Klimatombud ska rädda jobb och miljö i Storbritannien

Tata Steel Omställningskrav på mer hållbara produkter betyder att jobben förändras. I Storbritannien har många fackklubbar därför både klimatombud och kompetensombud. 

Här i Wales har facket mörka minnen från den hårdhänta slakten av kolgruvor och omoderna stålverk på 80-talet. Då försvann tusentals jobb och många arbetare ställdes på bar backe. Även under senare årtionden har sparpaketen varit flera.

Frågan är nu vilka följderna blir av den nya stora omställning som industrin står inför. Går det att få till den rättvisa klimatomställning som facken kräver och där ingen lämnas i sticket? I så fall behövs bland annat en omfattande satsning på kompetensutveckling till ny produktionsteknik.

Jacqueline Thomas är klimatombud på den brittiska ståljätten Tata Steel. Anläggningen där hon jobbar, i Llanwern i södra Wales, står inför ett skifte i produktionen liknande det i Sverige, mot fossilsnålt eller ”grönt” stål. 

– Det är helt klart att vi måste ställa om för att rädda planeten. Men vi måste också rädda jobben. Det kräver en massiv omställning. Vi ska kämpa för jobben, men jag kan inte lova att alla kommer att räddas, säger hon.

Tata Steels största fabrik med 4 000 anställda ligger i Port Talbot, sju mil från Llanwern. Där arbetar Adrian Morgan. Han är också kompetensombud på deltid. Just nu planerar han en första kurs i grön omställning för sina medlemmar.

– Det är väldigt viktigt att vi hamnar rätt här, säger Adrian. Vi har höga utsläpp och våra medlemmar är medvetna om att vi måste ställa om. 

Problemet är att de inte vet vilken teknik som kommer, menar han. 

– Då är det svårt att planera utbildningen. Det kommer att krävas stora investeringar och vi är beroende av statligt stöd, men företaget får inget besked från regeringen, säger Adrian.

Jacqueline och Adrian företräder fackförbundet Community och har båda lång facklig erfarenhet. Som dotter till en fackföreningsledare fick Jacqueline redan som barn hjälpa till att dela ut mat till strejkande gruvarbetare. I dag är hon en stark förkämpe för att få till en mer skonsam omställning än den som skedde när hon var barn. Adrian, däremot, trodde knappast att han skulle bli kompetensombud för stålarbetarna i Port Talbot. Han berättar att han hade svårt att sitta still och koncentrera sig i skolan. Han var länge fast i tron att det inte går att lära gamla hundar att sitta. 

– Men jag har fått tänka om. Lärande i vuxen ålder är något helt annat än vad jag upplevde i skolan. Här får alla den hjälp de behöver för sina personliga utvecklingsbehov, säger han.

Den fackliga utbildningsvågen i Storbritannien inleddes i början av 2000-talet tack vare en statlig utbildningsfond, Union Learning Fund, som den dåvarande Labourregeringen införde. Tack vare fonden sköt kompetensutveckling i facklig regi i höjden på allvar. Varje år har ett par hundratusen löntagare genomgått olika kurser för att stärka sin kompetens. 

Totalt har det utbildats 45 000–50 000 lokala fackliga kompetensombud berättar Kevin Rowan, som är chef för utbildningsenheten på TUC, brittiska motsvarigheten till LO. 

– Det här har varit en fenomenal succé. Ofta är det lättare för en facklig representant att få med arbetarna på en kurs än om chefen skulle säga till dem, säger Kevin Rowan. 

Kompetensombudens roll är att hålla koll på medlemmarnas utbildningsnivå och uppmuntra dem att gå kurser. Den innebär också att initiera utbildningsprojekt, förhandla fram lokala utbildningsavtal och se till att medlemmarna får betald ledighet under utbildningstiden. 

Oberoende studier har visat att varje pund som satsats har gett flera pund tillbaka till samhället. Trots det beslutade Boris Johnsons konservativa regering i början av 2021 att skrota utbildningsfonden. 

Men i Wales finns kompetensfonden kvar. Wales är delvis självstyrande, bland annat på utbildningsområdet, och i Wales är det arbetarpartiet Labour som styr. Det är därför som Adrian Morgan tillsammans med sitt nätverk av kompetensombud kan fortsätta planera sin kurs i grön omställning.

Klimatombuden, eller ”green reps” på engelska, har inte funnits lika länge som kompetensombuden. Ofta har de tillkommit genom ett personligt engagemang, personer på arbetsplatsen som brinner för klimatfrågan. I just Wales har TUC producerat ett studiehäfte på 200 sidor om rättvis klimatomställning. Det innehåller en grundlig genomgång av hur facket kan jobba med den gröna omställningen. 

De ”gröna ombuden” har dock inte samma ställning som kompetensombuden när det gäller rätt till ledighet, till exempel. Därför ser man nu en tydlig trend att rollen som klimatombud kombineras med andra roller som skyddsombud, förhandlare eller kompetensombud.

Sïan Cartwright, utbildningschef på TUC Wales i Cardiff, ser en fördel med att slå ihop rollerna som kompetens- och klimatombud.

– Våra kompetensombud behöver lära sig mer om grön omställning och klimatombuden behöver lära sig om kompetensutveckling, sammanfattar hon.

Anna Markova, klimatansvarig på TUC:s huvudkontor i London, håller med. Klimatombuden har inte fått den spridning som facket kanske hade hoppats. En bidragande orsak kan vara att alla inte är särskilt entusiastiska över epitetet ”grön” (green).

– Det är framför allt inom stålsektorn och på oljeraffinaderier som de här ombuden behövs mest. Det viktigaste är inte vad ombuden kallas, utan att få arbetarna där engagerade i klimatomställningen. Om företagen ska överleva måste alla engagera sig, säger hon.

Vad har då klimatombuden gjort för skillnad hittills i Storbritannien?

– Det varierar från arbetsplats till arbetsplats. Det finns många exempel på energisparåtgärder och återvinning. Många ser över vilket material som används i till exempel byggnader och möbler och försöker skapa gröna oaser på jobbet, kanske en liten park där så är möjligt, säger Anna Markova.

För Jacqueline Thomas på Tata Steel har rollen som klimatombud hittills mest handlat om småsaker.

– Mycket går ut på att öka medvetandet om att vi måste minska våra utsläpp. En hel del handlar om den energi vi förbrukar, berättar hon. 

Jacqueline har försökt få med ledningen på att företaget ska ha solceller och egen vindkraft. För framtiden gäller det att hitta nya sätt att tillverka stål. 

– För stål måste vi ha även i framtiden. Stålet genomsyrar våra liv, från att du stiger upp på morgonen och tar bilen eller bussen till jobbet, när du sätter på datorn och när du sedan är hemma igen.

Hennes kollega Adrian Morgan tror trots allt att de kommer att klara omställningen. 

– Jag vill vara optimist. Jag känner stålarbetarna här, de är de bästa i världen och det kommer de att fortsätta vara, bara vi får chansen att ställa om. Vi har gjort omställningar förr och klarat det, säger han.

”En fråga som bör integreras i allt fackligt arbete”

Inga svenska klimatombud Även i Sverige har klimatfrågan klättrat allt högre upp på den fackliga dagordningen. Men några klimatombud är ännu inte aktuella inom industrin. 

– Vi har diskuterat det med våra avdelningar och klubbar, men ser det som problematiskt att en person ska ha ansvar för en så tung fråga. 

Det säger Ellika Berglund Aas, utredare på IF Metall med ansvar för energi och klimat. Hon fortsätter: 

– Klimatfrågan är så viktig att alla förtroendevalda måste ha det perspektivet med sig. Man kan jämföra med jämställdhetsfrågan, det är en fråga som bör integreras i allt fackligt arbete.

Förbundet engagerar sig dock till exempel genom att ta fram utredningsrapporter om klimatomställningen och genom studiematerialet Klimatagendan, som är framtaget av tankesmedjan Global Utmaning. 

Dessutom ska ett nystartat projekt, Klimatambassadör, bidra till att skapa kunniga klimatförebilder i industrin. Förhoppningen är att de ska bli delaktiga och driva klimatfrågor lokalt.

På Pappers säger ombudsman Elisabeth Haug att förbundet inte satsar på klimatombud, eftersom skyddsombud och andra förtroendevalda är aktiva i frågan och man har en hög facklig närvaro på alla arbetsplatser.

– Det tas upp bland annat i samverkan när man pratar om klimatmål och i arbetet med miljöfrågor på företagen. Frågan är nära kopplad till miljön för våra medlemmar, både på arbetsplatsen och i närområdet, säger hon. 

GS-facket har inte heller klimatombud, men utesluter inte en liknande funktion i framtiden.

– Det kan finnas skäl att inrätta det. Det lokala fackliga engagemanget är viktigt och kan bidra till att företagen anpassar sina strategier, säger förbundsordförande Per-Olof Sjöö. 

Däremot ser han inte att GS har planer på att inrätta särskilda kompetensombud. De flesta fackklubbar har redan studieansvariga och i vissa kollektivavtal finns något som kallas utbildningsombud.

Kanske kan liknande uppdrag delvis förändras i framtiden:

– I takt med att kompetensfrågan utvecklas kan de ha en viktig roll i att rekrytera till fackliga utbildningar med fokus på kompetensutveckling och klimatarbetet, säger Per-Olof Sjöö. 

Det ska också understrykas att GS inte är med i huvudavtalet.

Inte heller Pappers känner i dagsläget behov av särskilda kompetensombud.

– Vi har redan gjort ett arbete med att kompetensutveckla våra förtroendevalda på arbetsplatserna, säger Elisabeth Haug.

Enligt Anders Parkås, ombudsman på IF Metall, är målsättningen att alla förtroendevalda och ombudsmän ska vara delaktiga i medlemmarnas kompetensutveckling.

– Jag vet inte om det behövs en renodlad roll för det, det viktiga är att vi når fram både till medlemmarna och till arbetsgivarna med hur vi ska få fram en strategisk kompetensutveckling som ger tillräckligt bra effekt. Det nya omställningsstödet innebär ett bra tillfälle för oss att bli bättre på att hantera det utvecklingsbehov som våra medlemmar har, säger han.

Bengt Rolfer

Kommentera Avbryt svar

Håll dig till ämnet och håll en god ton. Det kan dröja en stund innan din kommentar publiceras. Dela gärna artikeln så kan fler delta i debatten! E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Kommentar *

Namn *

E-postadress *

Webbplats

This site is protected by reCAPTCHA and the Google Privacy Policy and Terms of Service apply.

The reCAPTCHA verification period has expired. Please reload the page.