På Erasteel försvinner jobben i nya stålkrisen – men på sikt står industrin stark

Erasteel stänger sitt bruk i Vikmanshyttan och halverar personalen i Långshyttan – ännu ett hårt slag mot svensk stålindustri där varslen duggat tätt den senaste tiden.

Men trots tullar och kinesisk konkurrens tror forskare att svensk stålindustri står stark på sikt.

Här kan du lyssna på en AI-genererad uppläsning av artikeln:

Erasteel planerar att lägga ner verksamheten i Vikmanshyttan och halvera personalstyrkan i Långshyttan i Hedemora, något som Södran skrivit om. Det är ytterligare en i raden av varsel som slagit mot stålindustrin de senaste åren.

Beskedet kom plötsligt.

– Vi hade ett möte klockan nio på morgonen där företaget samlade personalen och meddelade att man ska lägga ner i Vikmanshyttan och halvera personalstyrkan i Långshyttan, berättar Ulf Kindlund, ordförande för IF Metallklubben.

Erasteel ägs av ett belgiskt finansbolag och har tre anläggningar i Sverige: i Långshyttan, Vikmanshyttan och i Söderfors där också huvudkontoret finns.

Företaget är specialiserat på snabbstål och pulverstålprodukter, ASP. Erasteel ska nu styra om sin produktion mot ASP-stålet och behålla produktion av det.

”Passa på – här finns duktig arbetskraft”

Det innebär att 17 anställda får gå i Vikmanshyttan, som planeras stänga helt vid årsskiftet. Omkring 30–35 personer kommer att förlora jobbet i Långshyttan.

– Alla är ledsna. Man har anat att något skulle hända, men inte att det skulle bli så här omfattande, säger Ulf Kindlund.

Nu återstår förhandlingar och en tid av osäkerhet. Andra arbetsgivare i området finns, men även där har det på senare tid varit pressat.

– SSAB och Outokumpu har stora anläggningar inom några mil, men ingen av dem anställer just nu. Hitachi åtta mil bort söker folk, men det kräver att man kan flytta.

– Men jag har i alla fall gått ut i lokaltidningen och lyft fram att här finns bra, trogna och duktiga arbetare – passa på!

Del av en större kris

För Ulf Kindlund är det som händer inte bara ett lokalt problem. Han ser det som en del av något större.

– Det här är en stålkris. När Trump införde sina tullar reagerade inte EU tillräckligt snabbt. Nu har Europa dränkts i billigt stål från Asien. Våra standardprodukter har tappat enormt i värde. Om inget görs kommer små bruk som våra inte att finnas kvar, säger han.

Den svenska stålindustrin har de senaste månaderna sett en rad varsel och neddragningar. Gemensamt är att bolagen hänvisar till fallande priser, överkapacitet i Europa och hård konkurrens från Asien.

Var gränsen mellan nedgång och kris går är inte given. Aleksandar Zuza, utredare på IF Metall, ser allvaret men vill ändå nyansera bilden.

– I någon del är det en kris, men en hanterbar sådan. Det är inte att jorden har öppnat sig, som det var under krisen 2008–2009. Men det är tufft, absolut, och det här kommer hålla i sig ett tag.

Enligt Aleksandar Zuza är utvecklingen en del av ett bredare mönster i Europa. Förutom prispressen från Asien går också en av stålindustrins största kunder – bilindustrin – svagt, och det drar med sig hela leverantörskedjan.

– Så det är också industrikonjunkturen. Bilindustrin och även annan tung industri på kontinenten har gått ner i volymer under lång tid. Det påverkar förstås även Sverige, säger han.

Billigt stål och stängda marknader

Nu har EU-kommissionen nyligen föreslagit nya skyddsåtgärder i form av ståltullar på upp till 50 procent. Det är i senaste laget, enligt Alexander Zuza.

– EU har länge varit frihandelsinriktat och försiktigt med tullar, men nu börjar man inse att industrin måste skyddas om vi ska behålla en konkurrenskraftig stålproduktion i Europa. Det krävs att politiken hjälper till, både med rätt priser och rätt villkor. Man måste agera utifrån hur världen ser ut, inte hur man vill att den ska se ut, säger han.

Max Åhman, forskare vid Lunds universitet, beskriver läget som en global nedgång med överkapacitet och prispress – men ser Sverige som ett undantag.

– Det finns en överproduktion av billigt stål, framför allt från Kina, som pressar marknaden i Europa. Men svensk stålindustri är mer avancerad och klarar sig bättre än till exempel den tyska, säger han.

Särskilt specialstålet är mer skyddat.

– Det är svårare för kinesiska producenter att konkurrera med de kvaliteter som tillverkas här även om de också har gett sig in på den marknaden till viss del. Specialstålet har högre värde och starkare kundrelationer, så det står sig bättre, säger Max Åhman.

Han beskriver svensk stålindustri som tidigt ute i den gröna omställningen.

– Sverige har bra förutsättningar med kompetens, relativt låga elpriser och tillgång till förnybar energi. SSAB och Stegra ligger långt fram. Det kommer inte vara enkelt, men svensk industri har gjort mycket av hemläxan redan, säger han.

Enligt Max Åhman kan den pågående omställningen snarare stärka svensk stålindustri.

– Vi ser snarare att produktionen i Sverige kan öka framöver, samtidigt som den minskar i Centraleuropa. På sikt tror jag att Sverige kommer stå ännu starkare, säger han.

Behov av politik för de mindre orterna

I Långshyttan och Vikmanshyttan märks ändå förändringen hårt. Erasteel fortsätter att satsa på specialstålet, men där den enklare produktionen finns betalas priset. Ulf Kindlund hoppas att politiken ser till att omställningen inte lämnar landsbygden efter sig.

– Om vi förlorar 50 jobb i en liten kommun är det som 50 000 i Stockholm. Det behöver finnas en bra plan för att ta hand om det, säger Ulf Kindlund.

Janna Ayres