Satsning på låga tvätterilöner betalas med bromsade ingångslöner: ”Absolut inte lönt”
Nytt tvättavtal på plats Men nyanställda får stå för löneökningen "Förjävligt att lönen är så låg"
Publicerad 2025-03-28, 13:59
77 procent av fackens krav – där ska löneökningarna hamna. I alla fall om man litar på statistiken.
Men riktigt så enkelt är det inte.
Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:
Nu är vi framme vid helgen då avtalsrörelsen kan avgöras. Förhandlingarna pågår intensivt bakom stängda dörrar. Måndagen den 31 mars går avtalet ut.
Utåt är det tyst. Men det finns mer eller mindre nördiga sätt att gissa hur det ska gå, vad den där magiska löneökningssiffran blir, det vill säga ”märket” som ska sätta standarden för löneökningar på hela arbetsmarknaden.
Ett sätt är att titta bakåt på hur utfallet brukar bli, jämfört med vad facket krävt. Om man går tillbaka så långt som till 2004 så har det slutliga resultatet legat på i snitt 77 procent av fackets ursprungskrav. I år när facket krävde 4,2 procent skulle det innebära 3,2 procent på ett år.
Hur mycket facken fått ut av sina krav har dock varierat kraftigt. Inget år har det hamnat på exakt 77 procent, så som spåkula fungerar det räknesättet kanske inte så bra. Men något säger det.
Längst ifrån fackens krav landade parterna 2010, då löneökningarna inom teknikavtalet blev 3,2 procent på 22 månader, vilket bara motsvarade 67 procent av den årstakt på 2,6 procent som facket krävt. Inte konstigt att det var just då det var som lägst, vi hade gått in i en finanskris, många industriarbetare förlorade sina jobb och osäkerheten om framtiden var enorm.
Som mest fick facket avtalsrörelsen innan, 2007. Då blev märket hela 10,2 procent på tre år, 87 procent av fackens krav.
Även förra avtalsrörelsen, 2023, fick facket ut en relativt stor del av sina krav – resultatet på 6,5 procent på två år, motsvarade 84 procent av kraven.
En annan kris var coronapandemin i början av 2020-talet. Den ställer till beräkningarna lite. När pandemin bröt ut våren 2020 valde parterna att avbryta avtalsförhandlingarna, och förlänga – prolongera på avtalssvenska – det gällande avtalet i sju månader. Under de sju månaderna höjdes inte lönen. Visserligen fick facket ut 73 procent av sina krav i avtalsrörelsen 2020, men räknar man med de sju ”förlorade månaderna” motsvarar löneökningstakten bara 60 procent av kraven.
Eftersom andelen som facket får ut av kraven varierar kraftigt kan det knappast förutsäga exakt vad som händer den närmaste tiden.
Om man ska grotta ned sig i siffror finns det andra saker man kan kolla på. Till exempel var medlarnas första bud i år låg – ovanligt långt från fackens krav.
Första budet brukar ligga en bra bit under fackens krav, för att sedan höjas en aning i slutbudet. Om man tittar tillbaka på de senaste sju avtalsrörelserna så har det slutliga resultatet legat ungefär 14 procent över det första budet. I årets avtalsrörelse skulle det innebära en årstakt på 2,9 procent.
3,2 procent eller 2,9 – beroende på vad man vill se för utfall kan man ju välja metod. För en bilindustriarbetare med en lön på 34 000 kronor blir det ett spann på löneökningar mellan 986 kronor och 1088 kronor (varav en del kan gå till arbetstidsförkortning). Varje tiondels procent är värd 34 kronor.
Exakt vad det blir vet vi inte förrän de där stängda dörrarna öppnas och förhandlarna kommer ut.
Något som jag tycker är mer aktuellt än en hög procentsats är att får till ”rätt till egen fritid” alltså att all övertid skall vara frivillig, man skall inte kunna bli eller kännas sig tvingad att jobba över.