Industriarbetarnas tidning
13 oktober, 2022
Skrivet av Pontus Ohlin
Avtal 2023 Hur mycket mer i lön blir det nästa år? Det är förstås omöjligt att svara på. Men nu ska detta och mycket annat stötas och blötas en lång tid framöver.
Bruket invigdes 1972 och tillverkar i dag uppemot 800 000 ton sulfatmassa per år. Denna massa omvandlas sedan på annan ort till allehanda produkter, såsom toalett- och hushållspapper samt pappersfilter av olika slag.
Värö producerar även energi, mer än vad som används i den egna massatillverkningen. Överskottet säljs på elmarknaden.
Bruket har cirka 370 anställda, merparten av dem är kollektivanställda.
Genomsnittslönen för en kollektiv- anställd på Värö är cirka 32 000 kronor.
Det är skakiga tider. Med krig på nära håll, stigande inflation, höjda räntor och skenande mat- och energikostnader på hemmaplan. Och värre lär det bli. ”Krigsvintern”, som förra statsminister Magdalena Andersson brukar prata om, har knappt börjat än.
Då är det kanske inte helt lätt att ha koll på ännu en grej: Avtalsrörelsen, arbetsmarknadens stora återkommande händelse som rullar i gång nu och som inte tar slut förrän i vår, när fack och
arbetsgivare väntas göra upp om löner och arbetsvillkor för ännu en period.
48-årige Hans Carlsson, processoperatör på C-skiftet vid Värö bruk, har inga direkta förväntningar på avtalsrörelsen. Inte att den ska ge särskilt många fler kronor i lönekuvertet i alla fall.
– Nä du, någon större ökning tror jag inte att det blir, skrattar han nästan lite uppgivet när vi träffar honom inne i massafabrikens manöverrum i september.
– Arbetsgivarsidan kommer säkert bara att skylla på något, att det inte går att höja våra löner så mycket på grund av antingen det ena eller det andra.
Vilket argument gissar du på?
– Inflationen, säkert. Att de inte kan höja lönerna eftersom inflationen riskerar att öka ännu mer då.
Hur mycket mer i lön hoppas du på?
– Om inflationen är åtta procent, så borde vi väl få tio procent! Men det tror jag förstås inte att vi får.
Är lönen det viktigaste inför en avtalsförhandling?
– På något sätt är det ju det, för det är det man lever av. Det spelar ju inte så stor roll hur mycket utbildning och annat man får, för det är ju ändå lönen som gör att jag och min familj kan leva.
Själv har Hans Carlsson inte känt av den höga inflationen alltför mycket. Eller de höga elpriserna heller för den delen. Inte än. Trots att han och hans familj bor i en villa strax utanför Varberg där det kommunala elbolaget nyligen uppmanade sina kunder med rörligt avtal att skaffa sig en buffert på 50 000
kronor för att klara vinterns elräkningar.
– Men vi har fast avtal, tack och lov! Ett treårigt avtal som inte löper ut förrän nästa sommar. Men sen vet man ju inte …
Och inflationen?
– Jo, nog märker man väl att man tömmer matkontot lite fortare nu. Men det känns ändå inte som att vi har fått försaka något. Än så länge.
Några större förväntningar på avtalsrörelsen har inte heller Johan Alexandersson, 32 år, som sitter framför ett tiotal skärmar några meter bort.
– Nej, förhoppningarna är väl inte jättehöga direkt, säger han under tiden som han försöker ha koll på vad som händer i kokeriet.
Många vi träffar understryker att de trivs bra på Värö. Men, som Johan Alexandersson säger:
– Lönen hade gärna fått vara högre.
I dag har han en grundlön på 32 000 kronor.
– Med skifttillägg och annat är det väl okej, men grundlönen är ganska dålig tycker jag. Visst hade det känts bra om den nya lönen nästa år hade täckt vad vi nu förlorar på inflationen, men jag vet ju att det inte är särskilt realistiskt.
Grundlönen är ganska dålig tycker jag.
Johan Alexandersson.
Philip Larsson, 27 år, tjänar ungefär lika mycket som Johan Alexandersson. Han har knappt ägnat en tanke på vare sig stundande avtalsrörelse, eller nyss avslutad valrörelse. Inflationen har han heller inte märkt av så mycket. Han har fokuserat på annat. På kriget i Ukraina, på pandemin och på andra världsfrågor.
– Men det är klart att jag skulle vilja ha lite mer i lön. Säg fyra procent till, åtminstone.
Bredvid honom i manöverrummet sitter Sanna Johnsson, en av få kollektivanställda kvinnor på Värö. Sanna är åtta år äldre än Philip, men har en grundlön som är 4 000 kronor lägre än hans. Å andra sidan, påpekar hon, har Philip arbetat här i drygt fyra år, hon i knappt ett halvår.
– Och jag har ju ändå mer än vad jag hade innan, när jag jobbade som trädgårdsarbetare. Då låg jag på 26 000.
– Men det är klart man vill ha mer, självklart. Fast jag vet ju att det är svårt i och med att jag inte har den kompetensen som de andra har än.
Har du känt av inflationen?
– O ja. Maten, elen, dieseln. Allt går ju upp nu. Jag bor på en gård och det är tur för oss att vi har egen skog eftersom det säkert kommer att gå åt en hel del ved den här vintern.
Peter Tärnberg, Pappers lokala ordförande, har arbetat inom massa- och pappersindustrin i snart fyra decennier och kan berätta att det går bra för Värö. Riktigt bra. Ja, massan som utvinns från gran och tall som växer här i närområdet säljs som aldrig förr.
Dessutom behöver de inte – till skillnad från många andra sydsvenska företag – oroa sig det minsta för energikostnaderna. Tvärtom, På Värö producerar man all energi man behöver på egen hand och dessutom tjänar man en extra hacka på att sälja överskottet vidare.
– Så här är jobben väldigt trygga. Ingen behöver känna sig orolig för att bli uppsagd.
Förra avtalsrörelsen för tre år sedan, minns Peter Tärnberg väl. Diskussionerna som gick, förhoppningarna som var. Som när förbundet plötsligt bröstade sig och krävde fyraprocentiga lönelyft åt alla sina medlemmar. För att elda på budskapet lät man till och med beställa t-tröjor med stora tryck på bröstet: ”4 %”
– Men sedan kom pandemin och då rann alltihop ut i sanden … Men jag tror att det där fyraprocentskravet innebar något positivt ändå, att LO i slutändan krävde lite mer än vad de annars hade gjort.
– Men nu vet jag inte hur det blir, LO är ju ett väldigt splittrat gäng. Fast jag hoppas ju förstås att de kräver så mycket som det bara går.
Vad har du för förväntningar på nästa avtalsrörelse?
– Det här året är nog förlorat med tanke på den höga inflationen. Men från första april nästa år förväntar jag mig en reallöneökning. Ja, att vi fortsätter på samma spår som vi haft ända sedan 1995.
Under förutsättning att inflationen mattas av och sjunker?
– Ja. Men jag förväntar mig ändå en reallöneökning nästa gång. Och att man också kräver något i kompensation för inflationen som är nu.
Bemanningen är en annan viktig fråga, fortsätter Peter Tärnberg. I dag är personalstyrkan för tajt och slimmad, menar han.
– Man har inte rekryterat tillräckligt med folk helt enkelt. Inte insett att människor slutar, byter jobb, vill kunna ta ut komp, vara föräldralediga, börja studera. Över huvud taget är man mycket mer rörlig i dag, särskilt ungdomar.
Ingen behöver känna sig orolig för att bli uppsagd.
Peter Tärnberg, avdelningsordförande.
Den tajta bemanningen har, berättar han, bland annat inneburit att flera anställda inte kunde ta ut sommarsemester i önskad utsträckning.
Förutom högre löner och bättre bemanning hoppas Peter Tärnberg att avtalsrörelsen också ska resultera i högre avsättning till pensionen. Han vill också att avtalet ska resultera i procent, inte i kronor.
Kajsa Svensson, 21 år, är Pappers ungdomsambassadör på Avdelning 9 Värö, och jobbar som underhållstekniker på förrådet. Den här avtalsrörelsen blir hennes första.
– Om jag ska vara ärlig har jag inte satt mig in i det där riktigt än. Fast jag tycker att vi har ett bra lokalavtal. Vi har till exempel flextid och får jobba sju till halv fyra – det är det ju inte alla som får.
Är du nöjd med din lön?
– Den är mycket högre än när jag arbetade som barnskötare i alla fall. Lön är ju viktigt, men det är inte allt.
Licenssvetsare Sten-Gunnar ”Stisse” Eriksson, 62 år, har jobbat här på bruket ända sedan 1978 och har sett låg- och högkonjunkturer avlösa varandra. Han ler när han tänker efter.
– Jag var ju med på den tiden många sa att man borde binda boräntan när den låg på tolv procent, för så låg trodde man att den aldrig skulle bli igen!
Hur mycket högre lön hoppas du på?
– Så mycket som möjligt naturligtvis. Hamnar inflationen på tio procent – samtidigt som vi tappar lika mycket i köpkraft – så behöver vi nog åtminstone komma upp till sex eller sju procent i löneökning.
Det låter optimistiskt?
– Ja. Men samtidigt har ju företaget delat ut mycket pengar till sina ägare – 2,7 miljarder bara i fjol, och då känns det ju som också vi borde få ta viss del av vinsten.
Avtalsrörelse: En återkommande period då många kollektivavtal snart går ut och fackförbund och arbetsgivarorganisationer förhandlar om villkoren i de nya avtalen.
Central förhandling: Mellan fackförbund och arbetsgivarorganisation på nationell nivå. Jämför med lokal förhandling.
Central lönebildning: De centrala parterna kommer överens om löneökningar i kollektivavtalen på nationell nivå.
Förhandling: Överläggning mellan två eller flera parter i syfte att nå bästa möjliga kompromiss.
Generellt påslag: Lika stort lönepåslag för alla.
Kollektivavtal: Ett juridiskt bindande avtal mellan fackförbund och arbetsgivarorganisation om löner och allmänna anställningsvillkor.
Lockout: Konfliktvapen som arbetsgivarsidan kan ta till. Stänger folk ute från arbetsplatsen.
Lokal förhandling: Överläggning mellan parter på arbetsplatsnivå, oftast inom ramen för riksavtalet, medbestämmandelagen och lagen om anställningsskydd.
Lokal pott: Centralt avtalade pengar som fördelas lokalt i förhandlingar mellan företaget och lokala facket.
Lönebildning: Den process som bestämmer lönerna på arbetsmarknaden. Lönebildningen är både nationell (förhandlingar mellan nationella fackförbund och arbetsgivarorganisationer) och lokal (förhandlingar mellan lokala fackklubbar eller avdelningar och företag).
Märket: De avtal som sluts först i en avtalsrörelse sätter det så kallade lönemärket, som resten av arbetsmarknaden sedan följer. Sedan industriavtalet slöts är det industrins parter som sätter lönenivån.
Reallöneökning: Vad som är kvar av löneökningen efter inflationen.
Reallönesänkning: Vad arbetstagarna förlorar i köpkraft efter löneökningen och inflationen.
Läs också
Dagens Arbete hjälper dig att förstå de vanligaste orden som har med dina villkor att göra.
Att årets avtalsrörelse är speciell är fack och arbetsgivare överens om. Och att det är inte lönerörelsens uppgift att se till att du får mer pengar kvar i plånboken när inflationen drar iväg. Men sen går synen isär, inte minst på hur det går för svensk industri.
Många minns hur en kraschad bank på andra sidan jordklotet kan stoppa produktionen och skicka ut tusentals i arbetslöshet. Är det annorlunda den här gången?
Vi LO-medlemmar måste få kompensation för det vi stått tillbaka för under de senaste åren, skriver Rainor Melander, Pappers avdelningsordförande på Väja bruk.
Inflationen äter upp löneökningarna. På industrier runt om i landet frågar sig många: Varför är det vi arbetare som ska ta smällen?
På måndagsmorgonen reste IF Metall-medlemmen Andreas Köhler från Karlstad till Göteborg för att protestera mot industriavtalet och fackens lönebud.
LO har presenterat ett ”första steg” till samordning, som bland annat innehåller en satsning på lägstalönerna. De ska öka mer än andra löner.
Läget är spänt inför nästa års löneförhandlingar. Ingen vill se en upprepning av 80-talet. Vad var det som hände då? Och varför varnas det för höga lönekrav?
Löneökningar brukade betyda mer pengar i plånboken. Inte längre. Avdelningsordförande Erik Jonsson åkte till Braviken för att uppmana sågverksarbetarna att ändå inte ge upp hoppet.
Förra året gav kollektivavtalen inga lönehöjningar alls. Nu förhandlar många fackklubbar för att få ut lite extra som kompensation för hög inflation och rusande bränslepriser.
På lördag ska det finnas ett nytt avtal. Fack och arbetsgivare sitter nu i slutförhandlingar för att hinna i tid. Här är fem frågor som återstår att lösa.
Facken inom industrin har kommit överens med arbetsgivarsidan om ett tvåårigt avtal. Därmed är märket satt.
Parterna hade inte ens hunnit lämna presskonferensen innan det blev tydligt att en del i industrins avtal verkar tolkas olika. Ska satsningen ingå i det överenskomna löneutrymmet, eller läggas ovanpå?
På lördag ska det finnas ett nytt avtal. Fack och arbetsgivare sitter nu i slutförhandlingar för att hinna i tid. Här är fem frågor som återstår att lösa.
”Nivåerna måste upp”, säger IF Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä.
Samförstånd före strejk har länge varit den svenska modellen i praktiken. Men är fackens hot om strejk en nödvändig muskelträning för att hålla sig i trim? Och vilka frågor är så viktiga att facket bör gå ut i strejk?
Priserna stiger och ibland handlar det bara om att lönen ska räcka månaden ut. Kommer förhandlarna att ta hänsyn till det, undrar Dagens Arbetes reporter Anna Julius.
Vi LO-medlemmar måste få kompensation för det vi stått tillbaka för under de senaste åren, skriver Rainor Melander, Pappers avdelningsordförande på Väja bruk.
Många minns hur en kraschad bank på andra sidan jordklotet kan stoppa produktionen och skicka ut tusentals i arbetslöshet. Är det annorlunda den här gången?
Hur lönerna ökar i konkurrentlandet Tyskland påverkar svensk avtalsrörelse. Men vad betyder de siffror som slungas nedifrån kontinenten? DA reder ut vad som hände när 3,9 miljoner tyska verkstadsarbetare fick ett nytt kollektivavtal.
Inflationen äter upp löneökningarna. På industrier runt om i landet frågar sig många: Varför är det vi arbetare som ska ta smällen?
Många förtroendevalda blev tagna på sängen av fackens bud på 4,4 procent. Lars Ask, klubbordförande på Volvos Verkstadsklubb i Skövde, tycker att de borde fått veta budet i förväg.
Det kan givetvis begås enstaka misstag, men vi har granskats och hittills inte ansetts snedvrida konkurrensen, skriver Sara Revell Ford och Göran Olinder, vd och försäljningsdirektör för Samhall.
En bransch som marknadsför hållbarhet måste ändå anse att hållbarheten också ska gälla de anställda, skriver Lars Wåhlstedt på Pappers.
Om det nu är okej att sätta konkurrensen ur spel så kan Samhall lika gärna starta en matbutik, skriver Ulrica Persson, ordförande i intresseorganisationen Skoopi, som ser med oro på Samhalls planer att ge sig in på fler marknader.
På natten blir tankarna sega. Men vi är inte ensamma om att vara vakna, skriver Johan Airijoki.
Klimatomställningen är helt avgörande för våra jobb, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.
Arbetsgivarnas krav visar att de helst ser anställda som livegna, skriver Pappers ordförande Pontus Georgsson.
