Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

När vi hellre letar efter myskoxar

16 april, 2021

Skrivet av

Krönika En utsatt omhändertagen flicka vädjar för sitt liv. Men vem orkar väl lyssna på det, skriver Alexandra Pascalidou.

Alexandra Pascalidou är journalist och författare.

En flicka flimrar förbi i mitt instagram-flöde. Hennes blick tränger genom skärmen och in i mitt mammahjärta. Några nödrop från individer uppmanar mig att uppmärksamma den försvunna flickan. Senast hon sågs var fredagen den 22 januari klockan 09.15 när temperaturen sjönk till 22 minusgrader i Linköping.

Zipporah är tolv år gammal med lockigt hår. 165 centimeter lång och 48 kilo. Vid försvinnandet var hon klädd i svart jacka, gul tröja, blå jeans och svarta skor. Utan pengar och busskort.

När jag kramar min tolvåriga dotter dyker Zipporahs ansikte upp. Efter lite luskande får jag kontakt med hennes sextonåriga syster Jemimah som berättar att lillasystern rymde efter att socialtjänsten hade placerat henne på ett jourhem där hon vanvårdades. ”Jag längtar hem till mamma och pappa och mina syskon”, säger hon gråtande i en ljudinspelning som systern skickar.

Om vi bortser från orsakerna till placeringen, då detta är en krönika som omöjligt kan rymma komplexiteten och sårbarheten i den här historien, så kvarstår faktum: flickan vädjade och varnade om att hon skulle skada eller döda sig själv.

Utan att bli hörsammad.

Även ett omhändertaget barn har rätt till skydd, omsorg, trygghet och allt det som den numera lagfästa Barnkonventionen stipulerar. Kanske är det dessa barn som behöver värnas än mer. Ändå dröjde det två timmar innan socialförvaltningen ringde polisen och anmälde att Zipporah hade ”avvikit”. Inte försvunnit. När familjen gick till polisen tog det två dagar innan anmälan registrerades.

Myndigheterna tog helg och hänvisade den förtvivlade familjen till socialjouren. ”Våra snälla grannar och vår stödperson Tommy hjälpte oss att anmäla henne till Missing People” säger Jemimah.

Familjen som flydde Kongo kom till Sverige för fem år sedan. ”Mamma ville att vi skulle få en bra utbildning”, säger Jemimah som vill bli advokat för att kämpa för rättvisa. Men nu handlar allt om att hitta lillasystern vid liv.

Polispatruller har gjort husrannsakningar och cirkulerar runt hemmet.
”Vi är så rädda för i Afrika dödar poliser folk. Vi ställer frågor men de vill inte ens prata med oss. Det gör ont att de inte tror på oss”, säger sextonåringen som dagligen går ut och letar efter lillasystern. ”Vi litar inte på polisen eller på socialen längre. Vi har tappat hoppet”, säger hon och jag tänker att tilliten utgör demokratins fundament.

En tolvåring försvinner spårlöst och tystnaden ekar. Var är den kollektiva indignationen och massiva mobiliseringen? Var är löpsedlarna och efterlysningarna?

I Aftonbladet läser jag: ”Jag hoppas verkligen att … lever, men det är tufft nu med den djupa snön.” Artikeln handlar om den spårlöst försvunna Brutus. En myskoxe.  

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

El är inte dyrt – det är slöseriet som är det

El är inte dyrt – det är slöseriet som är det

Kan vi inte debattera hur vi kunde hamna med uppvärmda utomhusbad och två bilar var i stället, skriver industriarbetaren Kennet Bergqvist.

Det behövs gränsvärde för svetsrök – snabbt

Det behövs gränsvärde för svetsrök – snabbt

Svetsrök kan orsaka flera allvarliga sjukdomar, som cancer och KOL, och även påverka foster. Arbetsmiljöverket bör snabbt ta fram ett gränsvärde utifrån de nya kunskaper som kommit fram de senaste åren, skriver sex arbetsmiljöforskare.

Vi är med och bygger ett hållbart samhälle

Vi är med och bygger ett hållbart samhälle

Som industriarbetare ser jag att det är Socialdemokraterna som bär våra frågor. Och det är upp till oss att hjälpa dem att driva dem ännu bättre, skriver pappersarbetaren Jim Svensk Larm.

Nano kan bli en ny asbestskandal

Nano kan bli en ny asbestskandal

Facken och arbetsgivarna måste lära sig att hantera nano på ett säkert sätt. Det brådskar, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

Facket får hantera skadorna

Facket får hantera skadorna

Krönika Man kan vara arg på las-uppgörelsen, men vad vi behöver nu är en ny politik, skriver GS-fackets ordförande Per-Olof Sjöö.

Vi är lika i mycket, jag och jag på nätet

Vi är lika i mycket, jag och jag på nätet

Min nya vän på internet är precis som jag. Precis som jag, skriver Carl-Einar Häckner.

Nu jämnar vi ut skillnaderna

Nu jämnar vi ut skillnaderna

På papperet ska det inte vara någon skillnad mellan tjänstemän och arbetare. Nu är det dags att vi får fram avtal som gör att det också blir verklighet, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.

Stoppa myterna om nya las

Stoppa myterna om nya las

När vi diskuterar nya las är det viktigt att vi pratar om vad som faktiskt står i överenskommelsen. Allt annat förlorar vi på, skriver vi Marie Nilsson.

Livet på landet – så lätt är det inte

Livet på landet – så lätt är det inte

Krönika Kan man som klyschig stockholmare få svära över sin övergivna åkerlapp, frågar sig författaren Sven-Olof Karlsson.

”Nämen, om man skulle välja bort att slita ut sig”

”Nämen, om man skulle välja bort att slita ut sig”

Man kan förstås säga att jag kan utbilda mig och ta ett jobb med bättre lön och på så sätt höja pensionen. Men Sverige skulle må ganska dåligt om alla som jobbade inom exportindustrin bytte jobb, skriver industriarbetaren Marcus Raihle.

DA granskar skuggsamhället

Sverige har ett nytt laglöst arbetsliv. I industriområden, i skogen, inuti bilverkstäder och på byggen bor människor som kommit hit för att arbeta. De arbetar för löner långt under de som svenska arbetare skulle acceptera och är mycket utsatta.

Stats­ministerns städerska: Den som pratar förlorar jobbet

Städerskans arbetsliv innan hon kom till statsministerns villa kantas av skällsord, hot och oärliga chefer. Här är hennes version. Om hur det är att jobba som papperslös i Sverige.

Bortstädad: Mannen som försvann

Han kom från Mongoliet, skadades allvarligt. Och försvann från landet. Han är bara en av många som mist eller nästan mist sitt liv i Sveriges nya laglösa arbetsliv.

Så har skugg­samhället vuxit fram

En rad politiska beslut har lett fram till ett laglöst arbetsliv där människor utnyttjas. Kontroller har slopats och det har lett till ökat fusk. Terrordådet på Drottninggatan blev en ögonöppnare.

”Jag var inte ens en hund i chefens ögon”

Sverige har fått ett nytt laglöst arbetsliv. I industriområden, i skogen, inuti bilverkstäder och på byggen bor människor som kommit hit för att arbeta. Wilder sov i sin arbetsgivares garage i fyra och ett halvt år.

Här är delegationen som ska stoppa brott i arbetslivet

Ola Pettersson, chefsekonom på LO, blir ordförande för regeringens satsning mot arbetslivskriminalitet. I dag presenterade arbetsmarknadsministern delegationen.  

”Hon jobbade 60 timmar i veckan – utan lön”

Kvinnorna i skuggsamhället är utsatta. DA:s Elinor Torp berättar om utpressning, uteblivna betalningar, skador och löner som inte går att leva på.

Arbetsgivaren som ville vara laglig

Anto försökte göra rätt. Men konkurrerades ut av kriminella. Bolaget som anlitat hans firma var skyldigt honom miljoner. Svensk domstol lyfte inte ett finger, vittnar han om. Skulderna växte. Än i dag har Anto svårt att höra ljudet av kuvert som öppnas.

”Kriminella arbetsgivare måste bort”

Arbetslivskriminaliteten har fått politisk uppmärksamhet. På kort tid har många med makt vaknat, skriver Dagens Arbetes Elinor Torp.