Vi höll ihop och tog vårt ansvar

Krönika Nu är det upp till regering, riksbank och direktörer att göra sin del, så vi snabbt kan komma tillbaka till ett läge där vi kan få mer pengar i plånboken, skriver GS ordförande Per-Olof Sjöö.

Den 31 mars blev nya kollektivavtal färdiga för de flesta av GS medlemmar. Förhandlingarna har återigen ägt rum i en väldigt osäker omvärld. Förra gången kastade pandemin en skugga över förhandlingarna, den här gången var det den höga inflationen.

När vi nu ser resultatet, 4,1 procent plus 3,3 procent i löneökningar i två-åriga avtal, ska vi ha historien i åtanke. Den fackliga ingången har redan från början varit att teckna avtal som inte spär på inflationen. Det är en lärdom vi drog från 90-talets kompensationskarusell som ledde till luft i medlemmarnas plånböcker.

Många utomstående betraktare har följt industrins förhandlingar med stort intresse just för att de nya avtalen är en viktig faktor för hur inflationen kan utvecklas framöver. En sådan betraktare är Riksbanken som står beredd med ytterligare räntehöjningar om inte prisökningarna mattas av.

Den fackliga utgångspunkten har varit glasklar. I svåra tider ska de som har det svårast få lite mer.

Frågan om Sveriges löntagare kan gå ur den här avtalsperioden med reallöneökningar ligger nu i andras händer. Vi utgår från att andra aktörer i samhället bidrar till att få ner inflationen på samma sätt som nu Sveriges löntagare gjort. Vi förväntar oss nämligen att regering, riksbank, direktörer och inte minst
livsmedelshandeln kvitterar den insats som löntagarna gjort i årets avtalsrörelse. Då kan vi förhållandevis snabbt komma tillbaka till ett läge där kommande avtal kan leverera mer pengar i plånboken.

Bortsett från löneökningsnivåerna lyckades vi med två satsningar som vi skakat hand med övriga LO-förbund om. Både en riktad satsning till avtalsområden med lågt löneläge och en extra satsning på att höja minimilönerna i de avtal som behöver det. Båda dessa satsningar har varit svårsmälta piller för våra motparter och satt hårt inne i förhandlingarna. Den fackliga utgångspunkten har varit glasklar. I svåra tider ska de som har det svårast få lite mer.

I övrigt får vi inte glömma bort att vi lyckats hålla borta alla de försämringar som arbetsgivarna krävt i förhandlingarna. Kampen om makten på arbetsplatsen sker oftast i skuggan av dragkampen om löneökningarna. Det är dock ett faktum att varje förhandling om nya kollektivavtal är en kamp om vilket inflytande som arbetstagarna ska ha på sin arbetsplats.

Det är svårt att värdera avtal bara någon vecka efter deras tillkomst eftersom det är så många andra faktorer som påverkar utfallet. En sak är dock säker: Utan det engagemang och den mobilisering som GS organisation uppbådat hade resultatet blivit sämre. Utan det pepp, tryck och den trygghet som våra förhandlingsdelegationer stått för hade resultatet också blivit sämre.

Vår styrka är vår gemenskap!