Industriarbetarnas tidning

Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.

Vad SR-bossen borde ha sagt

25 november, 2020

Skrivet av

Krönika Sveriges Radio är inte en rasistisk arbetsplats. Men rasismen finns även där, skriver Alexandra Pascalidou.

Alexandra Pascalidou är journalist och författare.

Nyligen skrev 39 medarbetare på Sveriges Radio ett upprop mot rasismen, diskrimineringen och mångfaldsbristen. Det var vittnesmål om förminskande och misstänkliggörande på ett public service-bolag reglerat av ett sändningstillstånd som föreskriver att programverksamheten ska bedrivas utifrån ett mångfaldsperspektiv.

”Hur kan vi förvänta oss att andra ska våga bryta tystnads­kulturer när inte ens journalister ­vågar göra det?”

Radiochefen svarade att hon blev ”superledsen”, att uppropet innehöll ”faktafel” och att SR inte är ett rasistiskt företag. Hur kan det vara faktafel när medarbetare, som till vardags skildrar världen, vittnar om vad de själva utsatts för?

Med all respekt för radiochefen har jag skrivit svaret hon borde ha lämnat:

Kära modiga medarbetare, jag hör er. Jag ser er. Jag känner med er.

Jag sa att jag blev ledsen men jag antar att ni är ännu ledsnare eftersom ni skrev detta långa brev. Er uppgift är att leverera journalistik i världsklass, inte att utbilda oss andra i mångfald, inkludering, meritokrati och demokrati. Förlåt för att ni tvingats offra värdefull tid på att sammanfatta dessa nedslående erfarenheter som står i bjärt kontrast mot den arbetsplats jag vill forma och leda.

SR ska vara ett tryggt rum för alla. Även de som saknar majoritetens medfödda privilegier. Även om vi ska vara opartiska i rapporteringen står vi inte opartiska inför orättvisor. Här väljer vi sida enligt demokratiparagrafen 5:2. Vi värnar alla människors lika värde och vi tar avstånd från diskriminering och alla sorters rasism. Även om det ibland handlar om omedvetna fördomar vädrade vid kaffeautomaten.

Journalister är också människor med egna tillkortakommanden, sympatier och antipatier. Journalister präglas också av köns- och klasstillhörigheter, identiteter, uppväxtvillkor och allt som formar oss människor. Vi behöver alla fråga oss vilka destruktiva normer och fördomar vi bär på och hur vi behandlar varandra.

Det är inte ni som påtalar problemet som är problemet. Det är de som utsätter er. Alla som osynliggjort, förminskat, förödmjukat er. Alla som inte förmått blicka bortom er hår- och hudfärg, hemadress eller hemland. Å allas vägnar ber jag om ursäkt.

Bossen borde tacka både namnkunniga och anonyma som inte vågat signera med namn av rädsla för repressalier. Hur kan vi förvänta oss att andra ska våga vara visselblåsare och bryta tystnadskulturer när inte ens journalister vågar göra det?

SR är inte en rasistisk arbetsplats. Men rasismen finns även där. Precis som överallt. Eftersom public service har ett demokratiskt uppdrag som kräver att vi ska spegla Sverige, så borde bossarna borga för att alla ska behandlas och bemötas med den respekt de förtjänar.

Varenda redaktion borde bli varse om mekanismerna och mikroaggressionerna. Alla kompetenser och kapaciteter borde värderas och värdesättas rättvist. SR:s uppgift är ju att ge människor röster och låta sanningar sabba stämningen emellanåt.

Bossen borde också tacka för förtroendet. För att de vågar och visar på takhöjden. Förändring förutsätter mod. Modet att lyssna och lära.

Kommentera

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

Du kanske också vill läsa…

”Språksvårigheter är inte ett skäl att jobba på Samhall”

”Språksvårigheter är inte ett skäl att jobba på Samhall”

SD: Samhall får inte bli en uppsamlingsplats för Sveriges misslyckade integrationspolitik.

”Ansvaret är politikernas –  Samhall måste reformeras”

”Ansvaret är politikernas – Samhall måste reformeras”

C: Stödet till funktionshindrade måste följa personen och inte gå i klumpsumma till Samhall.

”Kravet på affärsmässighet måste bort”

”Kravet på affärsmässighet måste bort”

Det är uppenbart att det sociala uppdraget och kravet på affärsmässighet i praktiken inte går att förena, skriver Ciczie Weidby och Ali Esbati (V).

V: Otrygga anställda vågar inte larma om riskerna

V: Otrygga anställda vågar inte larma om riskerna

Ali Esbati och Ciczie Weidby: Det behövs en statlig kriskommission som tar ett helhetsgrepp kring dödsolyckor i arbetslivet

Mens är en arbetsmiljöfråga

Mens är en arbetsmiljöfråga

Att industrin är en mansdominerad bransch innebär inte att vi kan strunta i arbetsmiljön för de som har mens, skriver IF Metalls förbundsordförande Marie Nilsson.

Samhall har städat bort sin själ

Samhall har städat bort sin själ

Människovärdet offras på vinstmaximeringens altare, skriver DA:s chefredaktör Helle Klein.

L: Fler ska våga slå larm på arbets­platserna

L: Fler ska våga slå larm på arbets­platserna

Det måste bli lättare att att rapportera in brister anonymt, skriver Liberalernas Arman Teimouri och Malin Danielsson.

Så löser Norge brotten på halva tiden

Så löser Norge brotten på halva tiden

Norge har klart kortare utredningstider vid arbetsmiljöbrott än Sverige. Hur vi jobbar kan kanske därför ses som förslag på förbättringar hos er, skriver norska domaren Rune Bård Hansen.

Vi är skydds­ombuden som inte duger

Vi är skydds­ombuden som inte duger

Så här ser våra dagar ut när vi ser till att arbetsplatserna är säkra. Vi räddar liv, skriver regionala skyddsombudet Linda Forså.

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

”Arbets­platserna ser inte ut som när lagarna skrevs”

Lagstiftaren och domstolarna behöver lära sig om den förändring som skett på arbetsmarknaden, skriver åklagaren Christer B Jarlås.

Sjuka Samhall

HR styr allt men slipper ta ansvaret

HR styr allt men slipper ta ansvaret

Dagens Arbetes Elinor Torp om en yrkesgrupp som bestämmer allt mer, utan att behöva stå till svars. Det visar sig inte minst i granskningen av Samhall.

Frågetecken kring Samhalls desinfektionsmedel

Frågetecken kring Samhalls desinfektionsmedel

I ett helt år har Samhall använt desinfektionsmedel som de anställda tillverkar själva. Om medlet inte hanteras rätt fungerar det inte. Richard Fredriksson, regionalt skyddsombud, kräver att Samhall plockar bort medlet.

Coronasmittade städade skola – ”en lek med människors liv”

Coronasmittade städade skola – ”en lek med människors liv”

Emilia städar på en skola i Mellansverige och blev nyligen sjuk i covid. Här berättar hon med egna ord.

Samhalls vittnen – fler röster från hela landet

Samhalls vittnen – fler röster från hela landet

”Det finns inget människovärde kvar överhuvudtaget.” Det skriver en av alla anställda på Samhall. Medarbetare och chefer från norr till söder hör av sig för att berätta om situationen på det statligt ägda företaget.

Hon vill skydda de oskyddade

Hon vill skydda de oskyddade

Maj-Len är allas Maj-Len, den Samhall­städarna vänder sig till när de inte orkar mer. Men ibland säger även hennes kropp ifrån.

Samhall struntar i smittan

Samhall struntar i smittan

Människor i riskgrupp städar äldreboenden, mataffärer och gym. Utan skydd. Lyssna på det inlästa reportaget om Samhalls städare, som glömdes bort i pandemin.

Samhall – från stiftelse till bemanningsbolag

Samhall – från stiftelse till bemanningsbolag

Samhall har förändrats mycket genom åren. Konflikten mellan uppgiften att erbjuda personer med funktionsnedsättning ett meningsfullt och utvecklande arbete och kraven på lönsamhet har präglat verksamheten under senare år.

Dagens Arbete granskar Samhall

Dagens Arbete granskar Samhall

Statsägda Samhall får miljarder varje år för att utveckla människor med funktionshinder. Men idag styr affärerna.
Kunden är i fokus och medarbetarnas hälsa sätts på spel, särskilt under pandemin. Många är rädda. Men flera väljer nu att vittna.