Den svenska drömmen slogs i spillror – nu vill Northvolt-varslade Rodney tillbaka

Rodney Kakwano från Uganda beskriver livet i hemlandet som att ”simma i en pöl”. Oceanen av möjligheter finns i Sverige, och jobbet på Northvolt blev chansen. Men så kraschade allt.

Nu, med Stegra och Lyten i uppstartsfas, har hoppet väckts på nytt.

– Jag ska tillbaka. Kosta vad det kosta vill.

Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:

Från ekvatorn till Karlskrona, och sedan Skellefteå. Senare tvingad tillbaka till hemstaden Kampala men med siktet fast inställt på att återvända. Så går det att sammanfatta Rodney Kakwanos historia under de senaste fyra åren.

Bakom flygtimmarna döljer sig en oväntad vänskap med en swahilitalande präst, den största svenska industrikonkursen i modern historia och en brinnande revanschlusta.

Historien inleds i dur. Rodney hade tur när han fick ett stipendium på första försöket för att studera ett masterprogram i industriell ekonomi i Karlskrona. Att valet föll på Sverige hade två anledningar. Dels hade hans äldre bror pluggat här, dels hade det kalla landet i norr aldrig haft kolonier i Afrika.

– Min bror uppmuntrade mig och sa: åk ut på äventyret! Du kommer att bli chockad.

De första tre månaderna i Sverige präglades av ensamhet. Rodney kände sig isolerad i den nya staden och det tog inte lång tid innan han fått sin första panikattack.

Han åkte till sjukhuset för att se om det var något fel på hans hjärta, men läkaren sa att allt såg okej ut, och kom i stället med ett förslag. Hade han provat att bo i kollektiv? Rodney följde rådet, flyttade ut och gick med i den lokala tennisklubben

– När jag började spela tennis försvann ensamheten helt. Det var där jag fick mina kompisar, säger han.

Studierna, tennisen och livet i Karlskrona flöt på. Efter examen, språkkurser på SFI och ett slitsamt sommarjobb på Textilia AB som gick ut på att sortera kläder på ett löpande band hade Rodney samlat nog med självförtroende för att söka heltidsjobb i Sverige.

Han ville norrut, det var där ingångsjobben fanns. Ett fyrtiotal ansökningar och tre intervjuer landade i avvisningar. Utan lön hade Rodney bara pengar för att hålla sig flytande två veckor. Då kom han i kontakt med en rekryterare som tipsade om ett jobb på en batterifabrik i norra Sverige. Ett jobb som Rodney garanterat skulle få.

– Nu, sa rekryteraren, kunde min svenska dröm påbörjas.

En oväntad vänskap i Skellefteå

Rodney fick jobbet och flyttade till Skellefteå. Under åtta månader jobbade han med produktionskvalitet på Northvolt. Jobbet gav en värdefull inblick i hur svensk industri fungerade. Men kompisarna från tennisen var borta och oron för nya panikattackerna kröp närmare.

Då dök en oväntad vänskap upp. På en mötesplats för nyanlända kom en svensk präst fram och började prata på hans modersmål.

– Han såg mig och tänkte att jag måste vara från östra Afrika. Så när han började prata på swahili blev jag sjukt överraskad. Efter det blev vi vänner.

Prästen Hans Marklund och Rodney hördes varje dag mellan passen på Northvolt. Rodney blev en del av Hans familj, berättar han. På sommaren åkte han till Hans lantställe och hjälpte till med huset. Målade, lade tak och fiskade. Rodney trivdes som fisken i vattnet.

– När jag bodde i Uganda var det som att simma i en pöl. Men när jag flyttade till Sverige bredde sig livet ut som en ocean av möjligheter, säger han.

Men när första varselvågen slog mot 1 000 arbetare i Skellefteå under hösten 2024 drogs Rodney med. Han hade då tre månader att hitta nytt jobb för att vara kvar i Sverige. Rodney bestämde sig för att flytta tillbaka till Karlskrona där kompisarna fanns, men strax innan flyttlasset gick tog Hans med honom till Boden för att visa vad som håller på att ske.

– Vi besökte Stegras byggarbetsplats i mitten av december och pratade med rekryterare. Jag sa att han verkligen trodde att jag skulle passa bra där. Enda kruxet var att de hellre ville ha folk som har uppehållstillstånd i Sverige, än att hantera ett arbetstillstånd.

Tillbaka i Karlskrona gick jobbsökandet trögt. I maj bestämde sig Rodney för att flytta tillbaka till Kampala. Tillbaka i hemlandet fick han ett blandat bemötande av släkt och vänner, som hade haft höga förväntningar på Rodneys karriär. Att ha en släkting både studerat och lyckats hitta jobb i Sverige var en ”källa till stolthet”, säger han. Nu var de besvikna.

– Jag sågs lite som en förebild när jag lämnade, som en ung kille som lyckats och börjat leva den svenska drömmen. Folk ser återvändo som ett misslyckande och vissa ser mig nu som en loser. Men inom mig vet jag att jag kämpat hårt. Jag har haft intervjuer, integrerats bra i samhället.

Telefonsamtalen med Hans fortsatte. Och en månad senare, i juni, satt Hans på ett plan till Kampala för att viga Rodney och blivande frun Martina. 1 200 gäster var bjudna, professionella dansare och sångare anlitade och bland gåvorna fanns serviser, getter och kor.

Hans Marklunds funktion på bröllopet var inte bara präst och vigselförrättare. Enligt honom fungerade han också som ett slags vittne för Rodneys tid i Sverige. Han ville förklara för släkten att det inte var Rodneys fel att han var tillbaka i Uganda. Att Northvolt varslat många människor låg utom hans kontroll.

– Rodney var rätt deppad innan han åkte tillbaka till. Jag tänkte att ifall jag kan ge honom lite mod och om gästerna får se att det är en svensk präst som viger honom, så är det statushöjande för honom, säger Hans Marklund.

”Jag skulle jättegärna börja jobba på Stegra”

När Dagens Arbete når Rodney har han precis kommit hem från sin smekmånad vid Victoriasjön. Sedan han flyttade hem har han hållit i kontakten med rekryteraren som hjälpte honom till Northvolt, sökt jobb och haft ett par intervjuer på svenska. Men kruxet är arbetstillståndet.

– De flesta av mina ansökningar landar i avslag, framför allt när jag säger att jag behöver ett arbetstillstånd. En intervju för ett serviceteknikerjobb genomförde jag helt på svenska och de ville erbjuda mig jobbet, men sen ändrade de sig på grund av processen att ordna ett arbetstillstånd, säger Rodney.

När han inte söker jobb volontärarbetar han på den lokala tennisklubben och hjälper sin bror på hans farm med att mjölka och mata kor. Mestadels av tiden går dock åt att söka jobb i Sverige från lägenheten i Kampala.

När hans tidigare arbetsplats nu fått ny ägare, och Stegra storsatsar i Boden, har Rodneys hopp om Sverige åter väckts till liv.

– Jag skulle jättegärna börja jobba på Stegra. Tidigare har jag ansökt till rollen för labbtekniker där, så vi får se.

Vill du tillbaka till Skellefteå?

– Jag har hållit koll på Lyten och är redo när möjligheten att söka mig dit kommer. Att de tog över var otroliga nyheter, men jag tror det kommer vara extra viktigt för dem att skapa säkerhet och självförtroende för de anställda. Speciellt för migrantarbetarna.

Peter Schwartz