Lönebudet från medlarna – historiskt lågt

”Oacceptabelt lågt” sa facken om medlarnas första bud. Budet ligger mycket riktigt historiskt långt ifrån fackens krav, visar DA:s beräkningar. Man får gå tillbaka till finanskrisen för att hitta något liknande.

Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:

Årets avtalsförhandlingar är inne i sin intensiva slutvecka. Facken inom industrin har krävt ett avtalsvärde på 4,2 procent på ett år. På torsdagen kom industrins medlare, Opo, med sitt första bud: 7,7 procent över tre år.

Budet skulle innebära en löneökningstakt 2,6 procent per år. Det motsvarar 61 procent av den siffra som facket ursprungligen krävt.

Arbetsgivarna accepterade budet, men Facken inom industrin sa nej.

– Vi är ju vana vid att Opo lägger sig på en nivå som åtminstone är i närheten av vårt bud, sa GS avtalssekreterare Madelene Engman till DA på fredagen.

Oavsett vad man tycker är en rimlig löneökningstakt så sätter Madelene Engmans uttalande fingret på något. Opos första hemställan, som budet kallas, ligger ovanligt långt ifrån fackens krav. Vanligtvis brukar Opo lägga sig en bit under fackens krav, men inte så här mycket.

I förra avtalsrörelsen, 2023, till exempel, motsvarade Opos första förslag till löneökningar 74 procent av fackens krav. Avtalsrörelsen innan det, 2020, var budet 68 procent av fackens krav.

Det kan vara svårt att jämföra avtalsrörelser, eftersom de utvecklar sig lite olika. Men om man bara tittar på siffrorna får man gå tillbaka till avtalsrörelsen 2011, den som följde direkt på finanskrisen, för att hitta ett motsvarande lågt bud, jämfört med fackens krav. Då motsvarade Opos hemställan 57 procent av kraven.

Opo lägger sig långt under fackets krav

Det ska understrykas att det bara är i förhållande till fackens krav som Opos bud är ovanligt lågt. Årets krav på 4,2 procent ligger en bra bit över snittet av vad facken brukar kräva. Bara 2023 var kraven högre. I rena siffror är Opos bud på 2,6 procent årligen inte särskilt lågt. Även här – bara 2023 var det högre.

Det är förstås inte bara fackens krav som Opo tar hänsyn till när de arbetar fram sitt bud. Även arbetsgivarnas inställning och omvärlden spelar in. Det är vanligt att första hemställan är något som kan accepteras av arbetsgivarna, men inte av facket. Men den brukar som sagt ändå ligga närmare fackets krav än vad budet förra veckan gjorde.

Något som lär debatteras inför slutspurten i avtalsrörelsen är om det är Opo som lagt sig lågt i sitt bud, eller facket som lagt sig högt i sina krav.

Nu väntar parterna på den slutliga hemställan, det Opo hoppas på ska bli det nya avtalet. Det kan vara bäddat för besvikelse hos facket om också det budet också ligger långt ifrån kraven på 4,2 procent.

Anna Julius