Vilket arbetsliv vill vi ha?

KRÖNIKA Ett samhälle som menar allvar med människors lika värde kan inte nöja sig med arbetsplatser som bara fungerar så länge ingen visar svaghet. Det skriver Pappers förbundsordförande Pontus Georgsson.

Det finns domar som säger något mer än det som står i själva domslutet. AD 2026 nr 21 är en sådan. En dom som riskerar att få långtgående följder.

Arbetsdomstolen har nyligen, i en vägledande dom, kommit fram till att ett positivt drogtest taget på en arbetsplats, är att likställa med att arbetstagaren varit drogpåverkad på jobbet.

Enligt Arbetsdomstolen är anledningen att det i dag inte finns några drogtester som kan visa om arbetstagaren varit drogpåverkad vid testtillfället, eller tidigare. Därför ska denne anses drogpåverkad tills ett negativt test har tagits. Det görs inget B-prov, som det kallas i dopningssammanhang. Detta medför att arbetsgivare har rätt att skilja arbetstagaren från anställningen. Det skapar osäkerhet, och modet att berätta om ett drogberoende, och med det få hjälp, riskerar att försvinna helt.

Ett drogberoende kan vara av sjukdomskaraktär. Enligt WHO:s klassifikationssystem ICD-10 finns två skilda diagnostermer för narkotikaproblem: skadligt bruk och beroende.

Att ställa krav på arbetsgivare blir i det perspektivet högst rimligt. Det är dags att ordet samhällsansvar börjar betyda något på riktigt. Många företag beskriver gärna sig själva som värderingsdrivna, hållbara och samhällsbärande. Fina ord, men de ska också prövas mot verkligheten. Först då ser vi om arbetsgivare faktiskt vill ta ansvar på riktigt. Om det inte bara handlar om policyer och hållbarhetsredovisningar, utan också om att bygga arbetsplatser där säkerhet förenas med tidig hjälp, rehabilitering, tydliga rutiner, rättssäkerhet och respekt för människovärdet, ja då blir jag både överraskad och glad. Då blir arbetsplatser en del av samhällets lösning, i stället för en plats där problem trycks längre in i mörkret.

På ytan handlar det om drogtestning och arbetsrätt, men i grunden handlar det om vilken sorts arbetsliv som nu skapas. I stället för att öka kravet på företagen att ta ansvar i det förebyggande arbetet, minskar kravet.

Att sträva efter att allas liv blir fritt från narkotika är för mig en självklarhet. För framgång behöver det ställas krav både på individen och arbetsgivaren. Vi behöver hålla två tankar i huvudet samtidigt, säkerheten ska prioriteras högt och människan som har tappat kontrollen ska fortfarande ha samma värde som alla andra.

Domslutet handlar om mer än bara drogtester. Det handlar om vilket arbetsliv vi vill ha. För mig är svaret enkelt. Ett samhälle som menar allvar med människors lika värde kan inte nöja sig med arbetsplatser som bara fungerar så länge ingen visar svaghet. Först när en arbetsplats bär upp människor på riktigt bär den också upp samhället.

Pontus Georgsson är förbundsordförande för Pappers.

Pontus Georgsson