Pontus Georgsson: När varsel blir vardag
I tider av individualism och snabba lösningar är det lätt att glömma – men fackligt arbete är ofta det som avgör om människor får behålla jobbet
Krönikor är personligt hållna texter. Åsikterna är skribenternas egna.
Publicerad 2026-04-05, 04:00 Uppdaterad 2026-04-01, 16:09
Människor som organiserar sig är svåra att tysta. Det ger framtidstro i en tid där demokratin sätts på prov. Det skriver Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.
Demokratin känns just nu skör. Samtidigt som jag ser och hör hur människor inom facket, ideella föreningar och studieförbund kämpar för att upprätthålla demokratin staplas bilder av krig i nyheterna. Det är brutala övergrepp och maktanspråk som hör hemma i en annan tid. Rysslands invasion av Ukraina, som pågått i fyra år, fortsätter att slå sönder liv, samhällen och den internationella rättsordningen. Från Gaza hör vi att våldet fortsätter, lidandet fördjupas och befolkningen bär en helt orimlig börda.
I Iran möts människor som kräver grundläggande fri- och rättigheter, av hot, våld och fängelse. I Venezuela monteras demokratin ner bit för bit genom valmanipulation och kraftigt begränsade fackliga rättigheter.
Olika sammanhang men samma mönster; makt som inte vill bli granskad slår ner organisering och motstånd.
När USA:s president talar om Grönland som en strategisk tillgång, snarare än som ett samhälle av människor med rätt till självbestämmande, påminns vi om hur snabbt grundläggande principer kan tryckas undan när stormaktspolitiken kliver in.
Demokratins fundament sätts på prov. Inte bara i parlament och regeringar, utan också på arbetsplatser, i föreningsliv och i samtalet mellan människor. Där har fackföreningsrörelsen alltid haft, och har fortsatt, en avgörande roll. Vi fackföreningar är inte bara till för att förhandla om löner och villkor. Facket blir skolan i demokrati och organisering. Platsen där vi står upp för varandra och tar gemensamt ansvar.
Det är lätt att känna maktlöshet, eller viljan att kapitulera. Men det är inget alternativ. Att auktoritära krafter ofta siktar in sig på just fackföreningar är ingen slump, för det är när människor organiserar sig som de blir svårare att tysta. Därför är varje förtroendevald som vägrar tiga, varje skyddsombud och varje medlemsmöte en del av ett demokratiskt motstånd i praktiken. Inte genom stora ord, utan genom handling i vardagen. Nu, i årsmötestider, kan jag känna att det finns kraft, engagemang. Framtidstro.
Historien visar gång på gång att förändring börjar underifrån. Med människor som håller fast vid solidaritet även när det kostar. Med unga som engagerar sig fackligt för första gången. Med internationella samarbeten där arbetstagare, över gränser och konflikter, försvarar mänskliga rättigheter och fred.
Demokratin måste hållas levande – varje dag, av oss alla. Den lever och utvecklas i de små handlingarna i vardagen, på jobbet och i föreningarna.
Det är där, i organiseringen, som demokratin börjar och det är där den överlever. Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Därför kan vi i Pappers eller andra föreningar inte lämna över ansvaret till någon annan. Vi behöver bära det tillsammans.
Pontus Georgsson är förbundsordförande för Pappers.