Maskinoperatören Niklas Ulvnäs vann isstolpssittningen – efter 51 timmar

Publicerad 2024-02-21, 08:50 Uppdaterad 2024-02-23, 13:26

I helgen avgjordes årets kanske kallaste tävling – isstolpssittningen i Vilhelmina. Maskinoperatören Nicklas Ulvnäs från Uppsala satt över två dygn i sträck på ispinne – med sex lager kläder runt kroppen.

Den traditionsenliga isstolpssittningen har arrangerats av den lokala turistbyrån i Vilhelmina de senaste 15 åren. Reglerna är enkla – den som sitter kvar på sin två meter höga isstolpe vid tävlingens slut vinner äran och prispengar. På torsdag vid lunchtid invigdes årets upplaga och sju anmälda deltagare ställde upp. Målgången skedde på lördag eftermiddag, vilket innebar att tävlingen pågick dygnet runt i hela 51 timmar.

Genom åren har reglerna skärpts för att ge deltagarna en större utmaning. Alla hjälpmedel för att bryta tristessen, till exempel mobiltelefoner eller hörlurar, är strängt förbjudna. Inte heller elektriska värmeslingor för att klara kylan är tillåtna. Mat och dryck får endast intas sittandes på de höga isstolparna och delas ut av funktionärerna. För att göra det ännu mer psykiskt påfrestande får ingen veta när rasterna på tio minuter delas ut – ibland med dröjsmål på upp till sex timmar.

De tuffa reglerna till trots satt fem av totalt sju deltagare fortfarande kvar efter de 51 timmarna och korades till vinnare. De fick tillsammans dela på prissumman som i år landade på 35 000 kronor. Maskinoperatören Nicklas Ulvnäs var en av de lyckliga. Redan på måndag morgon var han tillbaka på jobbet på plastgjuteriet i Uppsala.

Fem glada vinnare fick dela på prispengarna. Foto: Privat

”Nu visste jag hur jag skulle sova”

– Tävlingen var fruktansvärt jobbig. Det här är min andra gång, och det jag kommer ihåg mest från förra året var att detta var det tråkigaste jag någonsin har gjort. Men under de goda stunderna så har man väldigt roligt och skrattar mycket.

Vad finns det egentligen att skratta åt?

– Allt. Man blir så trött och mot slutet kom vi på att vi somnade så fort vi blundade. Jag hade även turen att sitta bredvid en lärare i psykologi och filosofi, och vi hade väldigt fina långa samtal. Man hinner säga väldigt mycket på 51 timmar.

Lyckades ni sova någonting?

– Jajamän. Jag lyckades till och med snarka, fick jag höra ifrån de andra. Det var en fördel för mig jämfört med förra året, för nu visste jag hur jag skulle sova utan att vara rädd för att trilla ner. Man använder en halsduk för att knyta ihop knäna, ifall man skulle råka vakna med ett ryck och tappa balansen. Sedan lutar man bara armarna mot benen och lägger huvudet i händerna. Utifrån ser det ungefär ut som om man kryper ihop som en liten makaron.

Sittningen pågick dygnet runt och kunde följas via en webbsändning. Foto: Elisabet Nordebo

Kände du någon gång att du ville ge upp?

– Ja, det gjorde jag allt. Första natten, när det började bli lite kyligt, då undrade jag varför jag gick upp och satte mig på stolpen igen efter en rast. Men det lyckades jag slå bort genom att tänka på hur glad jag skulle bli om en vecka när allt det här var över.

Hur kallt var det?

– Det var kallare i år jämfört med förra året. Under nätterna kröp det ner till tio minusgrader, men det blåste ordentligt så det kändes jättekallt. Veckan innan tävlingen blev jag nervös, då var det -36 grader i Vilhelmina. Det hade verkligen blivit en riktig utmaning.

Hur många lager kläder hade du på dig?

– Nu måste jag tänka efter och räkna lite. Jag hade två tunna långkalsonger, två tjocka långkalsonger, täckbyxor, och ytterst gortexbyxor. Sedan hade jag två t-shirtar, två långärmade tröjor och två jackor på mig. På händerna hade jag tre lager och samma antal på fötterna, plus två lager i skor. Till sist hade jag en mössa, en baklava och tre luvor. Jag vägde alla mina kläder ihop, det blev åtta kilo.

Varför utsätter man sig själv för det här?

– När jag anmälde mig ifjol visste jag inte ens att det fanns några prispengar. Det var någonting jag fick reda på först efteråt. Jag hade gärna genomfört det även utan pengarna, för jag gör det för min egen skull. Det är samma sak som när man bergsklättrar, man gör det för att testa vad man klarar av.

Vad tycker dina kollegor om dina upptåg?

– De tycker att jag är helt vansinnig. De blir inte ens förvånade längre utan tänker ”jaja, det är väl någon ny galenskap han ska göra”. De har ingen förståelse och vill absolut inte göra något liknande.

Tror du inte att många håller med?

– Jo, en vanlig kommentar jag får är ”du är helt dum i huvudet”. Men för mig handlar det mycket om att skapa fantastiska minnen.

TävlingsRegler i korthet

Tävlande har rätt till 10 minuters rast vid varje avsittning under tävlingstiden.
Inga kläder av något slag får bytas under tävlingen.
Inga främmande värmekällor får användas.
Mat och dryck serveras på stolpen av vakt enligt fastställda tider.
Utomstående får inte ge stolpsittarna kläder, mat, dryck, eller något annat.
Sittande på stolpen får inte ta med mobil, radio, läsplattor, böcker.
Tävlingsledningen kan när som helst bryta en sittares tävlan om hälsorisk befaras.
Om den tävlande reser sig, kliver ner eller ramlar från stolpen räknas det som ett avbrott av tävlingen.
Vinnare är den eller de som sitter sist kvar på stolpen tiden ut.
All form av tobak, nikotin, narkotikaklassade preparat och alkohol är absolut förbjudet.