snitt utfärdades 60 passerkort till entreprenörer varje dag. När de satte i gång att jobba löpte de betydligt större risk att skada sig. Trots att de inhyrda bara var en bråkdel så många råkade de ut för lika många svåra olyckor som SSAB:s egen personal. 

Kalkugnsolyckan var belysande på många sätt. Inte mindre än sex olika firmor var involverade i jobbet. Ingen visste något om anläggningen eller hur farligt det var att vistas där. 

Ung. Uthyrd. Utländsk. 
Här har vi arbetskraften som lever farligast på jobbet.

Unga killar ringdes in med kort varsel. Och det slarvades med riskbedömningar. Vem hade ansvaret? Över fem år tog det innan de anhöriga fick någon klarhet i rätten – och sju år till slut­giltig dom. Förödande lång tid när man förlorat sitt barn i en obegriplig olycka. 

Ryckigheten i det nya arbetslivet är en stor för­klaring till varför dödsolyckorna sker. Hur arbetet är organiserat. Inhyrda nere i kedjorna ges inte alltid förutsättningar att göra jobben på ett säkert sätt. Och skyddstänket på de mindre firmorna är sällan lika utvecklat som hos de stora.

Dödsolyckorna fortsatte också att ske inne på SSAB:s område i Luleå. IF Metalls bägge huvudskyddsombud förklarade för arbetsgivaren att entreprenörerna måste tas med i säkerhetsarbetet. Facket ordnade workshops för de firmor som vistades innanför grindarna.

Även fackförbund och huvudskyddsombuden högst upp behöver alltså lära av dödsolyckorna och inkludera de inhyrda. 

Enkelt är det inte. Osäkert anställda vågar sällan larma. Tystnaden är total. En kille, 33 år, som jobbat för sexton olika entreprenörer an­litade av de stora industrierna berättade att inhyrda som påtalar brister inte blir långvariga. 
”Drar man facket på en firma är man körd. Arbetsgivaren låter bara bli att ringa och anlitar någon annan på listan.” 

Baksidan av det flexibla arbetslivet. 

Ju fler kockar, desto sämre soppa. Slitet ordspråk, men passande för arbetslivet i dag. Med flera olika aktörer närvarande på en och samma arbetsplats är det inte så konstigt att säkerheten blir lidande.

I värsta fall kan uppdraget sluta i en katastrof. För vad rör sig i ledningarna på pappersbruket, vilket material finns i väggarna på skolan som ska renoveras av firmor i flera led, vad gömmer sig i rören som mekanikerna under tidsbrist plockar isär? Lut, svavelväte, asbest … Listan på kemiska tillbud och olyckor i Sverige i dag är lång, ämnen som vid reparationer och rivningsarbeten läcker ut på intet ont anande underentreprenörer nere i kedjorna. Ibland har de änglavakt. Ibland går det riktigt illa.

Ansvaret är tudelat. Beställaren i toppen ansvarar för samordningen, själva platsen. Entreprenörerna har också ansvar, för sin personal. Och som skyddsombud måste du våga berätta om bristerna du ser – i tid. 

Under de nio år som gått sedan en ung kille fick sina organ sönderfrätta av arbetet på kalkugnen i Luleå har en del ändå hänt. I dag används begreppet arbetsmiljöbrott oftare i media och av de första poliserna på plats. Så måste det vara för att dödsolyckorna ska kunna utredas. Även om det inte finns något uppsåt bakom – ingen arbets­givare vill döda sin personal – så genas det titt som tätt med säkerheten för att få ner kostnaderna.

Vad som först ser ut som en olycka kan mycket väl vara ett brott. Ett arbetsmiljöbrott. Och människor som kanske just bara påbörjat sitt arbetsliv mister livet.

Som Johan, på kalkugnen, den 1 november 2011.

Artikeln är tidigare publicerad i magasinet Dagens Arbetsmiljö.

Mer om kalkugnsolyckan 2011

Hovrätten fastställer tingsrättsdom

Hovrätten för övre Norrland fastställer tingsrättens dom i Nordkalkmålet där den förra platschefen dömdes för fyra fall av arbetsmiljöbrott och Nordkalk dömdes till att betala tre miljoner kronor i företagsbot.

Nordkalk: ”Ansvaret ligger på entreprenörerna”

(UPPDATERAD) Nordkalks advokater hävdar att de som hade ansvaret när olyckan hände 2011 var ett entreprenörsföretag och inte ett bemanningsbolag. Därför ligger huvudansvaret där, inte hos Nordkalk.

”Han har ett gott hjärta i grunden”

”Han har ett gott hjärta i grunden”

(UPPDATERAD) Hovrätten i Umeå har nu inlett rättegången mot företaget Nordkalk. Dagens Arbete rapporterar om efterspelet till en drygt sex år gammal olycka som dödade en person och skadade flera andra.

Ny rättegång om kalkugnsolyckan

Ny rättegång om kalkugnsolyckan

I morgon startar rättegången mot Nordkalk vid hovrätten i Umeå om olyckan vid kalkugnen i Luleå 2011, som krävde Johan Löfroths liv. Hans mamma Ewa Löfroth vill ha ett avslut: ”Jag hoppas att hovrätten markerar att så här får det inte gå till. Annars behöver vi inga lagar i Sverige”, säger hon.

”Med lite tur har jag spelat roll”

”Med lite tur har jag spelat roll”

Fyra år efter olyckan på Nordkalk. I dag: Konsult? Föreläsare? ”Jag kallar mig inte för nånting, känner inte att jag har nån titel”, säger Gustaf Seppelin Solli på hotell Havanna i Varberg.

DA kan vinna pris för historien om Gustaf

DA-reportern Elinor Torp nomineras till fackförbundpressen pris för bästa berättande text.

Från olycka till dom

Från olycka till dom

Två uppmärksammade dödsolyckor – i två olika länder. I Finland tog det 38 månader från olycka till dom, i Sverige 64 månader. DA visar att en av förklaringarna är dåligt utbildade poliser och överbelastade åklagare.

Nordkalk överklagar Gustaf-domen

Nordkalk överklagar domen för kalkolyckan i Luleå för drygt fem år sedan. Företaget går emot tingsrättens bedömning att de drabbade var inhyrda och att arbetsmiljöansvaret låg hos Nordkalk.

Nordkalks böter: 4 promille av omsättningen

Gårdagens dom gav Nordkalk en företagsbot på 3 miljoner kronor. Det motsvarar fyra tusendelar av företagets omsättning, eller 1,5 dags försäljning. Kritikerna pekar på Norge där det inte finns något tak för bötesbeloppen.

”Inte ens smäll på fingrarna”

”Inte ens smäll på fingrarna”

Gustaf Seppelin Solli är nöjd med att företaget fälls, men reagerar på platschefens villkorliga dom och på att Nordkalk fick rabatt på företagsboten.

Nordkalk fälls i Gustaf-fallet

Nordkalk fälls för olyckan i Luleå för drygt fem år sedan. Den dåvarande platschefen på anläggningen i Luleå fälls också för grovt arbetsmiljöbrott.

”Arbetarklassen får aldrig vara spännande”

”Arbetarklassen får aldrig vara spännande”

I dag delas årets Ivar Lo-pris ut till författaren Anneli Jordahl – som samtidigt debuterar som krönikör i DA. Hennes återkommande tema är klasskillnader: ”Det finns många som tycker att detta samhället är inte för mig”.

Arbetsplatser lider brist på omsorg

Arbetsplatser lider brist på omsorg

”Få arbetsplatsolyckor får rättsliga efterföljder. Och därför kan det fortsätta. Nya risker tas, eftersom arbetares liv anses väga lätt”, skriver författaren Anneli Jordahl.

Ensidigt drev mot Nordkalk enligt försvaret

Nordkalk har fått hela skulden för det som gick fel, trots att ansvaret låg på andra, menar försvaret. Deras slutplädering fick avsluta rättegången. Dom meddelas den första mars.

Håller de svartaste tankarna för sig själv

Håller de svartaste tankarna för sig själv

Gustaf Seppelin Solli är fortfarande förbannad på Nordkalk och tycker att straffet som åklagaren yrkar på är för mesigt. – Jag kommer alltid att bära det här med mig.

”Platsledningen borde ha insett riskerna”

Efter tio dagar är Nordkalkrättegången inne på sitt avslut. Kammaråklagaren yrkar på villkorlig dom och böter för Nordkalks dåvarande platschef.

”Huvudentre­prenören ska ha ansvaret”

”Huvudentre­prenören ska ha ansvaret”

”Olyckan på Nordkalk i Luleå är ett tydligt exempel på hur uppluckringen av arbetsgivarens ansvar kan få ödesdigra konsekvenser”, skriver Ali Esbati, V, och vill bland annat införa lag på att företaget som tar in underleverantörer är ansvarigt för säkerheten, se fler inspektioner och krav på kollektivavtal vid offentliga upphandlingar.

”Jag såg skinnet rinna av dem”

”Jag såg skinnet rinna av dem”

Torsdagen var vittnenas dag i Nordkalkrättegången i Luleå. Det blev berättelser om dålig information vad man skulle göra olycksdagen, om ångest och social fobi – och om stor sorg.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.