Eva Burman: SD slåss med S om arbetarna

LEDARE Varför väljer personer med klassiska arbetaryrken att kandidera för ett parti på högerkanten? Det frågar sig DA:s chefredaktör Eva Burman i en ledare.

Svensk demokrati bygger på representativitet. Våra politiskt valda församlingar ska spegla samhället så långt som möjligt. Och det har blivit bättre i många avseenden. Det är fler unga, kvinnor och personer med annan etnicitet som är representerade. Samtidigt har andelen med arbetarbakgrund minskat. Det påverkar givetvis den politiska diskussionen och frågorna på agendan. Dagens Arbete har därför tagit pulsen på hur många industriarbetare som kandiderar i höstens val.

Vi har hittat drygt 1 200 industriarbetare på partiernas listor till kommun, region och riksdag. Antalet har legat relativt stabilt sedan 2006. Det som däremot inte är stabilt är det stora antal industriarbetare som bytt parti sedan 2006.

Socialdemokraterna har nästan tappat en tredjedel, samtidigt som Sverigedemokraterna fått ett rejält tillskott. I årets val är det nästan lika många industriarbetare på SD:s listor (416), som på Socialdemokraternas (472). Den intressanta frågan är givetvis varför personer med klassiska arbetaryrken väljer att kandidera för ett parti på högerkanten? Vilken politik är det som lockar? Eller rättare sagt vilken politik skrämmer?

Läs också

Kartläggning: S tappar industri­arbetare – SD snart ikapp

✓Historisk förändring ✓SD knappar in på S bland industriarbetare på valsedlarna

Tidigare forskning har visat att politiska sympatier påverkas i högre grad av andra frågor än klassiska höger-vänsterfrågor. I stället är det var man står på den så kallade GAL-TAN-skalan. Personer inom GAL står för globala/gröna, alternativa och liberala värderingar till skillnad från gruppen inom TAN, som står för traditionella, auktoritära och nationalistiska. Och mycket handlar om oro. Vad vi är rädda för. Vilka idéer har fått industriarbetarna att överge de klassiska högervänsterfrågorna och Arbetarpartiet Socialdemokraterna till förmån för Sverigedemokraterna?

Valforskaren Henrik Ekengren Oscarsson menar att det inte handlar om missnöjda sossar som gått till SD, utan att det främst är folk som kommit upp ur soffan. Och tillskottet till SD på senare år kommer snarare från M. Maria Oskarson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, menar att attraktionskraften i arbetarleden står att finna i frågorna om globalisering och migration.

Det finns en stark rädsla främst bland manliga arbetare att konkurrera om jobben med invandrare och kvinnor, eller att företagen utlokaliseras till andra länder. Högst existentiella frågor givetvis. SD:s politik blir som lök på laxen. Den är nationalistisk, invandrarfientlig och antifeministisk. Frågan är hur ett socialistiskt arbetarparti som står bakom alla människors lika värde, globalisering och feminism ska mota den rädslan, i dag – och i morgon.

Eva Burman