Så illa är läget i Garpenberg: ”Malmen har satt sig fem meter lodrätt nedåt”
Verksamheten hålls stängd efter ras Flera arbetade skadade ”Behöva göra massa insatser”
Publicerad 2026-02-25, 04:00 Uppdaterad 2026-02-27, 11:04
Hans Jansson och Leif Andersson har arbetat hela sina liv i industrin.
När fabriken som varit deras arbetsplats läggs ned sägs de upp – samma år som de fyller 65.
Då står de utan både avgångsbidrag och omställningsstöd. Anledningen: de är för gamla.
Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:
Oktober 2024 kom beskedet, GKN ska flytta hela sin produktion från Köping och fabriken läggs ned. Hälften av de anställda lämnade våren 2025, andra hälften slutar sista maj. En av dem är Hans Jansson som blir arbetslös för första gången i sitt liv, vid 65 års ålder.
– Jag har varit medlem i Metall sedan 1977 och började arbeta i industrin redan som 15-åring och nu slutar det så här. Det känns ganska bedrövligt, säger han.
För istället för att gå i pension vid 65 måste han jobba minst två år till. För Hans, som är född 1961, är den ”normala” pensionsåldern, det som kallas riktåldern, 67 år. Han är besviken på att GKN ska läggas ned, men lika irriterad på att de trygghetssystem och ersättningar som finns i kollektivavtalet inte gäller honom.
Läs också

✓Går rakt emot tidigare besked ✓Fack och anställda upprörda ✓”Många vill ta sitt pick och pack och dra”
För den sista maj, när Hans lämnar fabriken, är han 65 år och 4 månader. Hade han bara varit några månader yngre hade han fått så kallat avgångsbidrag, AGB, en engångssumma på 62 474 kronor. AGB:n blir högre ju äldre man är men bara fram till en ålder på 64 år och 11 månader. Har man hunnit fylla 65 år är summan noll.

För Hans arbetskamrat Leif Andersson skiljer det sig ännu mindre. Leif blir 65 år i maj och passerar AGB-gränsen med bara några veckor.
Och det är samma sak med med Trygghetsfonden, TSL.
TSL bidrar med sådant som jobbcoachning, CV-skrivande och kompetensutveckling för den som blivit uppsagd på en arbetsplats med kollektivavtal. Den har förhandlats fram mellan LO och Svenskt Näringsliv och arbetsgivarna betalar in till TSL varje år. Men även här finns en övre gräns vid 65.
Leif och Hans har hamnat i ett vakuum – för unga för pension, för gamla för hjälp att ställa om. Leif Andersson skakar på huvudet.
– Jag har två år kvar innan pension. Varför får inte jag en jobbcoach som alla andra? Man blir ju ratad helt och hållet.
Läs också

Mats Kalström hade minst ett år kvar till pension när han blev uppsagd. Men medan arbetskamraterna får pengar och stöd blir Mats utan. Orsaken: Han är en månad för gammal.
2024 skrev Dagens Arbete senast om vakuumet i trygghetssystemen för anställda över 65. Hans Jansson är besviken på att det inte hänt något i frågan och tycker att det här borde uppmärksammas mer.
– Folk har ju ingen aning om att det är så här.
På IF Metall håller man med om att situationen är olycklig. Frågan om TSL och AGB har varit uppe till förhandling flera gånger utan att kunna lösas, enligt Anders Brissman, ombudsman på IF Metalls Arbetslivsenhet.
– Det pågår diskussioner nu i och med förhandlingarna av huvudavtalet, men mer kan jag inte säga i dagsläget.
När det kommer till just AGB och omställningsförsäkring genom kollektivavtalet tycker både IF Metall och hela LO att de ska anpassas utefter riktåldern. Men för att nå framgång krävs det att motparten Svensk Näringsliv håller med.
Men när Dagens Arbete kontaktar Svenskt Näringsliv vill de inte uttala sig i hur de ser på frågan på grund av pågående förhandlingar.
Läs också

✓Överenskommelse mellan fack och arbetsgivare ✓Så gör du för att få stöd
Beslutet om införande av riktålder togs av riksdagen 2017. Parterna skulle redan då kunnat se över så att alla åldersgränser i trygghetssystemen följde med tycker Hans Jansson. Om fack och arbetsgivare inte kan lösa frågan vill han att politikerna tar sitt ansvar.
– Om det är så att vi är så pigga och friska nu för tiden att vi måste kunna arbeta längre. Se då till att alla försäkringar och annat följer med upp till riktåldern.

I maj kommer Hans och Leif behöva skriva in sig på arbetsförmedlingen tillsammans med sina arbetskamrater.
– Nu har de i alla fall höjt a-kassan från 66 till 67 år. Så visst, då kan jag väl stämpla fram till dess, för vid min ålder och med min slitna kropp blir det blir ju svårt att få något jobb, säger Hans Jansson.
Men i och med den nya nedtrappningen av a-kassan, där ersättningen sänks med jämna mellanrum, kan de ändå bli tvungna att ta ut pension i förtid.
– Många som är i den här sitsen kommer ju att bli tvingade att ta ut pension före riktåldern och betala straffskatt på 2 500 kronor i månaden fram till de fyller 68 år, säger Hans Jansson.
Nu hoppas både han och Leif Andersson att någon part tar sitt ansvar och stänger luckan som finns i trygghetssystemen. Framför allt vill de att en eventuell ändring i avtalen ska gälla retroaktivt.
– Det är ju inte bara vi här som drabbats. Vi är ju definitivt inte ensamma i den här situationen, säger Hans Jansson
Det är mycket beklagligt och skamlöst eftersom facket är där för att säkerställa arbetarnas välmående….och ledarna vet mycket väl vilka konsekvenser de inte har någon moral för för att rekrytera medlemmar till facket hörde jag dig säga allt väldigt vackert och det är mycket beklagligt och mycket hjälplöst eftersom de i det här fallet är arbetare som har bidragit med hundratusentals kronor till hela facket sedan de har varit medlemmar i facket i hela sitt liv… STÖLD…eftersom detta Ja, år har gått och än idag finns det ingen lösning….
Politikerna vill att du ska jobba så hårt du kan men i det här fallet lämnar de dig övergiven utan någon FÖRDEL…
en väldigt dålig stil av ledarna och politikerna att STÄLLA SÅ KNAPPT FRÅN DE HÄR ARBETARE
Helt rätt uttalat av Hans och Leif, jag har också blivit uppsagd fyller 66 i maj, ingen AGB eller TSL, rent ut sagt skandal, eftersom dom har satt riktåldern på 67 år måste ju alla försäkringar även ändras, detta är ren förnedring och inte är man värd något efter livslångt arbete.
Är så arg och besviken på detta.
IF Metall måste vakna – medlemmarna förtjänar bättre!
Det blir allt svårare att känna att IF Metall står på arbetarnas sida. Medan vi på golvet kämpar med ökande belastning, osäkra villkor och en allt tuffare verklighet, verkar förbundet ha fastnat i sin egen byråkratiska komfortzon.
Försäkringen om avgångsbidraget är ett talande exempel. Samhällets riktålder för pension höjs, men AGB-reglerna står kvar och stampar. Det innebär att äldre arbetare nu riskerar att falla mellan stolarna: för unga för att gå i pension, men för gamla för att omfattas av trygghetssystem som skulle skydda dem. Hur kan ett fackförbund som pratar så varmt om trygghet låta en så central del av arbetarnas skyddsnät halka efter på det här sättet?
Samtidigt sitter förbundets höjdare och ombudsmän på löner och förmåner som ligger långt över vad vanliga medlemmar tjänar. Trots det får vi allt för sällan se konkreta förbättringar som motsvarar dessa kostnader. När topplagren i organisationen växer, men resultaten för medlemmarna uteblir, då är något allvarligt fel. Det går inte att prata om solidaritet när avståndet mellan ledningens vardag och vår verklighet blir större för varje år.
IF Metall måste sluta vara en bekväm karriärstege för de som hamnar på högre poster och börja vara den kämpande kraft för arbetare som förbundet en gång byggdes för att vara. Vi behöver ett fack som slåss, inte ett som administrationen äter upp inifrån.
Det är dags att IF Metall vaknar. För utan sina medlemmars förtroende är förbundet inte värt mer än papperet stadgarna är tryckta på.