Hot, våld och trakasserier

Utsatta i sitt uppdrag. Sexuella trakasserier, hotfulla situationer och nedsättande kommentarer. Problemen finns inte bara ute hos företagen. Kvinnliga skyddsombud har utsatts på fackets egna kurser.

”Välj mellan jobbet och LO”

Utskälld inför skiftlaget. Arbetskamrater som suckar. Patric har svårt att jobba fackligt.

”Jag skulle just gå på eftermiddagsskiftet på sågen där jag jobbar. Jag var lite sen eftersom vi haft styrelsemöte i fackklubben. Chefen stod och väntade på mig. Inför tre killar i skiftlaget skällde han ut mig och sa att jag har samarbetsproblem. Att jag får välja mellan mitt jobb och LO. Jag hade en vecka på mig annars skulle jag få andra arbetsuppgifter.

”Inför tre killar i skiftlaget skällde chefen ut mig och sa att jag har samarbetsproblem. Att jag får välja mellan mitt jobb och LO.”

Det var ett personligt angrepp. Chefen menade att alla på skiftet hade problem med mig. När jag senare pratade med arbetskamraterna kom det fram att det inte alls var så. Visst har vi haft lite problem med kommunikationen mellan varandra på skiftet med det har blivit bättre.
Jag hade sedan ett möte med chefen där en facklig representant var med. Chefen erkände då att han brusat upp. Men vi kommer i alla fall att ta upp en förhandling om föreningsrättskränkning. Jag tror inte han riktigt förstod vad han sa till mig.

Det handlar också om ett underliggande problem. Det finns en irritation när jag är ledig för att utföra mina fackliga uppdrag. Både bland chefer och arbetskamrater. Det suckas och stönas.
Mina fackliga uppdrag kommer jag att behålla. Jag har det i blodet. Min mormor jobbade fackligt i nästan 30 år och satt i riksdagen i åtta år.

Patric, ungdomsansvarig på GS avdelning 4

”Jag jagades med  järnrör”

Jeanette har trakasserats av både arbetsgivare och andra förtroendevalda.

”Jag gick in i verkstadshallen, det var en torsdagmorgon i februari i år. Chefen stod
70–80 meter bort. Han tog upp ett järnrör och började komma mot mig. Jag var lätt att se då jag bar min skyddsombudsjacka med reflexer. Först stelnade jag till. Sedan sköljde rädslan över mig. En bit bort fanns en nödutgång. Jag kastade mig ut och sprang mot bilen.

Chefen hade varit på mig förut, kommenterat mina bröst, sagt att de omöjligt kunde vara äkta. Sedan skrattade han och IF Metall-medlemmar på arbetsplatsen åt mig.

I min roll som regionalt skyddsombud kan jag uppfattas som tuff. Finns det brister påtalar jag dem.

Järnrörsjakten inträffade i vintras. Efteråt var jag skakad. Jag tycker avdelningen kunde ha stöttat mig mer. Det var som att de försökte tona ner händelsen. Det gjorde mig besviken och förbannad. Ingen polisanmälan gjordes.

Jag ville redan då gå ut i media och berätta vad jag varit med om men det tyckte inte avdelningen. Jag ville också driva frågan vidare till förbundet i Stockholm.
Men det blev en diskussion om att företaget skulle kunna drabbas av en massa kostnader och riskera att gå i konkurs och medlemmar förlora jobben. Att jag och avdelningen tyckte olika bidrog delvis till att jag bytte avdelning till östra Skåne i stället där jag är regionalt skyddsombud nu.

Men egentligen borde facket visa musklerna mer. Många gånger har jag fått höra att om jag lägger en anmärkning på arbetsmiljön så kommer IF Metall-medlemmar att sägas upp. Det är en vanlig jargong bland arbetsgivare.

Jag är inte rädd för att utföra mitt fackliga uppdrag även om jag känt mig hotad. Det är viktigt att man är två som åker ut till arbetsplatser där det finns risk för hot, våld eller trakasserier.
Förra året på en IF Metall-konferens för regionala skyddsombud så utsattes jag och andra kvinnor för sexuella trakasserier. Jag fick en smäll i baken när jag stod i baren på kvällen. Då knuffade jag bort han som gjorde det och sa att nästa gång blir han av med kulorna. Den kvällen var det många kvinnor som tyckte det var jobbigt.

Efter händelserna ordnade förbundet träffar för oss kvinnor. På den senaste konferensen i höstas var det mycket bättre. Mindre alkohol och så var representanter från förbundet med under kvällen. Och det är säkert så att de som varit värst har fått sig en uppsträckning eller själva valt att inte delta.”

Jeanette, regionalt skyddsombud, IF Metall avdelning 47 östra Skåne.

 ”Inte särskilt  trevligt att kvinnor kallas fittor”

Respekten för kvinnor verkar vara en generationsfråga, säger Susanne.

”Jag har fått höra att jag är omodern som har skjortan knäppt i halsen. På en arbetsplats frågade en man vad jag gjorde efter klockan 18, om jag vill vara med och pröva om nödduscharna fungerar.

På bilverkstäder finns det fortfarande kvar kalendrar med lättklädda kvinnor. En annan sak är de män som kallar kvinnor för fittor, det inte särskilt trevligt. Och visst träffar man ibland på män som stirrar på ens bröst när man pratar.

Överlag är arbetsgivarna bra. Kanske är det en generationsfråga, företag med yngre personer i ledningen är bra pålästa, när det gäller respekt för kvinnor.

Ofta åker jag ut med en manlig kollega som är bodybuilder och det syns, han är stor och stark. Av någon anledning är det alltid honom de hälsar på först, det har hänt att arbetsgivare inte hälsar alls på mig.
På kurser kan man också få kommentarer. Men i höstas på IF Metalls träff var det inget sådant.”

Susanne, regionalt skyddsombud, IF Metall avdelning 49 nordvästra Skåne.

”Man skulle vara en tyst arbetsmyra”

Mandus kände sig motarbetad och hade svårt att få ledigt för fackliga kurser.

”Jag jobbade på ett mindre snickeri och började intressera mig för fackliga frågor. Först blev jag skyddsombud och det var inga problem med att gå utbildningen. Arbetsgivaren förstod att skyddsfrågorna är viktiga.

Sedan bestämde jag mig för att bli kontaktombud och gick den kursen också. Problemen kom när jag ville gå en inspiratörsutbildning som handlar om medlemsrekrytering.

Chefen blev förbannad och tyckte att jag skulle ha frågat honom först. Han vägrade ge mig ledigt, han hade åsikter om att det inte var en relevant utbildning för mitt uppdrag.
Jag kontaktade en ombudsman på avdelningen och det hela slutade med en central förhandling.

På arbetsplatsen kände jag mig motarbetad i det mesta som gällde fackliga frågor, man skulle veta sin plats och vara en tyst arbetsmyra. Det var ofta mungiporna ner från arbetsgivaren.

Droppen kom när jag upptäckte att vi inte fått ut en monteringsersättning som finns i avtalet. Vi ska ha extra betalt när vi åker ut från snickeriet och monterar. Chefen tyckte inte vi skulle ha
någon ersättning.

En facklig kollega tipsade mig om ett annat snickeri som sökte folk. Jag ansökte och fick jobbet. Det var skönt att kunna gå vidare. På min nya arbetsplats har jag blivit skyddsombud. En av cheferna har tidigare varit fackligt engagerad. Han förstår vad det innebär. Det blir inget tjafs.”

Mandus, skyddsombud och styrelsesuppleant i GS avdelning 9.

Marcus Derland