Tyst minut på fabriken i Fagersta: ”Visar vårt stöd”
Efter skolattacken Sorg på Seco Tools i Fagersta
Två år efter larm om sextrakasserier på Volvo: ”Man vill ju tro att det skulle bli bättre”
Publicerad 2026-01-28, 08:43
För två år sedan kunde Eveline, Hedvig, Tuva och de andra i ungdomskommitén avslöja omfattande problem med sexuella trakasserier på Volvo lastvagnar i Umeå.
Två år senare är samtalen öppnare – men problemen lever kvar.
Det kan handla om någon som alltid råkar trycka sig mot en när den går förbi, att välja för stora arbetsbyxor för att slippa blickar, eller att få höra kommentarer som – nästan – är ett skämt.
Det kan vara svårt att lita på sin egen känsla kring vad som faktiskt är trakasserier.
När Eveline Sahlén, Hedvig Näslund och Tuva Wegebro började engagera sig fackligt reagerade de på sådant de själva upplevt och fått höra av jämnåriga kvinnor – i omklädningsrum, vid fikabord och ute i produktionen.
– Det var mycket rykten och oro. Vi kände att vi behövde ta reda på hur det faktiskt såg ut, säger Hedvig Näslund.
Ungdomskommittén bildades officiellt i december 2022. Målet var att ge unga anställda en röst i en mansdominerad industri där många jobbat länge. Det kändes givet att ta reda på hur utbrett problemet egentligen var.
När enkätsvaren kom bekräftades bilden – med råge.
70,5 procent uppgav att de kände någon som blivit utsatt för sexuella trakasserier på Volvo.
72,4 procent upplevde att det fanns risk att de själva eller andra kunde bli utsatta.
– Många upplevde att Volvo inte arbetade aktivt förebyggande, och förtroendet var störst för kollegor och lägst för chefer och produktionsledare, säger Eveline Sahlén.
”Utbildat och föreläst om trakasserier”
Till en början möttes resultaten av tystnad, men efter att Västerbottens-Kuriren gjorde intervjuer började något röra på sig.
– Då tog HR kontakt och ville samarbeta med oss, och nu har vi regelbundna träffar med dem. De tog också hjälp av en organisation som heter VKNA, som jobbar med det här frågorna, säger Eveline Sahlén.
Läs också
Avslöjade sextrakasserier på Volvo i Umeå – utsedda till årets fackliga hjältar
✓”En smisk på rumpan och ovälkomna sms” ✓Machojargong på jobbet – de bröt tystnadskulturen ✓Enkätundersökning ledde till förändring
Det har beskrivits som något av en generationskrock. Gubbar i industrin som kört på som de alltid gjort – och när unga kvinnor kommer in i större grupp blir det tydligt att tiden sprungit förbi.
Det skulle kunna vara ett recept för konflikt i arbetsgrupperna, men så har det inte blivit, säger de. I stället har de blivit lyssnade på – kanske just tack vare sin unga ålder. Fackklubben har därför tacksamt tagit emot hjälpen från ungdomskommittén.
– Det här har de åstadkommit på egen hand. Det bådar gott för framtiden, säger klubbordförande Tommy Näslund.
Även många äldre män har visat uppskattning för arbetet.
– En del som jobbat länge har berättat att det var värre förr, mer accepterat, och att de tycker det är skönt att det inte är så i dag, säger Tuva Wegebro.
Skillnaderna på golvet: ”Jättestort”
Nu har det gått mer än två år sedan enkäten och skriverierna i tidningen. Ungdomskommitténs arbete har uppmärksammats långt utanför den egna arbetsplatsen, och inom hela AB Volvo har liknande samtal inletts. Våren 2024 fick gruppen åka till LO:s Ung-forum för att ta emot priset som Årets fackliga hjältar.
Men vad har egentligen hänt rent konkret på golvet?
Skiftlagens gruppmöten har förlängts. I stället för att enbart handla om produktionsmål och planering finns nu också utrymme för samtal om jämlikhet, psykisk hälsa och trakasserier.
I början hördes en del muttrande. Vissa var oroliga för att det skulle gå ut över produktionen, andra tyckte att det var onödigt att ta upp frågorna hela tiden. Men överlag har det gett resultat.
– Jag har hört flera personer jag aldrig hört prata om känslor stå och diskutera med varandra efter ett möte. Det är jättestort, säger Hedvig Näslund.
Samtidigt visar både den nya enkäten och deras egna samtal med unga kollegor att det fortfarande finns attityder och situationer som inte är okej.
– Man vill ju tro att det skulle bli bättre. Men till stor del är det samma saker som kommer upp, även om det inte är i samma omfattning, säger Hedvig Näslund.
– Det beror fortfarande mycket på vilken chef man har, säger Eveline Sahlén.
De efterlyser mer utbildning för chefer i hur samtal ska hanteras – både med den som utsatts och den som utsätter.
– En del chefer är jättebra på att direkt ta tag i en situation. Sedan finns det andra som har svårare att prata, säger Hedvig Näslund.
”Man blir blind för situationen”
Det viktigaste, säger de, är att förstå att arbetet inte har något självklart slut. När något händer – särskilt i det lilla – är det lätt att börja tvivla på sin egen upplevelse.
– Jag märker att jag ofta hittar ursäkter. Man blir blind för situationen, vill tro det bästa om folk, säger Hedvig Näslund.
Enkäterna visar också att sexuella trakasserier drabbar killar – och att det här inte är en ”kvinnofråga”.
– Det här påverkar arbetsmiljön för alla. En äldre kollega kan säga till en yngre kille: ”Fan vad snygg hon är, tycker du inte? Hade jag varit i din ålder hade jag raggat på henne”. Det kan kännas jättejobbigt att bli indragen i ett sådant snack, säger Hedvig Näslund.
Just därför är det ständigt pågående samtalet så viktigt, menar de.
– Jag tror faktiskt att det är lättare att se vad som pågår när det inte händer en själv, säger Tuva Wegebro.
– Ja, och det är lättare att bli förbannad och våga agera, fyller Hedvig Näslund i.
Dagens Arbete har sökt Volvo.
