Budgeten splittrar Sverige och ger upp om klimatet

Krönika Både den ekonomiska krisen och klimatkrisen kommer sannolikt att fördjupas med regeringens budget, skriver Lina Stenberg på tankesmedjan Katalys.

Om skribenten:

Lina Stenberg är utredare på tankesmedjan Katalys och var tidigare kommunikatör på IF Metall.

I regeringens höstbudget som presenterades på tisdagen blir det tydligt vilket skifte det nya politiska styret innebär. Helt i enlighet med vad de tre regeringspartierna och deras stödparti SD har signalerat ska samhället nu splittras allt mer. De som redan har ska få mer och de som saknar resurser ska få det riktigt knapert.

Budgeten är en tydlig ojämlikhetsbudget. Trots enstaka ljuspunkter som att a-kassan hålls kvar på nuvarande nivåer precis som nivån i det tillfälliga bostadsbidraget, är det alldeles för lite när landet nu är på väg in i en lågkonjunktur. Inflationen har ökat rekordartat och det går att köpa allt mindre för arbetarklassens redan låga löner.

Den som leder landet behöver en krisinsikt som inte handlar om att skjuta planerade jobbskatteavdrag på framtiden. Det borde handla om att lindra effekterna av den snabbt ökande inflationen och att motverka en massarbetslöshet som snart kan bli verklighet.

Vetskapen finns sedan tidigare om de långsiktiga konsekvenserna på samhällets mest utsatta när ekonomiska kriser slår till – särskilt när inte tillräckligt görs för att avhjälpa dem.

Men så ser det dessvärre inte ut när den nya regeringen får bestämma.

Arbetsmarknadspolitiska satsningar behöver bli fler, inte färre som budgeten föreslår. Stödet till barnfamiljer bör öka, inte sänkas för att finansminister Elisabeth Svantesson ska kunna predika om att ”det ska löna sig att arbeta”.

Högerns symbolpolitik hör inte hemma i verkligheten.  

Inte förvånande är arbetsmiljöarbetet satt på paus. De förbättringar som borde göras för att se till att färre arbetsplatsolyckor sker och att arbetsjukdomar minskar prioriteras inte av regeringen.

Krisinsikten är lika frånvarande när det kommer till den andra av samtidens stora kriser.

Den enskilt största satsningen i budgeten – hela 6,7 miljarder kronor – går nämligen till en sänkning av skatt på drivmedel. Samtidigt som klimattoppmötet pågår i Egypten satsar alltså Sverige på subventioner av fossila bränslen. Detta är inte bara otidsenligt utan djupt oetiskt.

Detta är ett hån mot den tidigare S-ledda regeringens klimatarbete men också mot alla de svenskar som gör allt de kan i sin vardag för att minska utsläppen. Det indragna stödet till elbilspremie går i samma linje, nu ska det bli ännu dyrare för alla som vill köra fossilfritt.

Hela investeringen i sänkta klimatambitioner tas för övrigt från biståndet som nu sänks med över sju miljarder kronor. Inte nog med att Sverige härmed upphör med att ha ledartröjan i klimatkampen så minskar vi också våra ambitioner i att stå upp för solidaritet och globalt samarbete.

Det är två svåra kriser – en ekonomisk och en klimatkris – som pågår och regeringen kommer med sin budget sannolikt fördjupa båda två.

Röstas budgeten igenom kommer Sverige bli ett mer tudelat land, där de som redan har får mer och de som är fattiga får det sämre. Dessutom blir vi ett rikt västland som tidigare gått i täten för klimatarbetet men som nu resignerar.

Kristerssons budget är en skam för Sverige.