Tid att leva – tid att dö

Bildreportage Kan växter tänka? Äta, kriga, dö? Och vad känner de i så fall när de förbereder sig för utslocknandet?

I sitt senaste projekt Flora supersum (supersum av latinets undgå att dö, fortsätta att leva) har Lena Granefelt fotograferat fröställningar, kapslar och baljor, som alla bär livet och döden i samma gestalt. Den starkaste – den med det mest finurliga sättet att sprida sina frön på – överlever. Här råder det som Karl Marx kallade bellum omnium contra omnes – ett allas krig mot alla.

Trädgården blir en krigsskådeplats, ett slagfält. Men den är också en plats som erinrar om ett annat slags skönhet. Frön, embryonala stadier eller extrema förfallsstadier som vissnande och förruttnelse, brukar ju sällan visas i flora och trädgårdsböcker fast de är lika typiska för växten, som blomprakt och utslagna blad. Varför? Beror det på människors rädsla för döden, den som gör att vi missar dess ljusa löfte? Mitt i förgängelsen frodas ju hoppet och framtiden.

Lena Granefelt

• Fotograf verksam i Stockholm. Född 1966.
• Utbildad på Norden­s Foto­skola och arbetar med uppdrag inom reklam, reportage och trädgård – men också med egna konstnärliga projekt.
• Flora Supersum kommer ut under hösten och bilderna visas på Trädgårdsföreningen (Göteborg 3/9–4/10) och Rosendals trädgård (Stockholm 13/10- 13/11).
• Bland tidigare publicerade böcker märks Zetas trädgård, Smakernas återkomst och En trädgårdsmästares väg.

Ulrika Kärnborg