Pär förlorade arbetet efter 35 år: ”Ett jobb betyder mer än man tror”
Många varslade inom industrin ”Märkligt hur det kan bli”
Publicerad 2024-07-25, 05:00 Uppdaterad 2024-08-06, 08:52
Bland influerare, artister och andra kändisar sticker byggnadsarbetaren Kim Söderström ut. Hans sommarprat handlar om klass och om hur byggbranschens jakt på profit i värsta fall dödar de som bygger våra hus.
– Det blir inget knussel. Jag kommer att säga vad jag känner och tycker.
Ett Sommarprat i P1 har i snitt över en halv miljon lyssnare. Den 25 juli är det dags för byggnadsarbetaren Kim Söderström, en av ytterst få arbetare som har fått göra ett sommarprat.
– Jag är jätteglad att jag får chansen. Jag vet att det är många människor som har beklagat att det inte är många arbetare som får prata, säger han.
Du ska bland annat prata om klass. Varför?
– För att nu har jag möjligheten att göra det och för att det inte är någon annan som pratar om klass och klassamhället i dag. Så jag tar tillfället i akt.
Varför pratas det inte om klass?
– Vi gör ju det. Men Fredrik Reinfeldt införde ett nytt ord, han pratade om utanförskap, men då pratade han egentligen om klass. Så trots att partierna till höger inte vill prata om klass så gör de det. Men då kan jag passa på att berätta om vad det innebär för mig. Största delen av Sveriges befolkning är ju arbetarklass.
Du ska också prata om konsekvensen av kapitalets jakt på billig arbetskraft, något du ser på byggarbetsplatserna?
– Ja, det är ganska tydligt. Tyvärr tror jag inte att det är så många som är medvetna om hur det ser ut. Jag har skrivit om det här i tio år, varit med i reportage och försökt påverka politiker i alla dess möjliga former. Nu får jag chansen att berätta både om hur bra och fint det kan vara på en byggarbetsplats och vilket härligt yrke det är, men också om de avigsidor som vi ser allt för ofta. Där företag vill skapa så stor profit som möjligt utan att det spelar någon roll att man trampar på människor som far illa.
Hur kan det se ut?
– Jag ser arbetskamrater från de forna öststaterna, de så kallade låglöneländerna, som är i stort sett livegna. De vågar inte kontakta facket av rädsla för att bli hemskickade. Det är fel löner, dålig arbetsmiljö och för långa arbetstider. Och i slutändan ser vi också att det sker alldeles för många dödsolyckor i branschen. Jag menar att det finns ett samband där emellan.
Du har berättat om det här i tio år – alla borde väl ha sett och läst om det vid det här laget?
– Jag är inte säker på det. Jag kommer inte ut i de stora medierna eller får sitta i morgonsoffan och prata om det här. Mina artiklar kommer mestadels ut i Dala-Demokraten, Arbetarbladet och Arbetet. De tidningarna har inte så stor spridning som man kan önska.
Ett sommarprat kanske kan ge lite annat genomslag?
– Jag hoppas det, att jag väcker en del aha-upplevelser hos allmänheten och att jag väcker lite funderingar hos beställare och makthavare så att man kan göra något åt det här.
Vad krävs för att få slut på missförhållandena?
– Man ska börja bygga med egen arbetskraft igen. Det är några storföretag som är dominerande i Sverige som säger upp sin egen personal och anlitar underentreprenörer i flera led och bemanningsföretag i stället.
Krävs det lagstiftning eller borde branschen själv fixa det här?
– Jag tycker att branschen själv ska fixa det här, men om inte det går vägen måste ju makthavarna gå in och peta.
Vad hoppas du att ditt sommarprat ska leda till mer?
– Jag hoppas att många blir glada över att höra det här på radion på bästa sändningstid. Det blir inget knussel utan jag kommer säga vad jag känner och tycker. Att det kan väcka lite framtidstro, lite raka ryggar. Och skapa ett större engagemang både i facket och politiken.
Vem skulle du vilja fick samma chans som du att prata i Sommar i P1?
– Jag vill lyssna på Lotta Jepsen Sjölander. Hon är vice ordförande på Byggnads GävleDala och snickare. Jag vill höra henne berätta om hur det är att vara kvinnlig byggnadsarbetare i ett mansdominerat yrke.
Ålder: 49.
Uppdrag: Ordförande för Byggnads GävleDala.
Yrke: Betongarbetare.
Bor: Falun.
Familj: Fru och två barn.
Ett av de bästa Sommar jag hört – och väldigt konstigt att detta inte får sägas oftare i public service. Det borde göras Dokument inifrån om detta (som uppföljning till Lönesänkarna).
Mycket bra och intressant sommarprat…..
Hoppas att många har lyssnat och lärt …