Efter gruvstoppet – så många blir av med jobbet
Flera arbetare skadades i ras Stora delar av gruvan hålls stängd IF Metall: ”Förhandlingarna inte färdiga”
Hård höst på arbetsmarknaden
Publicerad 2009-08-05, 12:00 Uppdaterad 2024-01-17, 15:39
DA-ANALYS: Varslen planar ut men krisen består. Tecken till ljusning kan skönjas men än är det för tidigt för att tala om vändning. En sak är säker: i höst exploderar arbetslösheten.
Precis för ett år sedan fanns i stort sett ett enda problem i fokus: prisökningarna. Inflationen hade gjort come back i spåren av den långa, heta högkonjunkturen som i grund och botten hade USA:s lånefinansierade konsumtion som motor.
Den motorn skar ihop som en obesiktigad, illa underhållen bil i september 2008.
Skadorna tar tid att reparera. Den som tittar efter en vändning i ekonomin inser att det inte är någon sedvanlig konjunkturuppgång som väntas. Snarare en skakig, riskfylld resa med många fallgropar.
De ljusa signalerna har varit många. Huspriserna i USA har vänt uppåt, ett viktigt tecken många väntat på. Inköpschefer på bägge sidor Atlanten har återfått en försiktig optimism. Den globala industriproduktionen börjar stiga igen efter ett halvår av fritt fall.
Men ändå kan inte världen återgå till den ordning som gällde före krisen. Hela kreditsystemet – utlåningen av pengar – måste återfå sin trovärdighet och regleras så att det främjar både tillväxt och risktagande utan att hela världen sätts i pant. Vägen dit är lång.
I fortsättningen kan inte världsekonomin – som hittills – drivas av den amerikanska konsumtionen. Köplusten i USA möjliggjordes av vidlyftig utlåning och minimalt sparande. Den festen är över sedan ofattbara 13 000 000 000 000 dollar gått upp i rök på grund av finanskrisen. Amerikanerna måste spara mer och det påverkar de andra ländernas export till Amerika.
Samtidigt måste Kina hitta en ny roll där konsumtion inom landet ökar och exporten minskar.
När världsekonomins giganter – den konsumtionsdrivna USA och exportledda Kina – funnit sina nya roller väntas ett mer balanserat och bättre fungerande utbyte mellan världens länder. Men även vägen dit är lång.
Åtskilliga ekonomer varnar för en ”double dip”, det vill säga en ny snar kris innan det kan bli bättre på allvar. Ungefär som i skarven mellan 1970- och 80-tal. Men den krisen var ändå en västanfläkt och mindre komplicerad jämfört med dagens.
Sveriges viktigaste exportmarknad är Europa. Där väntas vändningen inte komma förrän i mitten på nästa år.
De tecken på uppgång som hittills kunnat skönjas är mestadels effekter av regeringars ingripande. I Kina såväl som i USA. Skrotbilspremierna i Tyskland och Frankrike har varit en succé som nu kopieras till USA där man räknar med att en kvarts miljon nya, mer bränslesnåla bilar kommer att säljas på fyra veckor.
Sverige saknar en skrotbilspremie och här fortsätter bilförsäljningen att rasa. Bil Swedens vd klagar på att politikerna har ”klister i händerna”.
Sverige saknar också en typ av statligt permitteringsstöd som i länder som Tyskland och Frankrike stabiliserat nivån på arbetslösheten. Annat är det i länder som saknar möjligheter att övervintra. Extremlandet är Spanien där arbetslösheten nu tredubblas till 20 procent under hösten.
Men även i Sverige ökar arbetslösheten snabbt. Nästa år väntas drygt en halv miljon – 539 000 personer – gå utan arbete. Mer än en fördubbling på bara två år.
Den globala kollapsen har slagit hårt mot ett extremt exportberoende land som Sverige. Under första halvåret i år föll den samlade produktionen av varor och tjänster (BNP) med historiska 6 procent.
BNP faller men ändå vill många se hur ljuset i tunneln börjar skönjas. Börsen har vänt uppåt, värdet på dina fonder börjar återhämta sig och på arbetsmarknaden har varslen planat ut. Vårens varsel var ungefär hälften av de dystra vintermånadernas.
Men lugnet har inte infunnit sig. Den där motorn som skar är ännu inte reparerad. Under tiden stiger arbetslösheten oavbrutet.
Även om ekonomin nu återhämtar sig väntas den höga arbetslösheten bestå långt efter den dag ekonomin får kraft igen. Det är bara att titta på hur det var vid förra krisen.
Då vände ekonomin uppåt under 1993. Men det dröjde över sex år innan vi hade en någorlunda normal nivå på antalet sysselsatta. Börsen må ta glädjeskutt och inköpschefer gripas av försiktig optimism – men på arbetsmarknaden väntar en lång vargavinter.
