Kvinna död efter olycka på Alleima: ”Något som inte får ske”
Trafikolycka på stålbolaget i Sandviken Misstänkt vållande till annans död ”Sorg”
Publicerad 2025-04-22, 05:00 Uppdaterad 2025-04-23, 09:15
Allt färre arbetsplatser har fackklubb.
På Hammar maskin bestämde sig Adam, Pip och Joacim att gå i motsatt riktning.
Efter en rad fackliga kurser känner de sig redo att dra i gång.
Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:
Det kryper i hela kroppen på Joacim Aronsson. Att sitta två timmar i fackliga möten eller förhandlingar är plågsamt – han vill ju röra på sig!
Pip Carlsson och Adam Hermanson tycker likadant.
– Det är fruktansvärt! säger Pip.
– Jag är bättre på att bygga än att prata, säger Adam.
Ändå gör de det, av den enkla anledningen att det behövs, och ingen annan gör det. Det är få som vill engagera sig fackligt på Hammar maskin. Samtidigt finns mycket som behöver göras: En överblick över arbetsmiljön, ventilationen, ljudnivån, skyddsutrustning.
Pip håller dock inte med Adam.
– Jag tycker visst du är bra på att prata.
– Med er ja!
Joacim, Pip och Adam, det är tre skyddsombud som tillsammans med fyra andra förtroendevalda jobbar för att det ska starta en fackklubb på Hammar maskin utanför Bollebygd. Det tar tid, ett år har de hållit på att gå kurser, och det återstår säkert ett halvår till innan de kan komma i gång.
– Just nu håller vi på att försöka få kläm på vad det är vi behöver göra.

Hammar maskin har ungefär 100 kollektivanställda, varav 60 är med i IF Metall. Så stora arbetsplatser brukar vanligtvis ha en klubb. Men på senare år har klubbarna blivit färre, trots att industrin har fått fler arbetsplatser. En orsak är pandemin, tror Christina Lundin på IF Metalls organisationsenhet.
– Det blev svårare att bedriva facklig verksamhet när det inte gick att röra sig fritt på arbetsplatserna.
Jag kände att det behövdes fler för att få till en förändring.
En annan orsak kan vara en ökad individualism i samhället, tror hon. För det är inte bara i fackföreningar som det blivit svårare att få folk att engagera sig, även idrottsföreningar och politiska partier kämpar med att få folk att ställa upp.
– Man har glömt att det är tillsammans man åstadkommer en förändring, säger Christina Lundin.
Samtidigt ska sägas – undersökningar visar att människor i Sverige generellt är bra på att engagera sig ideellt.
Om det finns en klubb har den rätt att förhandla med arbetsgivaren om saker som lön och förändringar i organisationen. Annars måste någon komma från avdelningen och sköta förhandlingarna. Det tar ofta mer tid, både för arbetsgivaren och de anställda, när någon utomstående får kallas in och sätta sig in i de lokala frågorna.
IF Metall-klubbar finns i Sverige (januari 2025). Det finns 13 150 arbetsplatser – det betyder att 11 procent av arbetsplatserna har en klubb. 2015 var det 14 procent.
av IF Metalls medlemmar jobbar på en arbetsplats där det finns en klubb. För ett tjugotal år sedan var siffran runt 70 procent.
I Hammar maskins fall handlar det om avdelningen i Borås. Där jobbar Simon Ryndal bland annat med att få fler att starta klubbar. Han säger att en fördel med klubb är att det är de som befinner sig på arbetsplatsen som vet hur det funkar just där.
– En klubb kan vara med i det lilla. Vad vill vi med lönesystemet på sikt, hur ska vi jobba? Man kan diskutera mjuka frågor som trivsel. Medlemmarna har också någon att vända sig till.
– Den lokala förankringen är oslagbar om personen är engagerad.
En klubb gör också att nyanställda direkt kan möta någon facklig när de börjar, vilket gör att facket får lättare att värva medlemmar. Joacim berättar att de försöker värva medlemmar när folk nyanställs.
– Med många vet man att det är kört från början. Sedan finns det de som ändrar sig …
Han tittar menande på Pip.
– Man får tjöta en jäkla massa bara, säger Joacim.
Pip tvekade länge att gå med i facket. Det kostade för mycket, tyckte hon. Sedan kom hon på att det inte var så farligt. Nu är hon skyddsombud.
– Jag kände att det behövdes fler för att få till förändring. Många vill se förändring, men ingen vill engagera sig.
Pip, Adam och Joacim tycker att de kompletterar varandra bra. Joacim säger att både Pip och Adam är väldigt uppmärksamma.
– Och så är ni lite fyrkantiga.
Adam nickar, men Pip säger:
– Nej, inte alls!
För säkerhets skull förklarar Pip att hon är ironisk. Hon är lite fyrkantig, tycker hon.
– Och du kan vara rätt barsk, säger hon till Joacim.
– Jag kan nog ha lite mer auktoritet än ni.
Pip berättar att hon kan se liten och oskyldig ut vid förhandlingar. Då tror arbetsgivarna att de kan få igenom vad som helst.
– Men sen när jag sätter andra sidan till!
– Du är en liten jack russel, säger Joacim.
Jag kände att det behövdes fler för att få till en förändring.
För att bilda klubb behövs det minst tre engagerade personer. En klubbstyrelse måste ha en ordförande, en sekreterare och en kassör.
– Jag sa att jag kan vara vad som helst utom ordförande. De andra sa: Du får vara ordförande, säger Joakim.
Adam kan också tänka sig att sitta i styrelsen, medan Pip vill fortsätta som bara skyddsombud. Att få med sig fler i styrelsen är svårt.
– Många fokuserar mer på jaget, inte vad man kan göra för andra, säger Joacim.
Han tror att det delvis är en generationsfråga, äldre har mer erfarenhet av vad facket kan göra. Ofta blir han tilltalad med ”ni i facket”, som om det inte fanns ett ”vi”.
– ”Nån annan” ska göra saker.

IF Metalls mål är att alla arbetsplatser med minst 25 medlemmar ska ha klubb, men det målet är inte alls uppnått. Christina Lundin på organisationsenheten säger att man vill öka antalet klubbar – men inte hur fort som helst. Att ha rätt att förhandla med arbetsgivaren är ett stort ansvar, och man behöver vara insatt i hur det går till och vad som gäller.
Just att veta exakt vad man har för befogenheter och skyldigheter är sådant som de fackligt engagerade på Hammar maskin håller på att försöka få grepp om. Det har blivit en hel del kurser.
– Kunskap är makt, makt att kunna göra förbättringar, säger Pip.
Fler kurser väntar för Adam, Pip och Joacim innan det är dags att bilda klubb. Det är något de tycker gett mycket.
– Man lär sig så mycket att man inte kommer ihåg allt, säger Adam.
– Men när man väl ska använda det så kommer man ofta ihåg det, säger Pip.
Viktigast tycker de ändå är att träffa folk från andra arbetsplatser, höra om deras arbeten och fackliga erfarenheter.
– Man ser att vi inte är värst! skrattar Joacim.
Kurserna är också viktiga när det känns motigt att jobba fackligt, tycker han.
– Jag har flackat i motivationen ibland men efter en kurs är man motiverad igen.
Klubb: Om en arbetsplats har en fackklubb består den av dem som
är med i facket på arbetsplatsen. Medlemmarna väljer en styrelse som ansvarar för den lokala verksamheten, och förhandlare som har rätt att förhandla med arbetsgivaren om saker som lön och organisationsförändringar.
Avdelningsombud: En facklig representant på arbetsplatsen. Har oftast inte rätt att förhandla med arbetsgivaren, utan det måste den lokala avdelningen göra.
Skyddsombud: Arbetstagarnas representant i arbetsmiljöfrågor.
Deltar till exempel vid skyddsronder och riskbedömningar.
Avdelning: En lokal organisation inom IF Metall med bland annat
förtroendevalda, ombudsmän och regionala skyddsombud. Sköter
förhandlingarna på de arbetsplatser som saknar klubb.