Minister räddar isocyanat­forskningen

Arbetslivsministern Hans Karlsson tog sig an isocyanatfrågan när han kom med i regeringen tidigare i höstas. En förklaring, menar han, till att det hittats en lösning så snabbt är hans personliga engagemang kring frågan.

– Jag hade ett hum om vad det handlade om redan från början. På 1970-talet när jag arbetade som målare fick vi information om hur det låg till med bland annat tvåkomponentslacker på billackeringssidan.

Hans Karlsson förklarar att han till varje pris ville se till att rädda forskningen och att ett snabbt beslut var nödvändigt.

– Isocyanater är en förrädisk arbetsmiljörisk som inte går att se med blotta ögat. Nu är jag glad att vi lyckades lösa det så bra. Forskningen har hög kvalité och är även ansedd internationellt.

Hur kommer det sig att det tagit så lång tid att hitta en lösning?

– Jag kan inte svara på vad som gjorts innan jag kom in i bilden. Min historia börjar 21 oktober i år då jag fick det på mitt bord.

Den lösning som nu presenteras är att Hässleholmsgruppen från år 2005 kommer att finansieras dels genom anslagsökningar till Stockholms universitet med 3,35 miljoner kronor, och dels med externa medel. För åren 2003 och 2004 finns redan 6,7 miljoner kronor avsatta i regeringens budgetproposition för 2003. Forskarteamet anställs av Stockholms universitet men kommer att fortsätta bedriva sitt arbete i samma lokaler i Hässleholm.

– Det är länge sedan jag varit så glad och det passar fint eftersom vi äter julbord ikväll, säger Gunnar Skarping forskare i Hässleholm och fortsätter: Senaste tiden har varit osäker och har förbrukat mycket energi. Nu är långsiktigheten tryggad och vi andas ut och fokuserar på forskningen.

Sven Bergström, ordförande för LO:s kemigrupp tycker att det positiva beskedet är en välkommen julklapp.

– Äntligen, vi har kämpat hårt för det här. Nu ser vi fram emot goda forskningsresultat, säger han.

MARCUS JOHANSSON