Teslastrejken två år – Hanna: ”Jag har blivit tuffare”

Teslastrejken är den längsta strejken i modern tid – på måndag har den pågått i två år. Dagens Arbete har pratat med huvudpersonerna – de strejkande.

Att ge upp är inget alternativ för servicespecialisten Hanna Eriksson i Uppsala.

– Jag är lite arg att vår arbetsgivare inte vill ge oss det som är självklart, säger hon.

Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:

Hur länge har du strejkat?

– Snart i ett år. Jag gick ut i november 2024.

Vad tänkte du den dagen, när du gick ut i strejk?

– Det var jobbigt. Det var på ett sätt skönt att jag äntligen officiellt kunde säga vad jag tycker och tror på. Men det var också tufft, för jag har jobbat där i fem år och vigt en stor del av mitt liv åt Tesla. Att lämna det, det var vemodigt. Men det var en lättnad att äntligen få säga rakt ut att jag vill ha kollektivavtal.

Vad tänker du om situationen du befinner dig i?

– Det går lite upp och ner. Det är som att befinna sig i limbo. En känsla av att vi sitter fast. Vi vill komma tillbaka till jobbet. Vi är fullt arbetsföra. Men samtidigt är vi utelåsta från vår arbetsplats, bara för att de inte vill skriva på kollektivavtalet. Det är en sorglig situation att vara i.

– Det pendlar mellan den känslan och den här kämpaglöden, känslan av att nu skriver vi historia och ser till att försvara den svenska modellen. Och det är ju en väldigt häftig grej att göra.

Hur har du påverkats av strejken?

– Jag tror att jag har blivit tuffare. Jag vågar stå upp för vad jag tycker. Jag har ju fortfarande ett väldigt långt sekretessavtal som jag har skrivit på, men jag känner mig inte lika bunden av det nu som då.

Har du något särskilt minne under ditt år i strejk?

– Det är mycket som har satt sig. Det var häftigt att vara på manifestationen utanför Tesla i Stockholm förra året. Det var första gången som jag bara: ”Det här är vad jag tycker och det här är vad jag står för”. Det kommer jag komma ihåg i hela mitt liv.

Hur är känslan nu?

– Nu får vi verkligen sätta hårt mot hårt. Det är min känsla. Tesla har sagt att det här med arbetstidsförkortning, tjänstepension och årliga löneökningar inte är något som de tänker ge med sig på. Då känner jag att vi måste öka på med alla konfliktåtgärder som finns. Det är min känsla nu, att det får vara nog.

– Och så är jag lite arg såklart, på att vår arbetsgivare inte vill ge oss det här som borde vara självklart. Jag känner att vi måste pressa dem. Vad har vi annars för val?

Missa inte någon av våra strejkintervjuer:

Olof: ”Kan forstätta två år till”

Jānis: ”Jag vet hur det blir utan fackföreningar – det blir skit!”

Konrad: ”Den här konflikten är så himla mycket större än mig”

Adam Daver