”Du får glömma allt, men inte mig”

Skriver om pappa Boken om folkmusiklegenden Izzy Young och hans väg in i demensen är en rörande skildring av hur barn blir föräldrar.

Gripande debut

Titel: Glöm allt men inte mig.

Författare: Philomène Grandin, skådespelare och programledare. Boken är hennes författardebut.

Förlag: Albert Bonniers Förlag.

Sidor: 272.

Utgivningsdag: Finns ute nu.

Hon är sju och pappa ska bjuda på glass.

Sommarlovet har tömt Stockholm på kompisar. Kvar i den varma, gråa asfalten är några envisa duvor, flickan och hennes pappa. De köper en halvliters GB-glass, nougat och vanilj. Kanske godare än pinnglass, framför allt billigare. Pappan förfogar inte över mer pengar än vad han för tillfället har på fickan.

Ur kavajen drar han ”två illa diskade teskedar och en hyfsat ren matkniv från besticklådan därhemma”. Han delar glasspaketet med samma precision som han lärde sig att skära upp bröd på familjebageriet i New York.

Flickans pappa heter Izzy Young, ”han som upptäckte Bob Dylan”.

Philomène Grandins bok Glöm allt men inte mig är en kärleksfull, men uppriktig skildring av en pappa som har mer ordning på sina Jack Kerouac-signerade böcker än på pengar och papper. När han är åttio upptäcker dottern att pappan ännu inte ansökt om pension.

När Dylan som nittonåring kommer till New York söker han upp Izzy Young och hans butik Folklore Center. I sina memoarer berättar Dylan: Hans röst var som en bulldozer och verkade alltid för högljudd för den lilla lokalen. Izzy var ständigt en smula irriterad över det ena eller det andra. Han var sentimentalt godhjärtad, i själva verket en romantiker. I hans ögon glittrade folkmusiken som guld.

Izzy Young arrangerade Dylans första konsert i New York. 1973 flyttade han till Stockholm där han öppnade samma sorts butik med noter, böcker, skivor, intima konserter.

I Sverige föds Philomène. Folklore centrum blir hennes andra hem. Saknar de bostad sover de i källaren under butiken. Eller i andras lägenheter. Snälla vänner ställer upp. Men jag gillar inte deras hem … Vill ha ett eget badrumsskåp, slippa dela med sådana som är bortresta och som jag knappt känner. Min tandborste bredvid deras gamla.

Boken pendlar mellan hur pappan tog hand om henne som liten och hur hon tar hand om honom när han åldras och går in i demensen. En berättelse om en unik relation mellan far och dotter, och om ett allmängiltigt dilemma: hur räcka till för en åldrande förälder när jag har mitt eget liv?

Bokens titel? I en hiss känner inte den 88-åriga pappan igen sin dotter i de nya glasögonen. Han säger: ”Så, vad jobbar du med?” Hon spänner ögonen i honom: ”Du får glömma allt, men inte mig.”

När Dylan tilldelas Nobelpriset bjuds Izzy Young till festen. Blöja under den inhyrda fracken. Dottern följer med, utrustad med plasthandskar i handväskan om olyckan skulle vara framme. Varken Izzy eller Philomène, utbildad skådespelare, betros att läsa tacktalet i Dylans frånvaro. Men Patti Smith tillåts staka sig till frackpublikens jubel.

Något år senare är Izzy och dottern på Waterfront i Stockholm. Efter några
låtar frågar Izzy vad det är för show. ”Dylan”, viskar Philomène. Han ser chockat på henne och pekar:

– Är det där Dylan?

Efter konserten sliter folk i honom. ”Izzy! Izzy!”

Han driver sitt Folklore centrum tills han blir nittio. Vid dödsbädden läser dottern hans favoritdikt av vännen Allen Ginsberg, Father Death Blues.