Stålföretaget Björneborg Steel varslar 42 anställda och pekar på kinesisk prisdumpning och amerikanska skyddstullar som orsaken bakom. Samtidigt menar Industriarbetsgivarna att den svenska basindustrin står väl rustad – och ser inte en våg av nya varsel i sina prognoser.

Det värmländska stålföretaget Björneborg Steel meddelade i mitten av november att man behöver omstrukturera och dra ner på verksamheten. Därför varslar man nu en fjärdedel av personalstyrkan – totalt 42 personer.

Företaget, som ligger utanför Kristinehamn, har rötter tillbaka till 1600-talet och tillverkar stålprodukter till bland annat sjöfart, försvar och industri.

Det är ännu inte klart vilka som varslas, men majoriteten kommer att vara från produktionen. Förhandlingar mellan fack och arbetsgivare har påbörjats, och väntas bli klara i december.

– Det är tråkigt det som händer, det är inga roliga dagar här. Mer än så är svårt att säga just nu, vi koncentrerar oss på förhandlingarna, säger Jonas Bergqvist, ordförande för den lokala IF Metall-klubben.

Trump vill införa nya skyddstullar

Anledningen till varslet är en låg orderingång och tuffare konkurrens. Företaget menar att det handelskrig som pågår mellan USA och Kina har gjort det omöjligt att konkurrera på lika villkor.

– Det är såklart oerhört tråkigt att vi tvingas till denna omstrukturering och vi lider med samtliga fantastiska medarbetare vi tvingas skiljas från. Vi måste förhålla oss till en ny omvärld och satsa på de områden där vi kan konkurrera, säger vd:n Håkan Dedorsson i ett pressmeddelande.

Den så kallade dumpningen av billigt kinesiskt stål till Europa är en av förklaringarna, och de amerikanska skyddstullarna en annan. Donald Trump införde importtullar på stål redan 2018, men de lättades senare upp. I samband med årets presidentval har han dock signalerat för nya, kraftigt höjda tullar.

Industriarbetsgivarna ser liten risk för varselsvåg

Kerstin Hallsten är chefekonom på Industriarbetsgivarna, arbetsgivarorganisationen för basindustrin (stål-, betong-, skog- och gruvindustri). Hon säger att vi förhoppningsvis inte får en stor varselvåg inom svensk stålindustri närmaste åren på grund av tullarna, utan är försiktigt optimistisk inför kommande år.

– Vi har redan sett en svag utveckling för 2023 och 2024 på grund av höga räntor och inflation. Nu när vi fått ordning på det ser prognoserna ljusare ut. Samtidigt finns det risker av mer strukturell karaktär som svag tysk industri och amerikansk politik inriktad på protektionism.

Hon vill inte uttala sig om ett enskilt bolag som Björneborg Steel, men lyfter fram att svensk basindustri är van att hantera hård konkurrens och förändrade villkor på världsmarknaden.

– Industrin är van att tänka långsiktigt på effektivitet och kostnadskontroll.

Den globala handeln är som ett spindelnät som hela tiden kan råka ut för olika störningar. Skyddstullarna är bara ytterligare en av de oförutsägbara händelser som svenska bolag är vana att parera.

Att just deras medlemsföretag inom basindustrin skulle lämna landet är mindre sannolikt eftersom råvarorna ligger där de ligger. Det kräver både tid och omfattande investeringar att etablera en gruvverksamhet eller pappers- och massaanläggning.

– Det finns en poäng med att ha stålverk nära gruvorna och sågverk där skogen växer, säger hon.

Om man blickar tillbaka till förra gången Trump satt i Vita huset är den främsta lärdomen att tullar och handelshinder är tidskrävande. Mycket tid förlorades i förhandlingar mellan EU och USA som inte ledde framåt. Signalerna är, enligt Kerstin Hallsten, att vi med stor sannolikhet hamnar där igen. Hon tycker att protektionism i grunden är dåligt.

– Statlig inblandning i enskilda branscher ska helst undvikas. Det bästa sättet att hantera protektionism är att skapa goda ramvillkor för företagen så som god tillgång till fossilfri el till konkurrenskraftiga priser, kompetens och väl fungerande infrastruktur.