Matrester – en godbit för Väja

Klimatsmart Snart ska alla i Sverige slänga matavfall i bruna kompostpåsar. Det är bra för miljön. Och det är väldigt bra för Väja bruk, där det speciella papperet görs.

Det är här, intill Ångermanälven utanför Kramfors, som det görs: Advantage EcoComp. I PM5 anläggningen på Mondi Dynäs i Väja.

Papperet sägs stå emot mycket fukt men är samtidigt biologiskt nedbrytbart – och passar därför särskilt bra till matavfallspåsar. Själva påsarna tillverkas av andra företag, till exempel Svenco som säljer stora mängder till bland andra Stockholms stad. De delas ut till stadens allt fler matavfallssorterande invånare; påsen och dess innehåll omvandlas i slutändan till biogas eller biogödsel.

Att sortera sitt eget matavfall i separata kärl har hittills varit frivilligt. Vissa hushåll och vissa verksamheter gör det redan, andra inte. I många kommuner är det inte ens möjligt än, eftersom de saknar insamlingsfordon och/eller behandlingsanläggningar som kan ta hand om avfallet. Som i Kramfors där de allra flesta anställda på Väja bruk bor.

Jag trivs jättebra och blir glad varje gång jag kommer hit.

Anneli Ångman, efterbehandlingsoperatör

Men i januari 2024 ska det bli obligatoriskt med så kallad fastighetsnära matavfallsinsamling, i Kramfors liksom i landets övriga 289 kommuner. I Stockholm, där många redan bekantat sig med papperet från PM5, kommer de nya reglerna att börja gälla redan från den 1 januari 2023.

Annelie Ångman är en av många som tillverkar detta papper. Hon är efterbehandlingsoperatör på rullmaskin och har arbetat här i ett och ett halvt år nu, berättar hon medan hon visar oss runt.

– Tidigare jobbade jag inom hemtjänsten i tio år, men till slut ledsnade jag och kände att jag ville göra något nytt. Jag trivs jättebra och blir glad varje gång jag kommer hit. Arbetskamraterna är bra och jag har mycket ledighet. Dessutom tjänar jag mycket bättre här.

Anneli Ångman hade gärna visat oss hur processen går till när maskinen rullar, men ett plötsligt driftstopp sätter dessvärre stopp för det. Hon pekar och pratar ändå, och kan bland annat berätta att det är här inne – på PM5 – som också världens starkaste papper tillverkas. Advantage MF Springpack Plus, som de kallar det. Papperet är så starkt att det kan lyfta ett lok till och med, det har de själva testat. Ett litet lok, men i alla fall.

Fullt så starkt är inte standardsäckpapperet som tillverkas på Väjas andra och mer moderna pappersmaskin, PM6. Men till cementsäckar och liknande duger det tydligen utmärkt – det skvallrar den höga efterfrågan från framför allt Asien om. Och vid PM6 träffar vi lite senare operatören och huvudskyddsombudet Pär Norberg.

Han har jobbat på bruket sedan mitten av 80-talet och minns hur det var då, när han var ”ung och ny”, som han säger. Innan de stora moderniserings- och effektiviseringsvågorna sköljde över branschen och efterlämnade arbetsplatser där allt färre skulle göra allt mer.

Det är mycket renare nu. Säkrare framför allt.

Pär Norberg, huvudskyddsombud.

– Det var roligare då, vi var fler. Och det kändes inte så allvarligt allting. Men det var heller inte bättre förr.

Tvärtom faktiskt, allt har egentligen blivit bättre.

Särskilt arbetsmiljön, fortsätter han.

– Det är mycket renare nu. Säkrare framför allt. Visst sker det mindre olyckor och så nu också, men de är betydligt färre i dag. Jo, det är mycket mer fokus på säkerhet nu.

På vilket sätt?

– Till exempel tvingar vi ju aldrig någon att utföra något jobb som känns osäkert. Så var det inte när jag började. Då fick man gå in i maskin även om man var helt grön. ”Där ska du vara!”, sa de bara. Och gjorde du inte det som du blev tillsagd att göra, då behövde du heller inte komma tillbaka dagen efter.

Mycket macho, alltså?

– Ja, så var det. Inga säkerhetsgenomgångar alls, och ingen som förklarade vilka kemikalier som kunde vara farliga heller. Och maskinföraren – han var som en gud. Det var han som bestämde om du skulle få fortsätta jobba eller inte.

På PM6 görs även innanmätet till de välbekanta Pringles-tuberna. Men den sortens chips är uppenbarligen inget som faller operatör Mattias Lilja i smaken.

– Kul att Pringles använder vårt papper, men … Nä, torkat potatismos! Jag provade en ny variant med pizzasmak hemma hos svärmor nyligen, och den smakade ju allt annat än pizza!

Vi träffar Mattias Lilja på PM5, i manöverrummet till barkpannan, sida vid sida med skiftkollegan Annelie Törnebrink som just hastat i sig en portion ryggbiff framför några skärmar. De känner varandra sedan länge, ända sedan skoltiden, och det märks. På sättet de pratar och skämtar med vararandra,
fyller i vad den andra säger.

Och båda säger att de trivs bra på jobbet, att arbetsuppgifterna är varierande och att de själva ser till att de får lite rotation under skiften.

Men lönen då? Vad hoppas de att avtalsrörelsen ska ge? Snart, strax före jul, ska ”märket” sättas och nyligen gick ju Facken inom industrin ut och krävde 4,4 procent, varpå arbetsgivarna inte oväntat slog bakut.

– Ja, vad ska man säga … Men helvete vad mycket pengar det går åt till mat och annat nu, säger Mattias Lilja. En vanlig veckohandling kostar ju nu lika mycket som det förr kostade inför julhelgen, och jag har två tonåringar som äter som hästar.

– Så 4,4 procent tycker jag är rimligt.

Pappersavdelningens ordförande Rainor Melander, däremot, anser inte bara att det är rimligt. Han menar att 4,4 procent är för lite.

– Nej, det tycker jag är i lägsta laget. Och hade vi begärt noll i påslag så hade väl arbetsgivarna tyckt att det hade varit för mycket det också!

Vad för procentsiffra vill du se?

– Åtminstone någon som är i närheten av dagens inflationssiffra. För förra avtalet förlorade vi på, det innebar ju en reallönesänkning för oss. Dessutom fick vi inget retroaktivt för alla månader under pandemin som vi höll fabrikerna i gång.

Då, hösten 2020, enades fack och arbetsgivare om 5,4 procent i löneökning under en avtalsperiod om tre år. Det vill säga betydligt lägre än vad Pappers hade begärt: 4 procent på ett år.

– Det var väl mer ett försök att pressa upp märket, men nu havererade tyvärr hela den strategin i och med pandemin. Nej, det var långt under förväntningarna och vi medlemmar på Väja var ju nära att gå ut i strejk då.

Den här gången förväntar han sig ett bättre utfall.

– Massa- och pappersindustrin går ju som helhet väldigt bra. De genererar ett resultat som vi anställda känner att vi inte får ta del av, och därför borde vi också kräva mer.

Senast den 31 mars nästa år ska ett nytt kollektivavtal vara på plats.

Fackets relation med arbetsgivaren beskriver Rainor Melander som ”varken bra eller dålig”.

– Mondi Dynäs är en skötsam arbetsgivare. Och trygg, i den mening att de betalar ut löner i tid och i övrigt följer de lagar och regler som gäller på arbetsmarknaden. Sen är vi ju inte eniga om allt, och då förhandlar vi om saken och försöker komma överens, säger Rainor Melander.