Svenskt hantverk hett i kristider

Hållbarhet Trots pandemin är orderböckerna fulla hos svenska hantverksföretag. Knivar, yxor, kläder och heminredning är några succébranscher där anställdas skicklighet gör skillnad.

Negassi Tekeleab ­visste inte mycket om ­Sverige när han 17 år ­gammal stred för gerillan i Eritrea i befrielse­­kriget mot Etiopien i mitten på 1980-­talet. Det var ett blodigt krig som pågick i trettio år. Negassi ­Tekeleab förlorade synen när splittret från en handgranat trängde in i hans ögon.

Trots de hemska minnena så ler han när han berättar. Samtidigt trycker han med foten på en pedal som är kopplad till den gamla maskinen som står framför honom. Pedalrörelsen gör att rätt mängd tagel matas fram. Negassi Tekeleab tar vant emot taglet och binder in det i borsten. Rörelserna är så snabba att ovana ögon har svårt att hänga med. Upp till tio borstar i timmen hinner han med. Det tar tid att lära sig hantverket.

Totalt är de sex borstbindare på Iris hantverk i Enskede söder om Stockholm. Bolaget har även en filial i Narva i Estland där ännu fler synskadade jobbar med att tillverka företagets olika produkter.

– Vi måste byta lokal om vi ska expandera mer i Sverige. Men i Narva kan vi utöka, säger vd Richard Sparrenhök.

När han köpte bolaget tillsammans med Sara Edhäll för drygt åtta år sedan var det en chansning. Staten hade dragit in de miljonbelopp i bidrag som tidigare betalats ut för att bolaget sysselsatte synskadade.

– Men vi trodde på det här, säger han.

Företaget gick bättre och bättre. En viktig milstolpe kom när ett brittiskt företag fastnade för de handgjorda produkterna och skyltade med dem på Oxford street i London.

– Då började fler internationella kunder höra av sig, säger Richard Sparrenhök.

Tidigare har det varit viktigt för Iris hantverk att visa upp sig på olika mässor i Sverige och utomlands. När pandemin slog till ställdes allt in. Dock inte efterfrågan på de borstar som binds i Enskede och Narva. När 2020 summerades hade grossistförsäljningen runt om i världen ökat med 20 procent.

– Folk är beredda att betala för genuint hantverk, säger Richard Sparrenhök.

En ytterligare förklaring är de senaste årens debatt kring klimat- och miljöfrågor. Flera konsumenter vill uppenbarligen köpa hållbara produkter som kan användas länge.

Småskaligheten innebär att underleverantörerna som tillverkar handtag och andra trädetaljer ofta är småföretag runt om i Sverige. Hästtaglet som används till borstarna levereras från en svensk beredare men råvaran kommer från Kina och Mongoliet. Hästtagel går inte att få tag på i Europa.

Behöver ni jobba övertid när ni har mycket att göra?

– Nej, våra anställda behöver sin fritid. De jobbar nog hårt ändå, säger Richard Sparrenhök.

Framgången kommer att delas i hela bolaget.

– Ledningen har tagit beslut att 5 procent av vinsten kommer att användas för bonus till de anställda.

Just bonus är viktigt för att personalstyrkan ska känna sig uppskattad, menar Jan-Olov ”Lollo” Larsson, IF Metallordförande på Morakniv i Mora.

Det anrika företaget går bara bättre och bättre. Pandemin har gjort att flera söker sig ut på friluftsäventyr med en kniv i bältet eller i ryggsäcken. Och alla hemmafixare som bygger altaner och renoverar är i behov av hantverksknivar. En mer okänd del av Moraknivs produkter är slaktknivar som främst går på export till USA.

När covid-19 svepte fram över världen förra våren tvingades många företag takta ner när leveranser från utlandet uteblev. Morakniv klarade den utmaningen eftersom stålet och andra komponenter kommer från Sverige. Men rädslan för nedgång i produktionen gjorde att korttidsarbete infördes i maj–juni förra året. Något som senare visade sig onödigt. Orderingången ökade och för att hinna med taktades tillverkningen snabbt upp igen.

Framgången har lett till nyanställningar och beordrad övertid. När vi vandrar runt i fabriken pekar Lollo mot en ny slipmaskin som står och väntar på att installeras. Problemet är att den gamla maskinen går för fullt. Produktionen kommer behöva stå still när den nya ska in.

– Vi har ingen lösning. Ännu. Vi kan inte bara stänga av, säger Lollo Larsson.

Ann-Katrin Färnström är en av 160 kollektivanställda på fabriken som fått mer att göra i takt med ökad försäljning. 15 timmars övertid är be­ordrad under en månad men hon kan själv påverka och styra när den ska utföras.

– Jag hoppas att vi också får någon slags bonus.

Lollo Larsson hummar i bakgrunden. Han har tagit upp frågan om att de anställda borde få del i framgången. Särskilt sedan det centrala löneavtalet inte innehöll några löneökningar alls mellan april och november 2020.

– Vi argumenterar för att vi borde få en bonus som kompenserar det bort­fallet, säger han.

Vi träffar den nytillträdda vd:n Johan Burtus på hans kontor på fabriksområdet. Han har vänt hem till Dalarna efter över 20 år. Han har tidigare jobbat utomlands i bland annat Kina.

– Sverige som varumärke är starkt. Min upplevelse är att man i andra länder tycker att svensktillverkade produkter ger mycket för pengarna, säger han.

När han nu ser tillbaka på förra året så kan det bli det bästa i bolagets historia, med brasklappen att räkenskaperna inte är riktigt klara ännu.

– Vår framgång bygger på exceptionell kvalité och ett samarbete med kunderna när vi tar fram produkter.

Johan Burtus berättar att kunderna blir allt fler, utmaningen är att takta upp produktionen och få in de nya maskinerna i lokalerna.

Facket vill se en bonus till de anställda. Är det aktuellt?

– Frågan ligger på bordet. Men jag kan inte lova något i nuläget.

Söker vi oss norrut så hittar vi ytterligare två traditionella företag med anor. Woolpower i Östersund som syr sina ullplagg själva och Gränsfors yxtillverkning som smider yxor i två fabriker. Båda bolagen har samma ägare.

Vd:n heter Linus Flodin och han berättar att moral- och etikfrågor blivit viktigare för kunderna. Många är beredda att betala mer för produkter som är producerade i Sverige under bra villkor.

– Vi ser den trenden. Och en kall vinter spelar också roll för våra ullkläder.
På fabriken i Östersund märks varje plagg av den sömmerska som sytt det, vilket ska ses som en kvalitetsstämpel.

Skulle ni inte tjäna mer om kläderna syddes i låglöneländer?

– Ägarna till de här företagen har en annan filosofi. Vi skulle få över 40 sömmerskor i Bangladesh till priset av en i Sverige. Självklart vill vi göra vinst långsiktigt men företaget ska bygga på värden som medmänsklighet och värme, säger Linus Flodin.

Coronaåret har varit speciellt, inte minst på grund av minskad efterfrågan. Utmaningarna har handlat om högre sjukfrånvaro och att en del underleverantörer haft svårt att leverera.

– När vi summerar så slutar vi på ett normalår. Men under hösten anställde vi tio personer och den kalla vintern var välkommen.

I april kom beskedet att Woolpower bygger en ny fabrik i Östersund.

Systerbolaget Gränsfors som tillverkar handsmidda yxor är ett begrepp i yxvärlden. Precis som att sömmerskorna på Woolpower signerar plaggen så sätter smederna sina initialer på varje yxhuvud de smider. Gränsfors skulle kunna sälja många fler yxor men de har inte fler smidespressar. Och det tar tid att hitta och utbilda yxsmeder. Förutom bra fysik så kräver arbetet en känsla för form.

Det var något Jesper Lindström ­hade med sig från sitt tidigare arbete som plattsättare. Den 100 år gamla pressen dunkar taktfast i bakgrunden när han med hjälp av en lång tång tar ut det glödgade stålämnet som värmts till cirka 1 200 grader. Stålet ska bli skallen till en outdooryxa. Rytmiskt börjar han smida yxhuvudet i pressen. Det får inte ta för lång tid för då svalnar ämnet och måste värmas på igen. Jesper Lindström arbetar koncentrerat och håller upp ­yxan mot ljuset för en sista avsyning. Han är nöjd och avslutar med att märka skapelsen med sina initialer.

Enligt vd Linus Flodin ska köparen av yxan veta att en människa står bakom produkten.

– Våra varumärken bygger på människan och hantverket, säger han.  

Den heta sommaren 2018 förändrade allt

Trendanalys Sverigebilden i många andra länder är trygghet, tillit och en orörd natur, konstaterar Johan Larsson, analytiker på HUI research.

För några år sedan dök fotbollsgiganten Zlatan Ibrahimović upp i Volvos reklamfilmer. Budskapet var säkerhet och trygghet omgärdat av ett orört naturlandskap.

Enligt Johan Larsson på HUI research (tidigare Handelns utredningsinstitut) kan den typen av marknadsföring ge ringar på vattnet för mindre företag som vill exportera sina produkter.

– Det gagnar även yxan eller borsten som produceras i Sverige.

Undersökningar har visat att konsumenter och turister som är nyfikna på Sverige uppskattar kulturen, lugnet och det genuina.

En vändpunkt var sommaren 2018.

– Då förändrades allt. Värmerekord, skogar i brand och Greta Thunberg som inledde sin skolstrejk för klimatet. Hållbarhetstrenden i Sverige fick en rejäl skjuts, säger Johan Larsson.

Efterfrågan på ekologisk mat ökade och coronapandemin har gjort att allt fler söker sig till lokalproducerade livsmedel.

Han har ingen statistik att luta sig mot men han bedömer att efterfrågan på svensktillverkade yxor, knivar och andra produkter också borde ha ökat de senaste åren. Och framtiden bedöms vara ljus.

– Genuina produkter som håller länge associeras med hållbarhet. Vi ser att intresset för att köpa och sälja begagnade varor växer, säger Johan Larsson.

Vad tror du om framtiden för svensktillverkade produkter?

– Det börjar med efterfrågan. Dagligvaruhandlare vittnar om ett ökat intresse bland svenskarna för svensktillverkade livsmedel. Det skulle kunna utveckla sig till en generell trend som sprider sig till fler branscher.

– Vi uppfattar oss som ett mer hållbart producerande land. Så det kan finnas en vilja att stödja inhemsk produktion, säger Johan Larsson.